En yrkeskår i skuggan av Apoteket

Av alla pressmeddelanden som ständigt trillar in från Apoteket kan jag inte erinra mig ett enda med syftet att profilera farmacevter, varken som individer eller som yrkeskår.
Det skulle möjligen vara satsningen på hälsocoacher.  Men trots att många farmacevter säkert kan ge goda råd om matvanor, fysisk aktivitet och stresshantering hör detta inte till kärnverksamheten ? läkemedel.
Apoteket som varumärke är oerhört starkt. I varumärket har företaget skickligt vävt in en känsla av trygghet, kunnighet och säkerhet.
Är man osäker på något som rör läkemedel kan man alltid ?Fråga Apoteket? som det heter på hemsidan.
Visst, det finns en knapp på apoteket.se som heter ?Boka Rådgivning?,  ?I Sverige kan över 200 apotek ta fram din personliga profil?. Någonstans längre ner framgår att kunden får möta en specialutbildad farmacevt.
Där apoteksverksamheter i andra länder valt att använda termer som ?fråga din apotekare? har Apoteket i alla lägen fört fram företaget som kunskapsöverföraren.

Apoteket som företag har inneburit stora fördelar för vård och patienter i form av jämn och högkvalitativ läkemedelsförsörjning och fantastiskt informationsmaterial med mera. För den farmacevtiska yrkeskåren däremot har drygt 35 år i skuggan av det statliga monopolföretaget gett ett katastrofalt dåligt självförtroende. Och hade Apoteket valt att satsa rejält på att lyfta och profilera den farmacevtiska kompetensen är jag övertygad om att patienter hade fått ännu bättre och säkrare behandling.
För att bli läkemedelsexperter värda namnet måste personalen få chans att vidareutvecklas och specialisera sig. Om till exempel alla som arbetar på ett apotek ska vara lika bra på allt, inklusive att plocka upp varor och sitta i kassan, resulterar det i en hord av generalister som kan lite om mycket, men inte riktigt mycket om någonting.

Utan synliga experter, specialister eller kända yrkesprofiler finns heller inga förebilder för kommande generationer.
Apotekare och receptarier har formats till att bli utomordentligt bra på att kontrollera det andra gör, och att följa riktlinjer. Men när det kommer till att fatta egna beslut, driva egna idéer och våga ta en aktiv roll i vårdledet tycks det direkt bli svårare.
Läkare tvingas fatta beslut varje gång de för pennan till receptblocket. Detta är något de övar mycket på redan under utbildningen.
Många läkare tar också för sig mer och vågar vara synliga i den offentliga debatten. I dessa avseenden är många farmacevter fegare.

Men som alltid finns det undantag. Det finns apotekare som fått, och tagit, chansen att vidareutvecklas för att bli experter värda namnet. En av dem, Per Nydert, har vi intervjuat i temat om barn och läkemedel. En annan som valt att profilera sig är Sten Olsson, ordförande i Farmacevter utan gränser, en organisation med stor potential.
För man kan inte skylla allt på Apoteket. Den farmacevtiska yrkeskåren har ett eget ansvar att visa vad man kan bidra med för att patienter ska få en optimal läkemedelsbehandling.
Det är dags att inta en egen plats på scenen!