En idiotkörning för mycket

Till sommarens återkommande prövningar hör en årlig påminnelse om landets unikt låga apotekstäthet. Medicinhyllan i sommarhuset brukar behöva rensas och fyllas på nån gång i mitten av juli. Apotek saknas i närheten så det är bara att fixa barnvakt, sätta sig bakom ratten och blåsa ner de sju milen på länsväg 136 till Borgholm. All övrig service man kan tänkas behöva, inklusive systembolag, finns på nära håll för mig och de tiotusentals turisterna på norra Öland ? men nej, inget apotek. 

I bilen funderar jag på varför Sverige som enda EU-land med en dåres envishet hävdar statlig ensamrätt på försäljning av receptfria läkemedel. I fantasin blir bilen en Tatra och den vackra 136:an en skumpig landsväg i 60-talets Tjeckoslovakien. Ett huvudargument mot receptfritt i handeln har länge varit att försäljningen bör ske under överinseende av farmacevter. Idén känns död sedan Apoteket själva frångått den och startat försäljning av receptfritt över internet. Man tipsar visserligen om farmacevter som kan nås över telefon och internet, men varför skulle det vara farligare om detaljhandeln hänvisade till närmaste apotek eller apotekens kundcenter?
Farhågor om folkhälsorisker, exempelvis fler självmord, och ökad totalkonsumtion av receptfria läkemedel har funnits kring försäljning av receptfria läkemedel i butiker ? men inte besannats i vårt grannland Danmark, som sedan två år tillåter detta.

Visst kan man hävda att det vore bättre att som i Norge först avreglera etableringsrätten för apotek, i linje med förslagen i Lars Jedings gedigna men insomnade apoteksutredning från 1998. I ett strikt farmacevtiskt perspektiv vore detta det bästa ? tillgängligheten på receptfritt skulle öka samtidigt som dessa läkemedel blir kvar innanför apoteksväggarna.

Gärna det. Men en nyordning av dansk typ, det vill säga att med kloka restriktioner tillåta försäljning av receptfritt i detaljhandeln, vore en enklare reform som skulle kunna genomföras snabbt och lösa det mest akuta problemet ? den urusla tillgången på receptfria läkemedel.
Reformen måste förstås genomdrivas med sans. Precis som i Danmark bör bara begränsade, etablerade delar av det receptfria sortimentet omfattas, åldersgräns bör införas för köp, mindre förpackningar bör bara få komma i fråga och dessa bör placeras bakom disk eller kassa.

Det viktigaste är inte vilken av våra grannländers vägar som Sverige väljer ? utan att någon av dem blir verklighet. Det har blivit ohållbart att förvägra svenskarna smidig tillgång till beprövade receptfria läkemedel. Den dåliga tillgängligheten är en återkommande källa till stor irritation för många av landets invånare, samtidigt som motiven bakom regeringens rigida hållning i monopolfrågan har eroderat bort.
Hösten 2004 kan staten tvingas att släppa monopolet ? då beräknas domen mellan Krister Hanner (som sålde Nicorette i sin Bringwell-butik 2001, se LMV 7-8/01) och svenska staten falla i EG-domstolen. Det vore framsynt av regeringen att föregripa denna dom istället för att tjurskalligt invänta den.