Som representant för farmaceutiska fakulteten i Uppsala möts man ibland av kommentarer som ?Vad gör ni egentligen i Uppsala?? Man kan se frågan positivt, någon minns fortfarande sin Alma Mater och vill vara berörd av henne! Som ansvarig vid fakulteten kan man ändå bli bekymrad. Odlar vi på fakulteten inte våra omvärldskontakter? Gör vi fel saker? Eller tror våra välgörare runt om i landet att vi somnat? Eftersom många av Läkemedelsvärldens läsare har en farmacevtisk bakgrund vill jag just här kort beskriva min bild av fakulteten. Och för dig som är intresserad, anmäl dig som alumn till Uppsala universitet (http://www.alumn.uu.se/) så plockar vi upp dig vid fakulteten för framtida kontakter!
Man kunde brodera länge på förändringar som skett inom forskningsvärlden under de senaste åren och som tvingar fakultetens lärare/forskare till omprioriteringar. Forskarens val idag kan gälla att skriva en populärvetenskaplig artikel, föreläsa för professionen ute i landet eller att forska. Prioriteringen styr hur mycket medel det finns tillhands för forskning nästa år. Farmaceutiska fakulteten måste naturligtvis av vetenskapliga skäl spela väl i forskningsligan. Men mera och bättre forskning, forskarutbildning och grundutbildning ger också bättre klirr i kassan!
Den som vill veta något om fakultetens aktiviteter måste kanske leta i andra källor än vad som gällt tidigare. Våra enskilda forskare är synliga i ett flertal olika sammanhang, nationellt som internationellt. De publicerar i goda internationella tidsskrifter (du som inte har tillgång till kommersiella litteraturdatabaser kan enkelt finna sammanfattningar i PubMed (http://www.ncbi.nlm. nih.gov/entrez/query.fcgi). En publikationsdatabas är under uppbyggnad vid universitetet. Doktorandernas avhandlingar försvarade år 2000 och senare kan laddas ner (http://publications.uu.se/ theses/). Hälften av universitetets tio mest nedladdade avhandlingar kommer faktiskt från den numerärt lilla farmaceutiska fakulteten! Från cirka 5 000 gånger för den mest populära avhandlingen och nedåt. Totalt 60-70 000 antal nedladdningar från fakulteten under dessa fyra år. En i sanning internationell synlighet!
Forskarna samverkar med framför allt läkemedelsföretag med sin expertkunskap och får dessa att satsa forskningsanslag inom fakulteten. De startar egna företag som i vissa fall skapat nya produkter. Andra organiserar internationella konferenser och kurser. De ger kurser om drogberoende och deltar i det regeringsinitierade programmet Mobilisering mot narkotika.
Internationellt har vi en synlighet genom vårt så kallade ULLA-samarbete med gott europeiskt renommé, som innebär främst forskarutbildningskurser och doktorandutbyte med fakulteter i London, Leiden/Amsterdam, Köpenhamn och Paris Sud. Ett annat internationellt doktorandutbildningssamarbete, Galenos, är självförklarande. I sann Linné-anda skickar vi och tar emot studenter och doktorander till och från alla världens hörn för fördjupningsarbeten, tekniköverföring och doktorandutbildning. Vi syns i EU-sammanhang vad gäller forskningsbidrag med mera.
För farmacins rykte som en modern vetenskap är vi alla betjänta av att den akademiska delen av farmacin, och därtill hörande grund- och forskarutbildning, är i takt med tiden och konkurrenskraftig inom de kemiska, biologiska och medicinska vetenskaperna. Synligheten inom universitet och universitetsvärlden är viktig, och denna har ökat de senaste åren. Ett exempel är att i Uppsala universitets forskningsstrategier inför nästa budgetproposition lyfts läkemedelsområdet för första gången fram som ett av några profilområden (http://info.uu.se/ fakta.nsf/sidor/forskningsstrategier.idCD.html.)
Vi delar ett av Uppsala universitets tre vetenskapsområden med medicinska fakulteten, och detta samarbete har lett till ökade kontakter med medicinsk forskning. Även med den tekniskt-naturvetenskapliga fakulteten finns många fruktbara samarbeten i forskningsfronten. Vi delar teknikplattformar och andra centra (till exempel för bioinformatik och masspektrometri) med andra fakulteter.
Fakultetens synlighet: för mig är det självklart att den i allt väsentligt är summan av de enskilda lärarnas, forskarnas och doktorandernas verksamheter i alla dessa avseenden, inom lärargärningen, publiceringsverksamheten, industrikontakterna, företagsbildning, arbete tillsammans med apotek och myndigheter, synlighet i media.
Jag menar att vi i hög grad finns med i räkningen! Men utmaningarna är reella; kan vi bidra till att svensk och europeisk läkemedelsindustri behåller sin ställning?
______
Lennart Dencker
Dekanus, farmacevtiska fakulteten
Uppsala universitet
http://www.farmfak.uu.se/
