Det är svalt och tyst i Astrazenecas representationsvåning på Birger Jarlsgatan i hjärtat av Stockholms finanskvarter. Sofforna är klädda i Josef Franck-tyg, kaffet serveras i riktiga porslinskoppar och mjölken ur riktig mjölkkanna.
Tidigare på dan, på en presskonferens på Stockholmsmässan, sa Astrazenecas koncernchef Tom McKillop att läkemedelsindustrin står inför två tuffa utmaningar.
? I västvärlden är det framförallt den åldrande befolkningen med typiska ålderssjukdomar som Alzheimers som är utmaningen. I utvecklingsländerna är det dels spridningen av infektionssjukdomar som aids som är allvarlig, men också den enorma bristen på infrastruktur, pengar till finansiering samt brist på utbildade människor.
Som illustrativt exempel gav Tom McKillop att samtidigt som 30-åringar dör av aids i Afrika spelar 85-åringar golf i Florida.
? Det är ohållbart.
Bäst men inte störst
Tom McKillop har tidigare hävdat att ?business? måste återuppfinnas vart tionde år. Med det menar han att läkemedelsföretagen hela tiden måste ta fram nya produkter, dels för att täcka upp för dem vars patent går ut, dels för att få företagen att expandera.
Han lutar sig fram i soffan, smakar på kaffet och sänker rösten. Den skotska dialekten blir än mer påtaglig.
? Vi har åtta till tio år då produkten finns ute på marknaden. Då har vi vår chans att få tillbaka våra investeringar. När sen generiska läkemedel kommer in på marknaden kollapsar försäljningen av det speciella preparatet. Därför måste vi hela tiden komma fram med nya produkter bara för att ersätta dem vars patent går ut. Om vi sen vill växa måste vi introducera fler produkter som säljer mer än vad vi förlorar när patent går ut.
Enligt Tom McKillop är de framgångsrika läkemedelsföretagen de som lyckas få fram ett flöde av nya produkter till marknaden.
? Det företag som oftast nämns är MSD, Merck Sharp & Dohme. Historiskt sett, tillbaka till 1970, har MSD legat i topp under alla år. Andra företag som legat etta, men som har gått upp och ner, är Roche, Hoechst (nu en del av Aventis) och Parke-Davis (nu en del av Pfizer).
Anledningen till MSD:s framgång ser Tom McKillop i deras alltid starka forsknings- och utvecklingsprogram. Vilket är precis vad Tom McKillop vill använda för att göra Astrazeneca till världens bästa läkemedelsföretag ? men inte nödvändigtvis det största.
? Vi ska vara bäst på forskning och utveckling, på att ta fram nya produkter, genom att ha en hög produktivitet i vår försäljning och marknadsföring och genom en förstklassig tillverkning.
Tufft i Europa
I sitt företagsbyggande tittar McKillop och hans kollegor mycket på de olika länderna och försöker anpassa Astrazeneca till lokala marknader och förutsättningar. På samma sätt ser ledningen de stora företagens, inklusive Astrazenecas, rättigheter och skyldigheter i ett samhälleligt perspektiv. Därför lanserades för en tid sedan SHE- och CSR-programet inom koncernen. Det första ser till säkerhet, hälsa och omgivning medan det andra betonar företagets sociala ansvarstagande.
? Jag tror att det är ?good business practice?. Vi verkar i samhället och måste ta vårt ansvar mot samhället på allvar. Sköter man sitt företag bra, sett till anställdas hälsa och säkerhet och till samhället, är det bra. De anställda blir faktiskt stolta över att vara del av ett sånt företag.
Astrazenecas framgångar till trots är det just här i Europa som ett stort svart moln förmörkar den McKillopska visionen, ett moln som kallas parallellhandel. Flera rapporter och undersökningar gör gällande att Europa tappar mark och konkurrenskraft gentemot USA.
? Europa var tidigare det ledande läkemedelsområdet men har nu halkat efter USA. Belöningen, eller återbetalningen, av en innovation är mindre i Europa än i USA, bland annat på grund av olika priskontroller i Europa. Ovanpå det ligger dessutom parallellhandel som exporterar låga priser och sänker snittpriserna i Europa. Jämfört med i USA minskar även forsknings- och utvecklingsinvesteringar i Europa, både från företagen och från staterna själva, vilket är oroande.
? Parallellhandel är en bidragande faktor till detta och jag hoppas att det finns en lösning. Annars blir det tufft i Europa.
Lösningen, enligt Tom McKillop, är att EU-kommissionen och individuella regeringar måste sitta ner och titta objektivt på fakta och inse att de förstör läkemedelsindustrin om detta fortsätter.
? Om de värdesätter läkemedelsindustrin måste de finna pragmatiska lösningar som stoppar parallellhandeln. Det är inte vårt fel att regeringar bestämmer priserna och det är inte vårt fel att Rom-fördraget förordar fri rörlighet av varor. Vi kan inte påverka något av dessa. Myndigheterna måste förändra detta och för det behövs pragmatism, vanligt sunt förnuft och en vilja att lösa problemet. Vi är den enda industrin i Europa som påverkas så här och det är en fundamental svaghet som måste tittas på.
Enligt Tom McKillop måste det finnas ekonomiskt incitament för företagen att ta fram nya läkemedel eftersom det är innovation som driver ekonomisk utveckling, inte besparingar.
Samtidigt berättar han att det nu, för första gången, verkar finnas politiker, både i Bryssel och inom olika regeringar, som inser allvaret i problemet.
Dålig och farlig
En annan aktuell fråga som politiker håller på att titta på är det med reklam för receptbelagda läkemedel direkt till slutanvändaren, så kallad DTCA (direct to consumer advertising). Tom McKillops åsikt i den frågan är glasklar.
? Jag är mycket positiv till att information görs tillgänglig för patienterna. Det är essentiellt eftersom de redan får information via internet. Det finns ett behov av bra informationskällor som är balanserade och tillförlitliga då en del av informationen i dag är mycket dålig, rent av farlig.
Tom McKillop talar hela tiden om information, inte om reklam. Inom EU är man överens om att information är ett mer passande ord för den europeiska varianten till den amerikanske läkemedelsreklamen som fått mycket kritik.
? Kom också ihåg att läkemedelsföretag har ett ansvar för sina produkter. Därför vill vi se att rätt information finns tillgänglig för patienter och läkare så att de använder medicinerna på rätt sätt.
Frågan som många ställer gällande DTCA är om det är företagen eller myndigheterna som ska ansvara för informationen till allmänheten.
? Det är ett gemensamt ansvar men det är vi som har det juridiska ansvaret för våra produkter och det är vi som blir stämda.
I Europa finns det en oro för överaggressiv marknadsföring som inte passar in här, tror Tom McKillop, som är kritisk till det europeiska reklamförsökets utformning.
? Det är information och inte marknadsföring vi vill ha. Och inte enbart inom de tre områden som kommissionen har föreslagit ? hiv/aids, astma och diabetes. Dessutom är det fel att försöket tar fem år att genomföra och fem år att utvärdera. Det blir tio år innan patienter i Europa får tillgång till bra information, säger Tom McKillop och slår ut med armarna.
Det är uppenbart att han inte vill vänta så länge.