En analys av Världshälsoorganisationen WHO visar att diabetes kommer att öka från nuvarande 150 miljoner till 300 miljoner diabetiker före år 2025. WHO har därför betecknat diabetes som en epidemi.
Ännu mer alarmerande är att debutåldern för typ 2-diabetes, som är den vanligaste formen av sjukdomen, sjunker och idag är två tredjedelar av världens diabetespatienter under 65 år. I USA har man till och med sett en ökning av typ
2-diabetes hos tonåringar.
Att båda typerna av diabetes ökar kan tillskrivas vår livsstil, vi sitter allt mer stilla och har ett allt högre kaloriintag.
I Sverige har 300 000 personer eller
3 till 4 procent av befolkning diabetes och av dessa har 90 procent typ 2-diabetes. Det finns också många oupptäckta fall.
? Man räknar med att det finns lika många okända som kända fall av typ
2-diabetes, säger docent Stig Attvall, överläkare vid Diabetescentrum på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg.
För ett år sedan ändrade Socialstyrelsen riktlinjerna för att fastställa diagnosen typ 2-diabetes från ett fasteblodglukos över 6,7 mmol/l till över 6,1 mmol/l. Detta innebär att ytterligare 30 000?50 000 personer i Sverige kommer att få diagnosen typ 2-diabetes.
För typ 1-diabetes ligger nivån kvar på 6,7 mmol/l. Tidigare har samma gräns gällt för båda typerna av diabetes. En anledning till att man nu har ett lägre gränsvärde för typ 2-diabetes är att det sker förändringar i de stora blodkärlen (hjärta och hjärna) redan vid den lägre glukosnivån.
Många patienter med typ 2-diabetes har dessutom förhöjda blodfetter och högt blodtryck vilket ökar risken för kranskärlsjukdom ytterligare. Patienterna löper också risk att drabbas av komplikationer i ögon och njurar.
Börjar med insulinresistens
Senare års forskning har gett insikt om att insulin är en förutsättning för många funktioner i kroppen. När samspelet mellan insulin, glukos och fetter störs ökar risken för diabetes. Forskningen tyder på att de flesta fall av typ 2-diabetes börjar med insulinresistens eller nedsatt insulinkänslighet.
Hos en frisk person producerar bukspottkörteln automatiskt lämplig mängd insulin för att underlätta transporten av blodglukos till cellerna. Insulinresistens uppträder när kroppen inte kan utnyttja sitt eget insulin tillräckligt effektivt. Följden blir att bukspottkörteln måste frisätta mer och mer insulin för att försöka upprätthålla normala blodsockerhalter. De insulinproducerande cellerna i bukspottkörteln blir gradvis defekta och minskar till slut i antal.
Stor procent ärftligt betingad
Ny kunskap visar att de ärftliga faktorerna är minst lika betydelsefulla för typ
2-diabetes som för typ 1-diabetes. Epidemiologiska data visar att 5 procent av barn till typ 1-diabetiker får samma sjukdom, medan hela 40 procent av barn till föräldrar med typ 2-diabetes får sjukdomen.
Frekvensen av typ 2-diabetes varierar också mycket kraftigt mellan olika befolkningsgrupper. Bland vissa indianstammar i USA drabbas hälften av befolkningen av typ 2-diabetes. I andra befolkningsgrupper drabbas bara någon enstaka procent av sjukdomen, det gäller exempelvis afrikanska kvinnor och kineser.
Vikten en risk
Den som bär på anlag för typ 2-diabetes är sårbar för vissa faktorer som bidrar till sjukdomens debut och svårighetsgrad. För mellan 70 och 80 procent är övervikt den viktigaste bidragande orsaken. Det beror på att personer som är överviktiga har en stor mängd fettceller som leder till att många av kroppens övriga celler (i likhet med fettcellerna) inte kan tillgodogöra sig insulinet.
