Den allmänmedicinska generalistkompetensen är nyckeln till utveckling av hälso- och sjukvården. Så är också den nationella handlingsplanens intentioner.
Sverige är ett land synnerligen rikt på läkare, men de finns på fel ställen. Man skulle kunna säga att vi har ett läkarbristöverskott. Därför måste många fler unga allmänläkare rekryteras. Dessutom måste det vara lätt för erfarna läkare inom andra specialiteter att utbilda sig till allmänläkare. Här kan FAMI göra viktiga insatser och bygga vidare på de erfarenheter som redan gjorts bland annat i Stockholm i samarbete med SFAM, Svensk förening för allmänmedicin.
Allmänläkarna behöver professionell utveckling. Vi är den yrkesgrupp i primärvården som har den mest omfattande medicinska kompetensen och därmed också det mest omfattande behovet av kompetensutveckling. SFAM har under 1990-talet lagt en stadig grund för hur den professionella utvecklingen skall kunna stimuleras och genomföras. Däremot har SFAM hela tiden efterlyst en yttre ram som faktiskt möjliggör denna kompetensutveckling. Familjmedicinska institutet är ett efterlängtat svar.
SFAM:s uppfattning är att varje allmänläkare skall vara en forskande allmänläkare, där vardagskliniken är utgångspunkt och fokus. Denna typ av forskningsprojekt marginaliseras idag vid ansökningar till forskningsråd och andra fonder. SFAM tillstyrker utredningens förslag om att det skyndsamt bör tillsättas en särskild utredning med uppdrag att lämna förslag till hur forskningen inom primärvården kan utvecklas i ett samspel mellan universitet och landsting. De tankar som tidigare förts fram av SFAM om en särskild forskningsfond för familjemedicin bör då särskilt beaktas.
Vi tycker att det är viktigt att man bygger vidare på det program som SFAM redan har byggt upp för kompetensutveckling. SFAM har genom sitt kompetensutvecklingsråd (KUR) utvecklat kvalitativa mål för fortbildning. Detta bör FAMI ta till vara. Det bör också tydligare betonas vikten av att fortbildningen planeras genom individuella fortbildningsplaner, som tar tillvara både den enskilda individens och verksamhetens behov av professionell utveckling. För att garantera att resurser faktiskt ställs till förfogande för kompetensutveckling kan ett system med tillgängliga medel som försvinner om de inte används inom en viss tid vara ett bra alternativ (som i Danmark). KUR har en viktig roll att formulera de kriterier som ska gälla för uttag av medlen.
Det är viktigt att lyfta fram behovet av lokala stödorganisationer för kompetensutveckling. Annars finns det en klar risk för att det familjemedicinska institutet mister sin förankring i det lokala vardagsarbetet. Det borde finnas en koppling mellan det familjemedicinska institutets tillblivelse och enskilda landstings insatser för att möjliggöra för de olika professionerna att enskilt och tillsammans stödja kompetensutvecklingen lokalt.
SFAM anser det viktigt att de blivande sjukhusläkarna måste få betydligt större kunskaper och erfarenheter från primärvård under sin specialistutbildning, om primärvården ska kunna utvecklas till basen för hälso- och sjukvården. Därför bör tjänstgöring i primärvården vara ett inslag i många sjukhusläkares specialistutbildning. Kravet bör dock inte formuleras i termer av ett visst antal månaders tjänstgöring, utan i termer av mål i dessa sjukhusspecialiteters målbeskrivningar.