Under ett dygn pumpas fyrtiofem kilo av bredspektrumantibiotikan Ciprofloxacin ut från reningsverket i Pantancheru i Indien. Det motsvarar hela Sveriges konsumtion under fem dagar. Till reningsverket kommer tankbilar med vatten från 90 olika läkemedelsfabriker som producerar generiska preparat för export till resten av världen.
– De blandar och renar vattnet från alla fabriker på en gång, vilket innebär att de till exempel använder biologisk rening med bakterier i samma tank som det finns stora mängder antibiotika, berättar Joakim Larsson, docent i fysiologi vid Sahlgrenska Akademin.
Han har lett den unika studien som presenterades online i tidskriften Journal of Hazardous Materials i juli. Det är första gången som mätningar av aktiva substanser i reningsvatten från läkemedelsindustrier publiceras i en vetenskapligt granskad studie. Resultaten får så väl forskare som myndigheter och industri att ifrågasätta en djupt rotad föreställning.
– Det har länge hävdats att läkemedelsindustrier inte släpper ut aktiva substanser eftersom de borde vara så värdefulla. Men de här resultaten visar att på bara de två dagar som vi mätte släppte man ut substanser värda över en miljon kronor, säger Joakim Larsson.
Förutom ett antal olika antibiotika, som alla var i toxiska nivåer, fanns det höga doser av bland annat hjärtpreparaten losartan och metoprolol, allergimedlet cetirizin, och det antidepressiva läkemedlet citalopram i vattnet. Vilken effekt substanserna har på miljön och människorna i området finns det ännu så länge inga vetenskapliga studier på, men en rapport från Greenpeace vittnar om allvarlig påverkan på miljön. Och enligt infektionsläkaren Björn Olsen råder det inga tvivel om att utsläpp i den här storleken kommer påverka både miljö och människa.
– För det första är antibiotikanivåerna så höga att de är toxiska i sig själva. Men framförallt kommer de med stor sannolikhet driva på resistensutvecklingen, och särskilt allvarligt är det att de blandar ner mänsklig avföring i reningsprocessen som innehåller bakterier som helt klart kan slå tillbaka mot oss människor.
– Och det drabbar inte bara människorna i Indien. Om industrin pumpar ut sådana här mängder rakt ut i vattnet är allt arbete för att minska antibiotikaanvändningen inom sjukvård och djurhållning inte värt någonting.
Läkemedelsverkets miljösamordnare Anna-Karin Johansson tycker också att rapporten är alarmerande.
– Det här är något vi måste ta tag i. För det första vore det skönt att få verifierat att produktionsanläggningarna i Sverige verkligen är ordentligt kollade och sen måste vi också lyfta diskussionen om ansvarsfrågan. Det är en sak att vi har koll på miljöpåverkan här i Sverige, men det får inte bli så att vi exporterar miljöproblemen. Vi har nog känt oss lite för trygga i vår föreställning att läkemedelsproduktionen inte är ett miljöproblem.
Bengt Mattson, ordförande i Läkemedelsindustriföreningens miljökommitté, vill ännu inte se de här resultaten som allmängiltiga.
– Det här är en liten studie med vatten insamlat under bara två dagar. Jag tror inte att det ser ut så här generellt, det skulle vara överraskande om industrin skulle släppa ifrån sig så mycket värdefulla substanser. Och resultaten överensstämmer inte med de, i och för sig begränsande undersökningar som vi inom industrin har gjort tidigare.
Läkemedelsindustriföreningen ska nu gå igenom rapporten noga och efter det besluta hur de ska gå vidare.
– Om det stämmer att det ser ut så här är det naturligtvis allvarligt, och då måste vi hitta ett sätt att angripa problemet, säger Bengt Mattson.
