De flesta av de adhd-läkemedel som används i Sverige i dag är narkotikaklassade. Läkare är därför återhållsamma med att skriva ut adhd-läkemedel till personer som även är alkohol- eller narkotikaberoende.
I de första nationella riktlinjerna för vård och stöd vid adhd och autism konstaterar dock Socialstyrelsen att det är viktigt att även denna grupp får tillgång till läkemedelsbehandling.
– Beroendeproblematik är en vanlig samsjuklighet bland personer med adhd och det är också en väldigt sårbar grupp. Därför är detta viktigt att lyfta. Vi ser att det finns ett vägledningsbehov kring läkemedelsbehandling för just denna grupp, säger Louise von Bahr, utredare på Socialstyrelsen och en av projektledarna för riktlinjerna.
Får inte rutinmässigt säkerställa drogfrihet
I riktlinjerna framgår att det är inte tillåtet att rutinmässigt säkerställa drogfrihet genom urin- eller blodprov innan en läkemedelsbehandling mot adhd påbörjas. Det har Justitieombudsmannen fastslagit i kritikbeslut mot tre regioner som utförde sådana prov.
En läkare kan däremot kräva urin- eller blodprov efter en individuell bedömning och ett informerat samtycke om man tycker att det behövs ur ett patientsäkerhetsperspektiv. Det kan till exempel vara om personen riskerar att använda läkemedlet på fel sätt.
– Det måste alltid ske en bedömning för varje patient, säger Louise von Bahr.
Centralstimulerande adhd-läkemedel
I Sverige finns det i dag fem läkemedelsubstanser som är godkända för behandling av adhd för personer över sex år. Tre av dessa (metylfenidat, dexamfetamin och lisdexamfetamin) är centralstimulerade och det är också de som är narkotikaklassade. De har störst effekt och är de som oftast används.
Läkemedelsverkets behandlingsriktlinjer betonar att centralstimulerande läkemedel mot adhd vid samtidigt skadligt bruk eller beroende endast bör förskrivas av förskrivare med kunskap om denna samsjuklighet.
– I riktlinjerna rekommenderar vi att en beroendeläkare ingår i teamet kring patienten när denna samsjuklighet finns, säger Louise von Bahr.
De övriga två adhd-läkemedlen (atomoxetin och guanfacin) är icke-centralstimulerande och ger en något lägre effekt. Behandling med icke-centralstimulerande läkemedel är dock ett viktigt alternativ, till exempel för personer som inte kan behandlas med centralstimulerande läkemedel, skriver Socialstyrelsen. Läkemedel mot adhd ska alltid ges tillsammans med ett behandlingsprogram med psykologiska och psykosociala insatser.
För att behandla allvarliga sömnproblem hos barn med adhd kan också läkemedlet melatonin användas.
Viktigt med tidiga insatser
I riktlinjerna framhåller Socialstyrelsen också att det finns geografiska skillnader i förskrivningen av adhd-läkemedel till barn. Flera regioner bör enligt myndigheten satsa mer resurser på läkemedelsbehandling till både barn och vuxna.
Förutom att fler bör få tillgång till adhd-läkemedel poängterar Socialstyrelsen också att det är viktigt med tidiga insatser för att minska svårigheterna för personer med ADHD eller autism. I vissa fall kan det räcka med anpassningar i vardagsmiljön, men ofta kan det även behövas insatser från hälso-sjukvård, socialtjänst och skola. Att neuropsykiatriska utredningar inte fördröjs och att de är individanpassade är också något som myndigheten lyfter.
Socialstyrelsen konstaterar också att det finns stora skillnader i vården av personer med adhd och autism i landet. Till exempel är det i en del regioner mycket lång kötid för att komma i kontakt med barn- och ungdomspsykiatrin, och resurserna behöver därför fördelas mer jämlikt. Enligt myndigheten finns det också en del grupper i befolkningen som helt missas eller felbedöms.
