I höst är det riksdagsval i Sverige. Läkemedel, som utgör runt en tiondel av de totala hälso- och sjukvårdskostnaderna, kommer sannolikt att bli en het valfråga. Och bör bli det eftersom läkemedel för med sig mycket gott.
I den senaste läkemedelspropositionen står att läsa: ?Utvecklingen på läkemedelsområdet har varit mycket dynamisk? De medicinska framstegen under de senaste decennierna innebär att allt fler sjukdomar framgångsrikt kan botas eller behandlas med förlängd livslängd och/eller förbättrad livskvalitet som följd. Nya läkemedel står i dag för en betydande del av de terapeutiska framstegen.?
Därmed kan människor arbeta istället för att vara sjukskrivna, betala skatt istället för att kosta bidrag, umgås med barn och barnbarn istället för att ligga till sängs, resa och uppleva samtidigt som en medicinsk behandling pågår.
I samma proposition står att läsa: ?I vissa fall har introduktionen av nya läkemedel inneburit avsevärda förändringar för sjukvårdens organisation. De nya bromsmedicinerna vid aidsbehandling har inneburit att slutenvårdsavdelningar har kunnat stängas. Introduktionen av protonpumpshämmare ? har medfört att operation av magsår praktiskt taget upphört. ? Inom andra delar av medicinen har läkemedel väsentligen ersatt kirurgin.?
Läkemedel är med andra ord ett kraftigt och verksamt instrument i sjukvårdens händer. So far so good ? som det heter?
Sista citatet ur proppen: ?Regeringen vill åter igen understryka att det är angeläget och nödvändigt att läkemedlen i alla avseenden betraktas som en integrerad del av den samlade hälso- och sjukvården.?
Och det är här jag sparkar bakut! För här tappar regeringen sina rättrogna. Här blir de som damen i bingoreklamen som anklagas för fusk och slår händerna för öronen och skriker ?wowowowo wowowowo?.
Hur många sjukvårdsförvaltningar, landstingspolitiker, kommundelsdirektörer och kommunalråd ser läkemedel som en integrerad del av den samlade hälso- och sjukvården? Man ser det man vill se ? en dyr post som det går att skära i.
Men det är inte där problemet ligger. Problemet är att vi använder läkemedel på fel sätt och på fel grunder. Det skrivs ut för mycket läkemedel, i för stora förpackningar och utan kontroll av vad patienten i övrigt tar för läkemedel.
Med ett ökat, och integrerat, förskrivnings- och uppföljningsstöd på både vårdcentraler och apotek, tillgång till små förpackningar och möjlighet att återlämna och återanvända mediciner, kan läkemedelsanvändningen förbättras avsevärt.
Och det är här politikerna kommer in i bilden. Politikerna måste ta sitt ansvar för det är de som ritar upp spelplanen på vilken sjukvårdens deltagare möts ? landstingen, kommunerna, apoteken och alla enskilda individer. Det är politikerna som i begynnelsen, och i slutändan, avgör hur vi använder våra läkemedel.
På samma sätt bestämmer de reglerna för läkemedelsföretagen genom att bestämma över skatter och avgifter, utbildningsväsende och tillgång på kvalificerat folk, privatisering av vård och omsorg, diktering av forskningsvillkor? Listan kan göras mycket längre.
Det är på tiden att vi röstar fram politiker som är pragmatiskt lagda, som vill samarbeta över gamla revirgränser, som kan se sin budget i relation till andras och som vågar satsa. Då får vi också politiker som tar sitt ansvar för läkemedelsanvändningen.