Cirka 80 av Sveriges företag omsätter mer än tio miljarder kronor om året. En handfull av dessa har en kvinna som leder företaget. Marianne Dicander Alexandersson, verkställande direktör för läkemedelsdistributören Kronans Droghandel, är en av dem. Något som i höstas renderade företaget och henne Ruter Dams hedersutmärkelse. En utnämning som årligen tilldelas ett företag som dristat sig till att ha befordrat en kvinna till den tyngsta posten.
Marianne Dicander Alexandersson är förstås glad över den positiva uppmärksamhet som utmärkelsen inneburit, så även yngste sonen som förvånades över att mamma var så duktig i kortspel.
Kvinnorna försvann
Under uppväxten i Mölndal och skolåren hade Marianne Dicander Alexandersson inte en tanke på att det skulle vara någon skillnad mellan könen när det gäller yrkeskarriär, berättar hon när vi träffas en gråmulen dag på huvudkontoret i Mölnlycke.
? Men när jag kom ut i arbetslivet undrade jag vart alla kvinnor tog vägen.
På sommarjobbet som skiftarbetande operatör på Shells raffinaderi fanns de definitivt inte.
Och när hon i slutet av 1980-talet sökte jobb på ICI, som då var en av världens största kemikoncerner, ansåg den svenska företagsledningen sig tvungen att höra sig för med moderbolaget i England om det var tillrådligt att anställa en kvinna som marknadsutvecklare. Efter ICI gick karriären via Volvo innan hon för sju år sedan ?headhuntades? till KD. Här har hon varit ansvarig för verksamhets- och kvalitetsutveckling, och affärsområdet apotek med läkemedelsdistribution innan hon i somras tog över vd-stolen i ?Kronhuset?, som huvudkontoret kallas.
Stöldbegärliga varor
Innan vi slår oss ned där får jag först en guidad rundtur i ?Varuhuset? som trots namnet inte släpper in någon utan id-kort. Stenhård koll och säkerhet råder i den hangarliknande byggnaden där läkemedlen lagras, packas och distribueras ut till apoteken. Ungefär hälften av läkemedlen som ligger här räknas av polisen som stöldbegärliga varor, vilket är en förklaring till kontrollen.
Marianne Dicander Alexandersson drar imponerande statistik medan vi följer läkemedlens vandring från de 15 000 pallplatserna, förbi robotar som hämtar kartonger, fram till bandet där gröna boxar fylls med de beställningar som apoteken gjort. Varje dag plockas 200 000 förpackningar i cirka 7 000 backar för vidare transport till apoteken.
? Tidigare gick plockarna som fyller backarna ungefär tre mil om dagen, men sedan vi effektiviserat har vi fått ned sträckan till 1,7 mil om dagen.
Varje dag beställer, i princip, landets alla 900 apotek nya varor och varje dag körs läkemedel ut till apoteken.
Inte kristdemokrat
Som distributör av läkemedlen är KD ett tämligen anonymt företag, i alla fall för allmänheten som nog främst förknippar förkortningen med kristdemokraterna.
? Men vi är en oerhört viktig del i hälso- och sjukvårdsledet, även om vi för allmänheten är relativt okända. Vi ska ju se till att rätt läkemedel kommer fram i rätt tid till rätt plats och med bibehållen kvalitet, säger Marianne Dicander Alexandersson när vi landat i direktörsrummet och hon tar fram papper och letar efter en penna för att rita in sitt företags plats i läkemedelskedjan. Det blir en fyrkant mellan läkemedelsindustrin och detaljhandeln.
? Först i kedjan har du läkemedelsföretagen som består av produktions- och marknadsdelen. Det är marknadsbolagen vi gör affärer med. Sedan kommer vi och Tamro som är de två distributionsföretagen och sedan detaljistledet, Apoteket.
? Vi är egentligen en logistiklänk till läkemedelsföretagen. Företagen är våra uppdragsgivare och Apoteket vår kund.
Konkurrens om företagen
När apoteken förstatligades i början av 70-talet diskuterades också distributionen av läkemedel. ?Företagsdoktorn? Ulf af Trolle är arkitekten bakom det enkanalsystem som beslutades. Systemet innebär att företagen väljer en distributör för sina produkter.
