I arbetet ingår data om 50 olika läkemedel och 19 olika länder. En fråga som analyseras är hur snabbt ett nytt läkemedel når rätt patientgrupp. Resultatet av arbetet går i tryck i månadsskiftet augusti-september. Och i oktober 2005 ska materialet presenteras för EU-parlamentet.
– Tyskland, Frankrike och Italien är de länder där de nya medlen snabbast hittar sina patienter. Trögare går det i Storbritannien medan Sverige befinner sig någonstans i mitten, säger Nils Wilking, läkare och forskare vid Karolinska institutet samt projektledare.
En intressant detalj är hur det går i Norge och Danmark, länder där läkemedel traditionellt sett lanseras långsammare i Sverige.
– Där kan vi se en omsvängning så att de nu ligger före Sverige när det gäller de nya cancermedlen. En tänkbar förklaring är att de länderna tagit nationella cancerplaner och dessutom ökat budgeten i enlighet med planerna, säger Nils Wilking.
Svårt förutse förändringar
Just budgetsystemet ser han som ett hinder för en snabbt ökad användning av de nya medlen. Framförhållningen i sjukhusens budgetar är ofta ett par år.
– Det kan vara svårt att förutse på vilka områden det kommer att ske en snabb ökning av nya behandlingar. Ena året kan det vara onkologi, det andra kardiologi. Ta exempelvis koloncancer. Där fick vi på kort tid två tre nya effektiva medel, som dock är dyra. Med traditionellt budgetarbete tar det då flera år innan patienterna kan få dessa nya läkemedel. I Danmark har man i stället skapat en gemensam budget för nya innovativa cancerläkemedel. Från denna kan man då använda resurser utan fördröjning, när det finns en ny evidensbaserad behandling, säger Nils Wilking.
Det kan låta som han förespråkar att pengarna ska flöda till nya läkemedel. Men han understryker att alla beslut måste baseras på strikt evidensbaserad grund och hälsoekonomi. Men när det finns övertygande medicinska data ska inte behandling hindras av formella hinder som stelbenta budgetprocesser, menar han.
Han ser också ett problem med stora skillnader mellan inte bara sjukhus i ett land utan mellan olika länder. Det gynnar enbart de starka patienterna, som kan ta för sig.
– De ser till att få den bästa vården oavsett om den ges vid ett svenskt sjukhus eller europeiskt. Vi går mot en inre europeisk sjukvårdsmarknad. Det har börjat med att patienter får fritt vårdval i det regionala perspektivet men sprids till det nationella och sedan internationella, säger Nils Wilking.
Onkoturism
Redan nu kommer danska cancerpatienter till Sverige och detta, som en del kallar "onkoturism", kommer att öka, menar Nils Wilking.
Det bästa sättet att möta ökad onkoturismen menar han är att de olika europeiska länderna närmar sig i synen på vilken behandling som ska erbjudas patienterna.
– När jag började arbeta inom onkologin hade olika delar av Stockholm olika riktlinjer när det gäller cancersjukvården. Det är inte rimligt att bostadsorten ska ha betydelse för vilken vård du får. Ju enhetligare riktlinjer vi får för hela EU-området desto rättvisare, säger Nils Wilking.
Och arbetet med enhetliga riktlinjer brådskar.
– Redan finns data som talar för att till exempel bevacizumab (Avastin) är effektivt för stora patientgrupper med lung-, bröst eller koloncancer. Det blir mycket stora kostnader om alla dessa patienter ska ha den behandlingen. Hur ska vi hantera sådana krav när de kommer från patientorganisationer och allmänheten, undrar Nils Wilking.
Han förutser stora förändringar inom de närmaste åren i synen på cancervård och nya innovativa läkemedel. Och drar en parallell bakåt i tiden.
– När tamoxifen kom sades att det var alldeles för dyrt för adjuvant behandling. Idag är det standardbehandling och bedömt som det mest kostnadseffektiva medlet vid adjuvant bröstcancerbehandling. Dessutom, med några av de nya läkemedlen kommer vi att till och med kunna ändra perspektiv från att idag i bästa fall bromsa en sjukdom till att bota eller förebygga cancer. Vi måste redan nu börja diskussionen och fatta beslut så att vi har en bra beredskap att hantera den helt nya verkligheten som gäller för moderna cancerläkemedel, säger Nils Wilking.