I Sverige ska sjukvården bygga på bästa möjliga vetenskapliga underlag. Den behandling som patienterna får ska vara evidensbaserad och den ska luta sig mot bästa tillgängliga bevis. Som patienter ska vi kunna känna oss trygga med att den hjälp vi får just hjälper och inte skadar. Vården ska vara evidensbaserad. Vad denna evidensbaserade vård egentligen är och hur vi når den är temat i författaren och läkaren Ragnar Levis bok Vettigare vård – evidens och kritiskt tänkande i vården. Som informationschef på Statens beredning för medicinsk utvärdering, SBU, myndigheten som just utvärderar medicinska behandlingar får man anta att han funderat en hel del på saken.
Det är ett gediget uppdrag som Ragnar Levi ger sig in på när han försöker presentera ett antal verktyg för läsaren som ska få denne att på ett mer korrekt sätt kunna avgöra vad som kan anses vara evidensbaserat och vad man som vårdgivare eller beslutsfattare bör reflektera över. I boken tar han upp ett antal centrala frågor för att ringa in problemen – vilken nytta vården gör, för vem den finns till, vilka bevis ska man kräva för att anse en behandling fungerande, hur resurserna ska satsas och vad patienten själv vill?
Ragnar Levi nämner till exempel de tretton år som krävdes att få genomslag för behandlingsrekommendationer för att ge blodproppslösande behandling efter en akut hjärtinfarkt. Trots att evidensen fanns. Ända fram till sent 60-tal ansågs det som en självklarhet att patienter som haft hjärtinfarkt måste ligga i sängen i fyra veckor för att tillfriskna på bästa sätt. När frågan undersöktes systematiskt stod det klart att de allra flesta kan komma upp efter bara ett par dygn och att själva vilandet gör mer skada än nytta. Ibland beror saktfärdigheten på att vetenskapliga studier inte gjorts, ibland på en övertro på gamla tankesätt. Genom att vara vaksamma och kritiskt ifrågasätta kan vi göra vården bättre resonerar författaren.
Vid flera tillfällen får man sig som läsare ordentliga aha-upplevelser. Det är både skrämmande och roande att följa med på härledningen av uttrycket beprövad erfarenhet. Enligt svensk lag ska den som arbetar inom hälso- och sjukvården utföra sitt arbete just i överensstämmelse med vetenskap och beprövad erfarenhet.
Problemet är att ingen vet riktigt vad detta innebär, jakten på definitionen leder till ett svar som Socialstyrelsen gett en enskild läkare år 1976. Ett svar som adderar fler frågor än reder ut begreppet. Ragnar Levi för många intressanta resonemang om Cochraneanalyser, statistiska urval, CE-märkning av medicinteknik och vikten av att trösta en patient som tycks förlorat sin status i vårdsverige. Att varudeklarera vård som man gör med en diskmaskin eller bil är svårt. Men Ragnar Levi menar att strävan dit inte får överges.
Stundtals känns det som att författaren försöker trycka in alltför många aspekter i en och samma bok, det blir ganska stressigt mellan varven. Då är det skönt med överskådliga faktarutor, diskussionsfrågor och smålustiga illustrationer av Robert Nyberg som lättar upp. Som en hjälpreda och för att använda som diskussionsunderlag tror jag den kommer väl till användning för alla som arbetar med vård eller bara tycker att frågor om tro, fakta och evidens är intressanta.
