Vårda de strukturer för innovation vi redan har

Life science-branschen är mycket viktig för svensk exportindustri. Läkemedelsbranschen ökade sin export under 2015 och representerar nu sex procent nettoexporten.

Trots glädjande siffror debatteras det svenska innovationsklimatet och vår innovationsförmåga flitigt. Olika rapporter och utspel visar allt från starka svenska positioner i många olika internationella index till braskande rubriker som antyder att Sverige faller tillbaka jämfört med andra europeiska länder. Att mäta innovation och effekterna på tillväxt är således genuint svårt, för vad är egentligen viktigast för att skapa ett klimat där företag och idéer verkligen kan utvecklas, mogna och växa?

För att innovationsklimatet ska vara gynnsamt krävs attraktiva och långsiktiga innovationsmiljöer. Dessa miljöer behöver en kritisk massa av kompetenta personer och företag. De bör vara självförsörjande ekosystem med närhet till undervisning, ledande forskning, innovationsstöd, affärsutvecklingsstöd, testmiljöer, både små och stora bolag, serviceföretag samt sist men inte minst ha tillgång till kapital. Exempel på sådana miljöer är högskolenära inkubatorer och science parks vars uppgift är att driva mötesplatser som stimulerar lärosätenas samverkan, kommersialisering och acceleration av lokala tillväxtbolag såväl i Sverige som internationellt. I dag finns nästan 20 life science-inkubatorer och science parks i Sverige.

Andra faktorer som påverkar innovationsklimatet är goda förutsättningar för företagen som tillgång till kompetens, sänkt bolagsskatt och förenklad expertskatt. För att få till ett optimalt innovationsklimat måste ett visst mått av vilja, intention och energi infinna sig i alla led och hos alla aktörer. Detta måste också kommuniceras så att alla involverade parter strävar i samma riktning.

Staten satsar på forskningsplattformar inom life science och informations- och kommunikationsteknik, så kallad ICT, däribland SP/RICE och Scilifelab och Swedish ICT. Staten har dessutom olika organ för att finansiera projekt och företag som Vinnova, Tillväxtverket, Almi och Swelife.

Vinnova samfinansierar även den nya trenden, det vill säga att stora företag på ett strukturerat sätt närmar sig små företag. Astrazeneca har startat Biovation Hub och GE Helthcare öppnar sin Bio Process Innovation Hub 2018. J&J Innovation har öppnat ett kontor i KI Science Park för att vara nära forskarna och KI Innovations inkubator, samt företagen i parken. Andra organisationer som också stöttar är Sweden Bio, Lif och Apotekarsocieteten samt en mängd kluster. Ännu har vi inte hela bilden av vad alla dessa satsningar ger.

Vad finns det då för hinder för ett gott innovationsklimat – utöver brist på kapital?

• Brist på styrning av innovationssupport.
• Toppstyrda programutlysningar, tvärtemot det de utlysningar i Norge som Brukarstyrd Innovationsarena, BIA, fokuserar på – nya produkter, processer eller tjänster i en eller flera sektorer.
• Tvång på samverkan som kan leda till samarbeten som inte driver utvecklingen framåt samt komplicerade och otydliga ägarförhållanden som kan hämma investeringsviljan i dessa projekt.
• Brist på stöd för infrastruktur för företag i lite senare faser.
• Brist på samverkan och utvärdering av befintliga stödorganisationer.

Även om det startas många bra initiativ undrar jag ibland om det inte är bättre att satsa på redan befintliga strukturer och miljöer? Genom att utvärdera dem efter hand och om de inte håller måttet antingen lägga ned eller ge verksamheterna nya direktivskulle spara både resurser och energi.

Det vore sannolikt inte bara mest effektivt ur ett verksamhetsperspektiv utan också rimligt i en tid där hållbarhet och återbruk är viktiga ledstjärnor.

Frågan om innovationsklimatet i Sverige diskuteras på Läkemedelskongressen den 8 november. Läs mer om programmet här.