Esprit-studien är en randomiserad kontrollerad studie där patienterna fick ASA med (1 363 patienter) eller utan (1 376 patienter) tillägg av dipyridamol, 200 mg två gånger dagligen, inom sex månader efter att patienten haft en TIA eller en mindre stroke.
ASA-dosen var i genomsnitt 75 mg, med en spridning mellan 30 och 325 mg dagligen. Den genomsnittliga uppföljningstiden var 3,5 år. Primärt effektmått var en kombination av död av vaskulära orsaker, ickedödlig stroke, ickedödlig hjärtinfarkt eller större blödning, och mättes enligt ?intention-to-treat?.
I kombinationsgruppen (ASA+dipyridamol) drabbades 173 patienter (13 procent) av en händelse, medan i ASA-gruppen drabbades 216 patienter (16 procent) av en händelse (riskratio 0,80, konfidensintervall 0,66-0,98, absolut riskreduktion 1,0 procent per år).
Patienter som fick både ASA och dipyridamol avbröt dock behandlingen oftare än dem som bara stod på ASA, 470 patienter mot 184 patienter, framför allt på grund av huvudvärk. Det är också den vanligaste rapporterade biverkningen på dipyridamol.
Behandlingen var öppen, vilket också kritiseras i en kommentar i samma utgåva av Lancet, som för övrigt är skriven av professor Bo Norrving vid avdelningen för neurologi vid Lunds universitetssjukhus. Författarna själva menar dock att den öppna designen inte har påverkat studiens utfall. Monitoreringen av händelser under hela studien var däremot blindad.
Bo Norrving menar i sin kommentar i Lancet att just den höga frekvensen av patienter som avbryter bidrar till att behandlingen med dipyridamol är svår att bedriva över en längre tid.
Författarna menar avslutningsvis att studien, tillsammans med tidigare studieresultat, ger tillräckligt stöd för att kombinationen ASA och dipyridamol är bättre än bara ASA som antitrombotisk behandling efter cerebral ischemi. Ett påstående som får stöd av Bo Norrving, som tycker att studien ger stöd för att kombinationsterapin kan appliceras på bredare patientgrupper med TIA och ischemisk stroke av arteriell natur.