Under våren hade jag förmånen att träffa och umgås med en grupp volontärer vid ett barnsjukhus i Laos. Det slog mig hur de laddades med energi och engagemang för det yrke de valt, och möjligheten de hade att för alltid påverka människors liv.
På Lao Friends Hospital for Children i Luang Prabang jobbar idag 15 läkare, 25 sjuksköterskor och två farmaceuter. Sjukhuset ligger i anslutning till det regionala statliga sjukhuset, och behandlar barn upp till 15 år. Antalet sängplatser är 20, och varje dag tar de emot cirka 60 öppenvårdspatienter. All vård och medicin är gratis.
För att stödja personalen på sjukhuset finns möjlighet att bidra som volontär under en period. De som jag träffade var där under någon eller några månader. Flera var unga och nästan färdiga med sina läkar- eller specialistutbildningar i hemlandet, andra var mer erfarna. Ingen av dem var sjuksköterska eller farmaceut, kompetenser som de hoppas kunna finna bland sina volontärer snart. Det är ett tag sedan de hade en farmaceutvolontär på sjukhuset, och behovet är mycket stort.
Volontärernas huvuduppgift är kunskapsöverföring. Allt kliniskt arbete görs av den lokalanställda personalen. Volontärerna bidrar med kunnande och metodik som de lärt sig i sina hemländer för att stärka kompetensen hos läkare och övrig sjukvårdspersonal. Förvisso med viss modifikation. Förhållandet till engångsartiklar som munskydd och handskar är annorlunda i Luang Prabang jämfört med hemma på till exempel The Hospital for Sick Children i Toronto, ett av världens ledande barnsjukhus.
Sjukhuset drivs av organisationen Friends Without A Border som startades 1996 av fotografen Kenro Izu. Överenskommelsen med Laos regering är att etablera sjukhuset under tio år. 2025 övergår sjukhuset i sin helhet till den regionala sjukvårdsorganisationen.
Så, har du lust att bo i en av UNESCO:s utsedda världsarvsstäder med unik, bevarad miljö? Som samtidigt har en avslappnad och härlig miljö med god mat och trevliga människor? Då rekommenderar jag dig att kontakta Friends Without a Border för att spendera någon eller några semestermånader i Laos (kontaktuppgifter nedan). Det går också utmärkt att kontakta mig för mer information.
I Laos bor ungefär sju miljoner invånare. Det är ett av världens fattigare länder. Samtidigt är Laos hem för Sydostasiens bästa kaffe, ett otal fantastiska buddistiska tempel, safirer, och ett kök som inspirerats både av Kina, Vietnam, Thailand och Frankrike.
Normalt bland volontärerna finns tre till sex läkare, tre till åtta sjuksköterskor, och en farmaceut. Totalt har sjukhuset 110 anställda. Volontärerna får ingen ersättning, men Laos är ett billigt land att leva i och kostnaden för en volontär är måttliga. Till exempel får man en utmärkt middag för 15-30 svenska kronor. Satsar du på en lyxmiddag kan det bli nästan 50.
Mer om Lao Friends Hospital for Children i Luang Prabang finns på Facebook och webben:
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
1990 hade Laos 700 västerländska turister per år. Den sommaren tog jag flyget från Hanoi till huvudstaden i Laos Vientine. Jag åkte med Lao Aviation och ett ryskt plan som när motorerna startade fylldes kabinen med vit rök (kondens). Ingen rådig man försökte rädda kvinnor och barn, så ingen tog det för brandrök.
I Vientiane tog jag in på Ambassador Hotel. Tjusiga unga kvinnor i receptionen som kunde tala engelska och hade flygvärdinnelik klädsel. Gick sedan ner till receptionen för att växla 100 USD till lokal valuta. Receptionisten protesterade när jag ville växla så mycket, men började sedan rada upp tjocka sedelbuntar på disken. Jag hämtade en axelväska från rummet för det blev nog 2-3 liter med valuta. Jag hade en dålig karta över staden, så jag fråga vad jag skulle göra om jag gick vilse. Säg Ambassador Hotel för alla i Vientiane vet var det ligger. Mycket bra. Spenderade kvällen på en indisk restaurant. Återvände vid 22-tiden och då ställde receptionisten upp sig vid disken och bugade sig och sa: Good Night! Trevligt, trevligt tänkte jag förtjust för något liknade hade jag aldrig fått på ett hotell.
Nästa morgon steg jag upp tidigt och receptionisten fanns ej på plats. Det regnade och var trist väder. Jag gick och letade efter ett ställe att äta frukost på. Jag var dyster för jag kände ingen i hela landet. Jag vek av på en annan gata och råkade på receptionisten, som kom på cykel och hälsade glatt. Sedan var allt bra igen. Efter frukosten gick jag till en bokhandel. På vägen dit fanns en rondell med en cirkulär mur 1,5 meter hög. En cirkulär gräsplätt fanns vid muren. Plötsligt hörde jag en get bräka. Va, en get mitt i centrum??? Jag gick runt rondellen och mycket riktigt de hade en get där som gräsklippare.
Jag köpte ett hopfällbart paraply på Morgonmarknaden för 3 kr. Trodde då det var skräp, men det höll ända tills förra året då jag klämde sönder det i en dörr. Det som är billigt i sådana länder behöver inte vara skräp. Upptäckte att jag var ensam västerlänning på hotellet, som verkade bara ha 2 gäster till. Det kostade 30 USD natten.
Vientiane var en lugn stad jämfört med Hanoi, där det vimlade av folk överallt. Det som kändes konstigt var att man inte väckte uppmärksamhet som i Hanoi, där en folkhop samlades omkring en om man skulle köpa något. Man kände sig mer ensam i Vientiane. Nu har jag upptäckt att Ambassador Hotel inte finns längre, så jag kan därför inte volontärarbeta i Laos därför. Måste bo på Ambassador för att få godnatthälsning.
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här