Allt prat om en explosion av typ 2-diabetes i Sverige saknar stöd i fakta. Tar man hänsyn till att befolkningen åldras så är antalet nya fall per 100 000 invånare oförändrat sedan nittiotalets början, säger Mats Eliasson, docent vid Umeå universitet och diabetesöverläkare verksam vid Sunderby sjukhus mellan Luleå och Boden. Han har också, tillsammans med Gunnel Boström, skrivit avsnitten om diabetes och övervikt i Folkhälsorapport 2005 från Socialstyrelsen.
Typ 2-diabetes är den vanligaste formen av diabetes och står för knappt nio tiondelar av de cirka
300 000 svenskar som har sjukdomen. Diagnosen är något vanligare bland män; 3,5 procent av alla har den, jämfört med 2,8 procent av kvinnorna. De flesta nytillkomna diabetiker är pensionärer. Visserligen har antalet personer med diabetes ökat med drygt 40 procent sedan 1980, men det beror framför allt på att befolkningen blir äldre och att dödlighet i sjukdomen sjunker. Dessutom har gränsvärdena för en diabetesdiagnos sänkts vilket leder till att fler diabetiker identifierats.
Men även om det ännu inte skett någon kraftig ökning av typ 2-diabetes i Sverige är det för tidigt att slå sig till ro, menar Mats Eliasson.
? Vi vet att allt fler yngre blir allt mer överviktiga. Vi vet ännu inte vad som händer när dessa stora grupper så småningom blir äldre.
Det finns mycket forskning som visar att övervikt och fetma ökar risken för typ 2-diabetes. Typ 2-diabetes ökar i sin tur risken för hjärtinfarkt och annan hjärtkärldödlighet. Logiskt sett borde alltså sjuklighet och död i hjärtkärlsjukdom öka i Sverige. Men så är inte fallet.
? Det beror helt enkelt på att vi samtidigt har förbättrat några andra riskfaktorer för hjärtsjukdom. Vi äter generellt sett bättre, visserligen sätter vi fortfarande i oss för många kalorier, men minskat intag av mättat fett har lett till sänkta kolesterolvärden. Det har vi bland annat sett i den stora Monica-studien sedan mitten av 1980-talet. Rökningen har minskat och de senaste åren har även blodtrycket börjat sjunka. Hittills har dessa gynnsamma förändringar övervägt de negativa effekterna av viktuppgången, säger Mats Eliasson.
Utbildning påverkar
En annan faktor kan också ha en viss betydelse.
? Det har visat sig att lång utbildning tycks minska risken. Och det gäller också när man justerar för andra socioekonomiska faktorer som hänger samman med utbildningens längd. Diabetes och hjärtkärlsjukdom är vanligare hos lågutbildade. Det faktum att en ökande andel av befolkningen har längre utbildning kan ha bidragit till att hålla diabetesinsjuknandet nere, säger Mats Eliasson.
Insjuknandet i typ 2-diabetes har alltså ännu inte ökat trots att övervikt och fetma ökat i befolkningen. Dock kan man inte utesluta en ökning när den allt fetare yngre befolkningen blir äldre. I åldrarna över 75 år har 8-10 procent av både män och kvinnor diabetes, menar Mats Eliasson.
Invandringen till Sverige ger nya dimensioner för diabetesvården. Globalt sett sker en dramatisk ökning av nya fall av typ 2-diabetes. Men det ser mycket olika ut i olika delar av världen. Den internationella diabetesfederationen uppskattar att diabetes kommer att öka med 9 procent i västvärlden under perioden 2000-2030, men med 40 procent i Indien och hela 67 procent i Mellanöstern.
Hos invandrade turkiska män är förekomsten av typ 2-diabetes ungefär densamma som för svenska män. Men bland turkiska kvinnor är sjukdomen tre gånger vanligare än hos svenska kvinnor på grund av socioekonomiska faktorer, fysisk inaktivitet och mer övervikt.
Fysisk aktivitet är mycket betydelsefull för uppkomst av diabetes.
? Där har forskningen visat att den ?första? motionen gör mest nytta mot typ 2-diabetes. Redan när män och kvinnor med ett stillasittande liv börjar röra på sig lite grann minskar risken betydligt, säger Mats Eliasson.
Rökning omvärderad
När Mats Eliasson började arbeta med diabetes för 20 år sedan var inställningen hos många nyblivna patienter att rökning nästan var det ?enda roliga som var tillåtet?. Idag vet vi bättre, men det är först på senare år som rökning har slagits fast som en kraftfull riskfaktor för typ 2-diabetes. Dessutom flerdubblas risken för hjärt-kärlsjukdom om en person har diabetes och röker. Mats Eliasson är bekymrad.
? Trots att insatser för att få diabetiker att sluta röka tillhör de mest kostnadseffektiva åtgärderna är svensk sjukvård mycket dålig på att satsa tillräckligt med resurser på rökavvänjning. Andelen diabetiker som röker är lika stor som befolkningen i stort, vilket är ett dystert bevis på vårdens ineffektivitet.
Men hur är det med snus? Är det lämpligt för typ 2-diabetiker eller personer med risk för sjukdomen?
? Jag vet att det är lite kontroversiellt, men jag tvekar inte. Kan snus få en rökande diabetiker som först gjort ordentliga försök till rökslut med nikotinhjälpmedel att sluta röka så har jag inga invändningar mot en övergång till snus. Vi undviker lungcancer, KOL och hjärtkärlsjukdom och snus verkar inte öka risken att få typ 2-diabetes, även om detta fortfarande inte är helt klarlagt. Mitt val är enkelt, säger Mats Eliasson.
Övervikt och fetma är ett folkhälsoproblem. Drygt hälften av alla män och mer än en tredjedel av kvinnorna är överviktiga eller feta. Särskilt bland barn ses en oroväckande ökning. Men det finns ändå även positiva motbilder.
? När vi har tittat på kroppsmasseindex BMI och risk för diabetes ser vi ingen riskökning vid lätt övervikt utan först när BMI närmar sig 28-29. Det tycks som att vi i Norden är betydligt mer tåliga mot högre BMI. Hos asiater ökar risken för typ 2-diabetes redan vid BMI 22, medan vi kan gå 5-6 enheter högre innan risken skjuter i höjden. Sedan finns det mycket som talar för att vi ska hålla koll på bukfetma snarare än fetma i sig. Midjemåttet tycks vara en tydligare riskfaktor än BMI, säger Mats Eliasson.