Användningen av biologiska läkemedel ökar i Sverige. De är dyra men ofta effektiva och utgör en allt större del av landstingens läkemedelsbudgetar. Men det finns billigare alternativ. Sedan 2006 har det i EU varit tillåtet med kopior på de biologiska läkemedlen, så kallade biosimilars eller biosimilarer.
Biosimilarer är inte generika utan snarlika kopior. Eftersom biologiska läkemedel består av stora och komplexa molekyler kan man inte säga att en biosimilar är en exakt kopia. I dagsläget finns det 13 godkända biosimilarer på den europeiska och svenska marknaden. De molekyler som dessa biologiska kopior godkänts för är filgrastim, erytropoetin och somatropin, men dessa blir troligen fler allt eftersom patent på biologiska läkemedel går ut.
Men tillverkningsprocessen är komplicerad och tidskrävande. På sju år har alltså bara 13 biosimilarer godkänts i EU.
– Att det inte finns så många kan delvis bero på att jämförande studier kan vara ganska svåra att göra och kräver mycket dokumentation. Det måste finnas tillräckligt mycket att vinna på att göra de obligatoriska jämförande studierna, säger Ann Johnsson, senior expert vid Läkemedelsverket.
Biologiska läkemedel har en aktiv substans med ett biologiskt ursprung, det vill säga levande celler eller vävnad. Exempel på biologiska läkemedel kan vara vacciner, monoklonala antikroppar, enzymer och interferoner. Eftersom den aktiva substansen är så komplex räcker inte testning av slutprodukten för godkännande. Produktionsmetoden innebär en komplicerad process med flera reningssteg, och slutprodukten kan påverkas av många faktorer i processen. För biologiska läkemedel har inte bara den kemiska sammansättningen betydelse utan även den tredimensionella strukturen. Små skillnader i denna kan ha en stor betydelse för effekt och säkerhet hos dessa läkemedel.
För att en biosimilar ska godkännas krävs att företaget kan visa likhet i säkerhet och effekt vid behandling av patienter med ett redan godkänt och väletablerat biologiskt läkemedel, så kallad biosimilaritet. En biosimilar måste alltså karaktäriseras såväl biokemiskt, prekliniskt och kliniskt, och jämförbarhet ska visas på samtliga områden för godkännande. Det behövs inte fullständiga kliniska studier som styrker biosimilarens effekt, så länge den uppför sig som referensprodukten. Men på grund av risken för immunologiska reaktioner måste immunogeniciteten studeras kliniskt. Dessutom granskas och godkänns de flesta biosimilarer på central nivå av den europeiska läkemedelsmyndigheten, EMA. Det krävs också en säkerhetsuppföljning för biosimilarer.
När biosimilarer började introduceras fanns det en viss oro för att säkerheten inte skulle vara densamma som för de biologiska originalläkemedlen. Men det ändrades snabbt, framför allt i Sverige, enligt Fredrik Lindqvist som är head of branded business vid läkemedels- och generikaföretaget Teva.
– Jag var med från början när biosimilarer introducerades och acceptansen för dem i Sverige kom fort. I några andra länder har det gått lite långsammare. I början undrade många om det gick att lita på dem. Och det är klart att de inte är exakt likadana som originalen, utan snarlika biologiska molekyler, men EMA har gjort en bedömning och godkänt dessa, och det är ett starkt bevis på kvaliteten.
– Nu är många landsting intresserade och på hugget när det gäller biosimilarer eftersom de kan se möjligheter till besparing och att kunna behandla fler, säger Fredrik Lindqvist.
Som ett exempel nämner han biosimilart filgrastim som bland annat används vid behandling av neutropeni.
– Det har inneburit att fler patienter fått behandlingen och att det sätts in tidigare.
Teva har två godkända biosimilarer på den europeiska marknaden, Ratiograstim (filgrastim) och Eporatio (epoetin theta), även om den senare inte strikt kan kallas för biosimilar.
– Det finns inte så många biosimilarer på marknaden idag, och bara tre läkemedelsgrupper som är aktuella just nu. Men det finns flera nya områden som vi tittar på. Biosimilarer är ett område där det finns stora möjligheter, säger Fredrik Lindqvist.
En möjlig ny marknad för biosimilartillverkarna är TNF-hämmarna. Patenten är snart på väg att gå ut och det finns till exempel uppgifter om en ansökan hos EMA om godkännande av en biosimilar till TNF-hämmaren Remicade (infliximab). Patentet på Remicade går ut under 2014 i Europa (patentet förlängdes sedan till februari 2015).
– Det finns ett stort intresse för biosimilarer till TNF-hämmarna. Det är dyra produkter och landstingen kan få tillgång till billigare behandling eftersom marknadsgodkännande av biosimilarer kan ge ökad prispress och leda till ett lägre pris per dos, säger Ann Johnsson.
Även om biosimilarer är billigare än originalen är besparingen inte lika stor som för generika. För närvarande är biosimilarer i genomsnitt 30 procent billigare än originalen.
– Biologiska läkemedel är dyra att utveckla och biosimilarer har också stora investeringar som till exempel fas III-studier. Men det finns inte lika många konkurrenter på denna marknad som på generikamarknaden, och det krävs också en större kunskap bland företagen, säger Fredrik Lindqvist.
Läkemedelsverket har bedömt att biologiska läkemedel inte är utbytbara på apoteksnivå. Men myndigheten har inget att invända mot användning av biosimilarer vid nyinsättning.
– Vi gör en bedömning i varje enskilt fall, därför kan jag i framtiden inte utesluta att vi kommer att komma fram till en annan slutsats, säger Sven-Erik Hillver, apotekare vid Läkemedelsverket.
En av myndighetens skäl är att de biologiska läkemedlen kan ge upphov till olika immunsvar, och därför är det inte helt klart vilka immunologiska reaktioner ett byte av läkemedel kan ge upphov till.
– De här biologiska läkemedlens kopior är inte som vanlig generika, tillverkningsprocessen har mycket större betydelse för läkemedlens säkerhet och effekt. Trots att de genomgår en mycket noggrann granskning innan de godkänns finns det oftast små skillnader mellan olika produkter som kan påverka hur den enskilda patienten reagerar på dem. Därför anser vi att det finns en bättre kontroll om förskrivaren fattar beslut om att en biosimilar eller ett originalläkemedel ska användas vid behandling och att patienten även framgent får samma behandling, säger Sven-Erik Hillver.
Men att utbytet enbart sker hos förskrivaren är inget som biosimilartillverkarna vänder sig emot, enligt Fredrik Lindqvist. Han tror inte heller att det hindrar marknaden eftersom många landsting är intresserade av att kunna sänka kostnaderna för biologiska läkemedel. Fast det finns skillnader i hur snabbt landstingen agerar.
-Jag ser att vissa landsting är mer proaktiva och har en plan för biosimilarer. För läkemedelsföretag med rätt kompetens och resurser är biosimilarer självklart en intressant marknad de kommande åren.
