Brist på samverkan i läkemedelskedjan

Brist på samverkan i läkemedelskedjan

Stiftelsen nätverk för läkemedelsepidemiologi, Nepi, har under ett drygt år drivit ett projekt för att få till en ökad samverkan och bättre fungerande arbete i den verksamhet som rör patienter och läkemedelshantering.

20 jan 2017, kl 15:10
0

Annons
Mikael Hoffmann, chef för Nepi.

Mikael Hoffmann.

– Vi har sett att vi saknar en gemensam bild över roller, ansvar och överlämning, säger Mikael Hoffmann, chef på Nepi. I arbetet med patienter och läkemedel gör apoteket sitt, läkaren och vården gör sitt, men ingen har beskrivit helheten.

Nepi har riktat frågorna till ”golvjobbarna” i läkemedelkedjan: läkare, sjuksköterskor, farmaceuter och även patienter. Frågorna har handlat om vad som hindrar en god läkemedelsanvändning och vad de olika yrkesgrupperna kan göra för en mer framgångsrik läkemedelsbehandling.

Projektet har bestått i fem enkäter med öppna frågor, flervalsfrågor och uppmaning till fritextkommentarer. Enkäterna har gått ut till ett urval av personer i de berörda yrkesgrupperna, som har kunnat samla fler deltagare för att tillsammans svara på enkätfrågorna. Yrkesgrupperna talar inte samma språk, förklarar Mikael Hoffman. Det är inte solklart vad ord som ordination, expediering och uppföljning innebär. I alla fall inte om man talar över yrkesgränserna.

– Om man inte förstår den exakta innebörden i dessa ord blir det svårt att komma vidare, säger Mikael Hoffmann. Många säger att de har tagit del av beskrivningar av helheten, från myndigheter och departement, men det saknas ändå helhetsbeskrivningar.
En gemensam läkemedelslista, möjlighet för farmaceut och läkare att kommunicera med varandra i båda riktningar kring en patients förskrivningar, och kontinuitet för patienten är några av de områden som särskilt ringas in i rapportens diskussion.

I anslutning till rapporten kommer även Nepi med förslag på åtgärder. Ett av de mest konkreta förslagen handlar om kärnan i problembeskrivningen, berättar Mikael Hoffmann.

– De berörda organisationerna måste sätta sig ner tillsammans och ta fram en gemensam karta, säger han. En beskrivning över roller och ansvarsfördelning, och vilket ansvar som ligger i de olika besluten och stegen i läkemedelskedjan. Så att alla, oavsett yrke, kan förstå.

Stafettpinnen, som på en bild på rapportens framsida illustrerar samverkansprojektet, måste lämnas från en hand till nästa där både överlämnare och mottagare förstår den andres arbete och roll.

– Det har funnits en oförståelse mellan yrkesgrupperna för varandras olika uppdrag, säger Mikael Hoffmann. Framför allt mellan läkare och farmaceuter. Men de har närmat sig varandra i vårt projekt. Vi har en helt annan diskussion nu.

De tre fackförbunden, Läkarförbundet, Vårdförbundet och Sveriges farmaceuter, har redan inlett gemensamma samtal. Det menar Mikael Hoffman är en mycket bra start på en ökad samverkan.

Mikael Hoffmann betonar att Nepis samverkansprojekt utgått från de berörda yrkesgruppernas och patienternas syn på vilka hinder som ligger i vägen för en god läkemedelsbehandling. Därmed har de haft ett annan angreppssätt på problemen jämfört med den nationella läkemedelsstrategin, som drivs från regeringen och SKL, som har ett perspektiv utifrån organisationer och myndigheter.

I rapporten konstateras också att patienten som aktiv part bara lyfts fram sporadiskt i enkätsvaren.