? Skälet till enkanalsdistribution är ju att vi har ett apoteksmonopol. Man ville ha kvar konkurrensen i vårt led.
Unikt system
Systemet med enkanalsdistribution och apoteksmonopol är unikt i Europa och beskrivs i KD:s verksamhetsberättelse som ?Världens kanske bästa distribution av läkemedel?.
Varför?
? Det är rationellt samtidigt som det vidmakthåller konkurrensen i vårt led. Eftersom vi inte behöver ha allt på lager blir lagerhållningen enklare och kontrollen bättre. Det gör också att vi har jämförelsevis mycket låga distributionskostnader i Sverige.
Marianne Dicander Alexandersson beskriver det nuvarande systemet som snyggt och tryggt.
? Vi konkurrerar om distributionen, sedan har vi en leverantörsöverenskommelse med Apoteket. Vi fakturerar Apoteket och behåller så mycket av marginalen som vi bestämt med läkemedelsföretaget. Pengarna flödar genom oss.
Apoteket vill ha ändring
Men från apotekshåll har nyligen kritik kommit mot denna tingens ordning. I ett brev till Konkurrensverket ifrågasätter Apotekets vd Stefan Carlsson enkanalsystemet.
? Han säger att han vill bli kund till oss och vill att vi ska ha fullsortiment, samtidigt som han vill behålla monopolet, säger Marianne Dicander Alexandersson och den ?goa? göteborgsdialekten blir lite vass i tonen.
? Som ende köpare innebär det att han skulle ha fullständig kontroll och kunna slå ut oss över en natt.
Stefan Carlsson menar också att det är ett allvarligt miljöproblem med de dagliga biltransporterna till landets alla apotek från de två leverantörerna.
? Som gammal miljöchef är jag minst lika bekymrad över att vi och Tamro skickar upp varor till Apotekets distansapotek i Boden från våra lager i Enköping och Stockholm, som Apoteket sedan kör ned igen till apoteksombud i Stockholmsområdet.
Men Marianne Dicander Alexandersson som av medarbetare och kollegor beskrivs som en mycket bra problemlösare : ?Hon är konstruktiv, bra på att fokusera och ser var problemen ligger?, tillägger att hon nog tror att man ska finna en lösning.
Medan företrädare för läkemedelsföretagen och Apoteket ofta deltar som ideologiska debattörer i läkemedelspolitiska frågor ser man sällan distributörerna agera på den arenan.
? För oss har det nog mer handlat om att anpassa sig till den lösning man väljer.
Beslutet om generisk substitution fick återverkningar också i det här ledet. Minskade kostnader för samhället har för KD, liksom för Apoteket, inneburit lägre intäkter.
? Men till skillnad mot Apoteket kan vi inte kompensera det bortfallet genom att gå till Läkemedelsförmånsnämnden och ansöka om höjd marginal.
Även om Marianne Dicander Alexandersson inte deltar i de dagliga läkemedelspolitiska diskussionerna följer hon dem förstås noga, eftersom de får återverkningar också i hennes led.
Momentan lagerhållning
Inför genomförandet av substitutionen var man laddad till tänderna.
? I och med utbytbarheten är det extra viktigt för företagen att deras varor finns på hyllorna, eftersom det annars är väldigt enkelt att byta till något utbytbart.
Lagerhållningen på KD har därför förändrats radikalt i och med utbytesreformen.
? Idag måste vi momentant följa vad som händer. I princip behöver vi ha daglig kontakt med de företag vi distribuerar åt för att veta när det till exempel blir prissänkningar så att vi har nog med varor i lager för att leverera när beställningarna kommer.
Någon tydlig personlig åsikt om detaljhandelsmonopolet vill hon inte leverera.
? För oss har det här systemet fungerat bra. Men skulle det bli en avreglering har vi synpunkter på hur det sker. För oss är det viktigt att man gör det på ett sådant sätt att marknaden finns kvar och vi inte istället hamnar i någon typ av defactomonopol som ju blivit resultatet i vissa länder.
En första fingervisning kommer genom EG-domstolens dom i vår över Apotekets ensamrätt att sälja receptfria läkemedel.