Vem ska ha rätt till dyra läkemedel?

I Sverige subventionerar staten vissa läkemedel för att alla ska ha tillgång till bra och effektiva behandlingar. Vid en generell subvention blir läkemedlet subventionerat för hela sitt godkända användningsområde. Men det finns också begränsningar och vissa läkemedel kan exempelvis subventioneras endast för ett visst användningsområde eller för en viss patientgrupp.

Jag skulle inte vilja ha Tandvårds- och läkemedelsförmånsverkets jobb, att avgöra vilka som ska få rätt till dyra läkemedel till ett subventionerat pris och vilka som inte ska få det. Att rent krasst utgå från en modell och räkna ut kostnadseffektiviteten för att avgöra om ett läkemedel ska subventioneras eller inte är relativt lätt. Men att sedan se till den specifika individen och olika etiska aspekter är svårt. I alla fall för mig.

Vissa personer med sällsynta diagnoser behöver vård hela livet för att överleva och ha en dräglig vardag. Uppgången av diagnostik av sällsynta diagnoser är explosionsartad och att undanhållas vård som finns att få är verklighet för en del.

Vissa anser att processen för introduktion av nya läkemedel är otydlig och att läkemedel för sällsynta sjukdomar inte passar in i modellen. Detta eftersom att läkemedlet i fråga kan vara riktad till enbart ett tiotal patienter i Sverige. En del från läkemedelsföretagssidan menar att det är svårt att förutse hur läkemedel kommer att bedömas, om det är TLV, Sveriges landsting och kommuners NT-råd eller trepartssamtal mellan SKL, TLV och läkemedelsföretaget, som kommer att behandla läkemedlet.

Eftersom kostnaderna i en hälsoekonomisk analys måste slås ut på en extremt mycket mindre patientgrupp än generellt kan det vara svårt att använda sig av samma modell som för andra läkemedel.

Sofia Wallström, generaldirektör på TLV, menar att de flesta särläkemedlen ingår i förmånen för att de har ett rimligt pris, men att det finns exempel på läkemedel som inte gör det och att läkemedelsföretagen inte tar sitt ansvar fullt ut.

Jag tycker att man inte ska dra alla läkemedelsföretag över en kam. Det finns stora läkemedelsbolag som kanske sätter för höga priser på läkemedlen jämfört med vad det kostat att ta fram dem, men samtidigt finns det säkerligen flera mindre bolag där man knappt går med vinst på nyproducerade läkemedel.

Kanske kan hälso- och sjukvårdsminister, Gabriel Wikströms, initiativ att utveckla den värdebaserade prissättningen, för att modellen ska få en större förutsägbarhet och transparens, vara en lösning på problemen.

Men är personer med sällsynta diagnoser mindre värda än andra? Nej skulle jag impulsivt svara. Men när det kommer till kostnadseffektiviteten och allas gemensamma budget för subventionerade läkemedel och vad prislappen hamnar på lirar det inte riktigt. Där gör vi skillnad och det kanske vi ska också. Men frågan är hur det beslutet ska tas och av vem.