Mellan februari 2011 och februari 2012 rådde brist på läkemedlet noradrenalin på amerikanska sjukhus på grund av tillverkningsproblem. Noradrenalin är i USA förstahandsvalet för behandling av septisk chock och verkar genom att dra samman blodkärlen och därmed öka blodtrycket.
I en studie publicerad i den vetenskapliga tidskriften Jama visar amerikanska forskare att produktionsstoppet och den minskade tillgången till noradrenalin ökade risken att dö i septisk chock på amerikanska sjukhus med 4 procentenheter.
Forskarna menar att tillfälliga bristsituationer med olika läkemedel är ett ökande problem som påverkar både patienternas hälsa och hälso- och sjukvårdskostnaderna och att effekterna är dåligt studerade.
I en retrospektiv studie analyserade forskarna 27 835 patienter som behandlades för septisk chock vid 26 amerikanska sjukhus mellan åren 2008 och 2013. De sjukhus som ingick i studien hade alla brist på noradrenalin under perioden med produktionsstoppet. Bristen definierades som en minskning av användandet av noradrenalin med minst 20 procent under en tremånadersperiod jämfört med normalt. Normalvärdet beräknades som ett medelvärde av användningen mellan 2008 och 2010.
Vid normal tillgång till noradrenalin användes läkemedlet i 77 procent av behandlingarna av septisk chock medan användningen sjönk till 55,7 procent när tillgången var begränsad.
Under samma tid ökade också risken för patienter att dö av sepsis med 4 procentenheter, från 35,9 procent till 39,5 procent.
Som alternativ till noradrenalin användes andra kärlsammandragande substanser, som dopamin, fenylefrin, adrenalin och vasopressin. Samtidigt som tillgången till noradrenalin sjönk ökade användningen av fenylefrin från 36,2 till 54,4 procent vid behandlingarna av septisk chock.
Forskarna skriver i artikeln att kunskapsunderlaget om fenylefrin för den typen av behandling är begränsat och att tidigare studier förordat försiktighet på grund av oro för hjärtpåverkan.
Forskarna vill dock inte peka ut användandet av fenylefrin som orsaken till den ökade dödsfallsrisken utan menar att det kan vara en orsak bland flera. En annan skulle kunna vara att patienterna fått vänta längre på behandling än vid normal tillgång till noradrenalin eller på ovana på klinikerna att hantera och späda de andra substanserna.
Forskarna skriver att varje år dör ungefär 150 000 personer i USA på grund av septisk chock och att bristen på noradrenalin som uppstod efter produktionsstoppet 2011 kan ha orsakat ”hundratals fler dödsfall”.
Forskarna framhåller användandet av nationella patientregister som en av studiens styrkor eftersom det mesta av kunskapen hittills baserats på enkätsvar, rapporter och enstaka observationsstudier. Studien har också vissa begränsningar. Bristen på noradrenalin definierades som en minskning med användandet av läkemedlet med minst 20 procent över en tremånadersperiod. De sjukhus som prioriterade användningen av noradrenalin till behandling av septisk chock identifierades därmed inte som ”bristsjukhus”, men noradrenalinbristen kan där ha fått andra konsekvenser.
Forskarna menar också att antalet dödsfall till följd av noradrenalinbrist kan ha underskattats. För att säkerställa att patienterna inte fått noradrenalin av annan orsak än sepsis inkluderades enbart patienter som behandlats i två dagar eller mer, vilket innebär att patienter som dog under första dagen av behandlingen inte räknades in i statistiken.
I en kommenterande artikel i Jama föreslås fem åtgärder för att minska de negativa effekterna av bristsituationer som ofta uppstår på grund av problem i produktionen av injicerbara läkemedel med kort hållbarhet.
Bland dem finns förslag på system som på ett tidigt stadium kan varna för brist, snabba förändringar i kliniska riktlinjer för alternativa behandlingar och större lager av vissa typer av läkemedel.