Risken ökar också med stigande ålder. Det beror på att cellerna hos åldrande människor i viss mån förlorar sin förmåga att utnyttja insulinets effekter. Andra faktorer som bidrar till insulinresistens är brist på motion och rökning.
Omvänt kan ökad fysisk aktivitet och viktreduktion minska insulinresistensen. Nyttan av att röra på sig har visats i många studier. En daglig promenad förbättrar tillståndet väsentligt ? även om det inte resulterar i att man går ner i vikt.
När ska man behandla?
Det finns rekommendationer om målnivåer för blodsocker, blodtryck och lipider i behandling av patienter med typ 2-diabetes. Hur väl man lyckas uppnå dessa nivåer beror till största delen på två faktorer; intensiteten i behandlingen och nivån på de målnivåer man har vid början av behandlingen.
Epidemiologiska data visar klart att det inte finns några naturliga trösklar under vilka risken för mikrovaskulära och makrovaskulära komplikationer kan förhindras fullt ut, men att risken ökar stadigt med ökade nivåer av riskfaktorer.
Blodsocker påverkar riskfaktorer olika
Resultaten av den stora UKPDS studien (UK Prospective Diabetes Study) som kom i slutet av 1998 bekräftar denna uppfattning för både blodsocker och blodtryck. Den pågick i över 10 år och baserades på 55 000 patientår.
Sammanfattningsvis visar studien att bättre kontroll av blodsocker hos patienter med nyligen diagnostiserad typ 2-diabetes reducerade risken för ögonsjukdom med 25 procent och risken för tidig njurskada med en tredjedel.
Den visar också att bra kontroll av blodtrycket reducerar risken för mikrovaskulär sjukdom, stroke och dödsfall relaterade till diabetes.
? I studien kan man se att en sänkning av glukosnivåer har större betydelse för komplikationer i ögon och njurar, säger professor Ulf Smith på Sahlgrenska Universitetssjukhuset i Göteborg. För hjärtkärlsjukdom har blodsockerkontroll relativt sett mindre betydelse än andra riskfaktorer som blodfetter och blodtryck.
I det fallet kan behandling med glitazonerna ? en ny klass läkemedel mot typ
2-diabetes ? eventuellt ge bättre resultat, eftersom de även påverkar blodfetterna. Men det vet man först när det kommer resultat från långtidsstudier.
UKPDS presenterade också data på hur sjukdomen fortskrider. Hos personer med typ 2-diabetes stiger blodglukos med i genomsnitt 1 mmol/L per
4 år och alla patienter med typ 2-diabetes behöver förr eller senare insulin. Studien visar också att patienterna behöver ett nytt läkemedel för sitt blodsocker efter i genomsnitt vart fjärde år.
Behandla ännu tidigare
Det är känt att det är svårt att bibehålla sänkningar av glukoskoncentrationer och blodtryck även när man lägger till fler läkemedel som i korttidsanvändning har visat bra resultat. Det bekräftades också i UKPDS studien.
? Det betyder att man kanske bör starta behandlingen vid ännu lägre nivåer än de som används idag, säger Stig Attvall.
Eftersom insulinresistens ofta kommer långt innan typ 2-diabetes kan upptäckas vore det allra bästa om det fanns enkla metoder att mäta insulinresistens.
Nya riktlinjer
I slutet av november kommer Läkemedelsverket att publicera nya rekommendationer för behandling av typ 2-diabetes baserat på en workshop som hölls under våren. Professor Christian Berne vid Akademiska sjukhuset i Uppsala, är en av experterna som arbetar med de nya riktlinjerna. Han säger att resultaten från de stora studierna som kommit på blodsocker, och blodtryck, ? som den stora UKPDS studien ? motiverar ändrade riktlinjer för behandlingen av typ
2-diabetes. När det gäller lipider som riskfaktor finns det fortfarande mindre underlag att bygga ändrade rekommendationer på.