Bakgrunden är kartläggningen av det mänskliga genomet i kombination med den accelererande utvecklingen inom bio- och informationsteknologi. Förståelsen för hur enkla läkemedelsmolekyler intervenerar i komplexa biologiska system, oftast proteiner, har ökat dramatiskt. En ny forskningsmetodik med samspel mellan teoretiska modeller och traditionell in vivo-metodik har inneburit att antalet nya läkemedelskandidater ökat mångfalt. Ändå introduceras det idag färre läkemedel på marknaden än på många år.
Forskarna är oeniga om orsakerna till den uppkomna situationen. En förklaring anförs vara att de ökade kunskaperna om läkemedlens effekter också kräver förbättrad dokumentation för att få ett läkemedel registrerat. En annan orsak är att de globala läkemedelsföretagen, som satsar stora summor på läkemedelsforskning och som ofta är uppdragsgivare till de små och medelstora läkemedelsföretagen med bioteknisk inriktning, blir mindre riskbenägna och satsar alltmer på marknadsföring.
Kortsiktigt ger detta större vinster så länge marknaden är så lättpåverkad som idag. Men långsiktigt är det tveksamt om det gagnar samhället.
Glappet mellan de som arbetar inom preklinisk och klinisk läkemedelsforskning och de praktiskt verksamma inom sjukvård och läkemedelsförsörjning är stort och tenderar att öka. Förenklat kan man säga att forskarna ser ökade krav på individualiserad terapi, medan de i den patientnära vardagen i stor utsträckning fortfarande arbetar efter ett ?one size fits all?-koncept. Trots att många kliniska forskare länge pläderat för det förstnämnda förhållningssättet.
Bristande resurser och tid i den patientnära verksamheten anförs ofta som skäl. Till detta kommer att man är utsatt för ständiga förändringar, ofta baserade på luddiga organisations- och ledarskapsfilosofier där de medicinska målen är otydliga. Den kommersiella styrningen av FoU på läkemedelsområdet kan därigenom lätt bli dominerande.
För att få en bättre ordning bör de offentligt finansierade institutionerna (myndigheter, landstingen, Apoteket AB) förbättra samarbetet och effektivisera den egna forsknings- och utbildningsverksamheten. Därigenom blir man starkare i att påverka utvecklingen och som beställare gentemot läkemedelsföretagen. Ett annat sätt är att förbättra dialogen mellan forskarna, vare sig de är verksamma inom akademierna eller bioteknik-/läkemedelsföretagen och klinikerna.