Varje dag möts vi av uppgifter om att läkemedelskostnader ökar si och användningen av läkemedel ökar så. Vård- och apotekspersonal påstås gå på knäna, akutmottagningar sägs vara fullbelagda, väntrum på vårdcentraler likaså. Risken för felbehandlingar och läkemedelsinteraktioner kan öka. Det ena skräckscenariot efter det andra målas upp. Listan synes oändlig.
Förra året steg notan för läkemedelskostnader med nästan tio procent. Apotekets totala försäljning av läkemedel till öppen och sluten vård stannade på runt 25 miljarder kronor. Om man antar, som Apoteket AB:s vd Stefan Carlsson gjorde vid ett möte i Stockholm nyligen, att behandlingskostnader på grund av felanvändning av läkemedel är i samma storleksordning blir det ytterligare 25 miljarder. Ett ytterligare antagande av Carlsson ger att sjukförsäkringskostnader i samband med felanvändning av läkemedel är 10 miljarder kronor. Helt plötsligt är kostnaden uppe i svindlande 60 miljarder kronor. Även om antagandet är fel med runt 30 procent, handlar det om 42 miljarder, eller om man räknar åt andra hållet, 78 miljarder kronor.
Dessa antaganden må vara inte helt korrekta, men slutsumman blir ändå hög. Alltför hög. Det rimliga, och även det lättaste, vore att sänka kostnaderna för felanvändningen. Det kan enkelt göras genom att folk får utskrivet de läkemedel som de verkligen behöver och inte får de som de inte behöver. Därmed kan pengar frigöras till sjukvård och annat.
Till hösten väntas regeringens försenade läkemedelproposition baserad på Olof Edhags läkemedelsutredning. Förseningen beror bland annat på att regeringen låter lagrådet granska den principiellt viktiga propositionen innan den släpps fram till riksdagen.
Det är bra att propositionen får ta mer tid ? då hinner socialministern ordentligt tänka igenom vilka förslag han ska lägga fram till riksdagen. Lars Engqvist bör ta sig en allvarlig funderare på att inkludera läkemedelsprofiler i propositionen. Läkemedelsprofiler har stora möjligheter att bidra till en optimal läkemedelsanvändning samtidigt som kostnaderna kan sänkas.
För att man ska lyckas med det krävs ett klokt införande där alla led i försörjningskedjan är ?uppkopplade?. Det räcker inte att systemet bara finns på landets apotek. Möjligheten att hitta olämpliga kombinationer och interaktionsrisker finns där, men återkopplingen till läkaren faller lätt bort i stressen som råder på dagens apotek.
Man måste gå direkt till pudelns kärna och starta i början av förskrivningskedjan. Därför är det logiskt att det ?plingar till? i datorn, redan när läkaren skriver ut receptet till patienten, om någon olämplig kombination uppstår. Därmed får patienten rätt läkemedel från början och slipper kostsamma återbesök som belastar vårdapparaten i onödan. Dessutom undviks ett stort antal sjukhusinläggningar som beror på olämpliga läkemedelskombinationer. Läkaren får också en klar bild över patientens totala läkemedelsanvändning.
Med hjälp av läkemedelsprofiler, eventuellt i kombination med andra förskrivarstöd, får läkaren ett enkelt instrument att ta ett större ansvar vid förskrivningen, både ur säkerhets- och ur kostnadssynpunkt. Ett ansvar som betalar sig i längden.
Om läkemedelsprofiler införs och kombineras med mindre förpackningar kan samhällets totala läkemedelskostnader minska. Eftersom interaktioner och olämpliga kombinationer blir färre, sjunker sjukvårdskostnader och sjukförsäkringskostnaderna för felbehandlingar.
Det här är ett enkelt sätt att se till att överflyttningen av kostnadsansvar för läkemedel från stat till landsting verkligen blir den besparing alla vill att den ska bli. Och ett ansvarsfullt sätt att garantera alla patienter en effektiv sjukvård.