Dyrare epilepsibehandling men tveksamt om effekten blivit bättre

Skälet till att kostnaderna för epilepsibehandling ökat så mycket det senaste decenniet är nya läkemedel som introducerats, konstaterar Socialstyrelsen i sin senaste kvartalsredovisning.
Ingen av de nya substanserna har egentligen visat bättre effekt än de gamla vid en direkt jämförelse som monoterapi. Däremot finns några studier som visat skillnader i biverkningar till de nya medlens fördel.

Osäkert om långtidseffekter
? Men när det gäller de nya medlen ska man komma ihåg att långtidseffekterna ännu inte är undersökta, säger Peter Persson, apotekschef vid Huddinge sjukhus.
Han har tillsammans med några kollegor gjort den studie som redovisningen i kvartalsrapporten bygger på.
Det finns skäl menar han att känna en osäkerhet inför långtidseffekterna när det gäller antiepileptika. Behandling med felbamat (Taloxa) har till exempel efter en tids användning visat sig vara förenad med hög risk för blodskador och lamotrigin (Lamictal) kan ge en allvarlig hudreaktion. Först åtta år efter introduktionen av vigabatrin (Sabrilex) insåg man att behandling med den substansen ledde till synfälthetsbegränsning hos nästan var tredje patient.
I Sverige har lamotrigin och gabapentin (Neurontin) fått störst genomslagkraft.
Skillnaderna i förskrivning av mängden antiepileptika är måttlig mellan landstingen medan skillnaden i kostnader är betydligt större. Kostnaden i Värmland är nästan dubbelt så hög, 59,50 kronor per invånare, jämfört med Uppsala, 31,05 kronor.
? De här medlen förskrivs främst av specialistläkare, vilket gör att det får stort genomslag om en enstaka klinik börjar använda de dyrare medlen, kommenterar Peter Persson.
Utifrån kunskapsläget idag är det tveksamt om de dyrare behandlingarna ger några behandlingsmässiga eller hälsoekonomiska effekter är den slutsats Socialstyrelsen drar.