Vården måste hänga med i den digitala utvecklingen

I dag med nya tekniker kan du som privatperson mäta en mängd olika hälsodata själv. Till exempel blodtryck, puls, blodsocker och vikt. Du kan via kurvor och paragrafer se hur dina värden ändras över tid och koppla det till vad som pågår i just ditt liv. Du kanske ändrar din kost, blir sjuk, börjar ta ett nytt läkemedel eller ändrar dosen på ditt befintliga. Då kan du se hur dina värden påverkas.

En läkare kollar dessa värden kanske ett par gånger per år, medan patienten själv kan se värdena dygnet runt, året runt.

Teknikutvecklingen rusar fram i en dundrande fart. Flera av oss går i dag till exempel med digitala system i fickan, så som en smart mobiltelefon som du kan ladda ner appar till. Via apparna kan du se antalet steg du gått under dagen eller föra anteckningar över ditt blodsockervärde. Men vården tycks inte hänga med och i dag finns inget effektivt sätt att ta vara på patientens data. Klyftan mellan vården och all data som patienten kan samla in är stor och riskerar att bli ännu större om inget drastiskt görs.

Vi har förväntningar från andra branscher. Om du till exempel tittar på en film på en surfplatta så vill du kunna pausa och fortsätta titta på datorn. I dag tar du för givet att mejlen kan läsas både i datorn och mobilen, men inom vården har utvecklingen inte gått i samma takt.

Vi förväntar oss samma sak inom vården men när det inte är möjligt tror jag att vi kommer att se beteendeförändringar hos patienter.

Sara Riggare är en patient som redan tagit saken i egna händer. Hon har Parkinsons sjukdom och är forskare på Karolinska institutet.

Hon menar att hennes starkaste vapen mot sjukdomen är sina egna observationer. Hon använder ibland olika former av teknik för att observera och hennes neurolog diskuterar gärna sammanställningar och data som hon har med sig till besöket. Dock anser både hon och hennes läkare att det vore bra om informationen kunde kopplas till hennes journal, vilket inte fungerar i dag. Vården klarar inte av att hantera och ta vara på den egeninsamlade informationen än.

Patientens egen bedömning av sin hälsa kan vara ett lika gott verktyg som diabetes, blodtryck och kolesterol för att bedöma risken för att utveckla exempelvis hjärtinfarkt. Det visar distriktsläkaren Göran Waller vid Umeå universitet i sin avhandling.

Resultatet av att vården hamnar på efterkälken kan bli att patienter i ännu högre utsträckning kommer till läkaren och ställer krav på vilka mediciner och vilka doser de vill ha utskrivna. Att patienterna läser på så mycket om nya läkemedel att de tror sig veta bättre än läkaren, trots att det är hen som oftast har den övergripande kunskapen och kan göra de större analyserna.

Det måste ske ett kulturskifte, i hur man ser på patienten. Rollerna måste ändras, samtidigt som nya innovationer måste till inom vården. Sjukvården behöver fortfarande analysera och tolka data. Annars kan vi gå miste om patientens värdefulla information. Därför måste sjukvården hänga med i utvecklingen och driva den framåt, så att risken att hamna på efterkälken minimeras.