Det framgår i rapporten The Antibiotic Innovation Study från det nystartade nätverket React (Action on Antibiotic Resistance).
24 internationella experter och beslutsfattare från stora läkemedelsbolag, universitet och organisationer har djupintervjuats om vad som måste göras för att möta resistensproblemen med antibiotika.
Intervjuerna vittnar om en viss oenighet huruvida nya måltavlor på bakterier redan finns tillgängliga för att hitta nya läkemedel. Bland svaren, som samtliga redovisas anonymt i rapporten, framkommer att sådana måltavlor finns men hålls hemliga för att de stora bolagen inte ska stjäla dem.
Andra uppger att problemet istället är att forskare inte lyckas hitta molekyler som fungerar mot de måltavlor som redan är kända.
Nya modeller krävs
Den stora övertron som tidigare fanns på hur kartläggningen av gener skulle leda till ?ett flöde? av nya läkemedel återkommer i flera intervjuer. Samtidigt finns fortfarande en tro på att den kunskapen ska ge så pass stor insikt i hur bakterier fungerar, att den på sikt ändå visar vägen till nya behandlingsstrategier.
Hela processen med kliniska prövningar för nya antibiotika kan effektiviseras. Det tar allt för lång tid för att utvärdera de olika faserna, och små företag har inte heller ekonomiska resurser att genomföra nödvändiga prövningar. Genom att helt slopa eller åtminstone kraftigt begränsa fas I och kanske även fas II skulle forskningen effektiviseras. ?När det gäller fas II pågår en debatt om den överhuvudtaget är nödvändig då det handlar om antibiotika?, menar en av de intervjuade.
Även fas III, den mest kostsamma prövningen, borde kunna bli effektivare genom att bland annat antalet individer i prövningarna tilläts minska.
Störst samstämmighet tycks råda om att det krävs nya modeller för gemensamt ekonomiskt risktagande. Regeringarna bör ekonomiskt kunna stödja nya former av samarbeten, konsortier, mellan akademin och biomedicinska företag.
Dessutom framförs idéer om någon form av överenskommelse mellan statsmakterna och företag, som gör företagens ekonomiska risktagande oberoende av hur stor försäljningsvolymen blir.
Som förebild nämns utvecklingen av ett vaccin mot meningit, då statliga garantier om en marknad var centrala för att få fram vaccinet.
Peter Örn