Life science-branschen är mycket viktig för svensk exportindustri. Läkemedelsbranschen ökade sin export under 2015 och representerar nu sex procent nettoexporten.
Trots glädjande siffror debatteras det svenska innovationsklimatet och vår innovationsförmåga flitigt. Olika rapporter och utspel visar allt från starka svenska positioner i många olika internationella index till braskande rubriker som antyder att Sverige faller tillbaka jämfört med andra europeiska länder. Att mäta innovation och effekterna på tillväxt är således genuint svårt, för vad är egentligen viktigast för att skapa ett klimat där företag och idéer verkligen kan utvecklas, mogna och växa?
För att innovationsklimatet ska vara gynnsamt krävs attraktiva och långsiktiga innovationsmiljöer. Dessa miljöer behöver en kritisk massa av kompetenta personer och företag. De bör vara självförsörjande ekosystem med närhet till undervisning, ledande forskning, innovationsstöd, affärsutvecklingsstöd, testmiljöer, både små och stora bolag, serviceföretag samt sist men inte minst ha tillgång till kapital. Exempel på sådana miljöer är högskolenära inkubatorer och science parks vars uppgift är att driva mötesplatser som stimulerar lärosätenas samverkan, kommersialisering och acceleration av lokala tillväxtbolag såväl i Sverige som internationellt. I dag finns nästan 20 life science-inkubatorer och science parks i Sverige.
Andra faktorer som påverkar innovationsklimatet är goda förutsättningar för företagen som tillgång till kompetens, sänkt bolagsskatt och förenklad expertskatt. För att få till ett optimalt innovationsklimat måste ett visst mått av vilja, intention och energi infinna sig i alla led och hos alla aktörer. Detta måste också kommuniceras så att alla involverade parter strävar i samma riktning.
Staten satsar på forskningsplattformar inom life science och informations- och kommunikationsteknik, så kallad ICT, däribland SP/RICE och Scilifelab och Swedish ICT. Staten har dessutom olika organ för att finansiera projekt och företag som Vinnova, Tillväxtverket, Almi och Swelife.
Vinnova samfinansierar även den nya trenden, det vill säga att stora företag på ett strukturerat sätt närmar sig små företag. Astrazeneca har startat Biovation Hub och GE Helthcare öppnar sin Bio Process Innovation Hub 2018. J&J Innovation har öppnat ett kontor i KI Science Park för att vara nära forskarna och KI Innovations inkubator, samt företagen i parken. Andra organisationer som också stöttar är Sweden Bio, Lif och Apotekarsocieteten samt en mängd kluster. Ännu har vi inte hela bilden av vad alla dessa satsningar ger.
Vad finns det då för hinder för ett gott innovationsklimat – utöver brist på kapital?
- Brist på styrning av innovationssupport.
- Toppstyrda programutlysningar, tvärtemot det de utlysningar i Norge som Brukarstyrd Innovationsarena, BIA, fokuserar på – nya produkter, processer eller tjänster i en eller flera sektorer.
- Tvång på samverkan som kan leda till samarbeten som inte driver utvecklingen framåt samt komplicerade och otydliga ägarförhållanden som kan hämma investeringsviljan i dessa projekt.
- Brist på stöd för infrastruktur för företag i lite senare faser.
- Brist på samverkan och utvärdering av befintliga stödorganisationer.
Även om det startas många bra initiativ undrar jag ibland om det inte är bättre att satsa på redan befintliga strukturer och miljöer? Genom att utvärdera dem efter hand och om de inte håller måttet antingen lägga ned eller ge verksamheterna nya direktivskulle spara både resurser och energi.
Det vore sannolikt inte bara mest effektivt ur ett verksamhetsperspektiv utan också rimligt i en tid där hållbarhet och återbruk är viktiga ledstjärnor.
Frågan om innovationsklimatet i Sverige diskuteras på Läkemedelskongressen den 8 november. Läs mer om programmet här.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Läste att 60 svenska läkemedelsprojekt befinner sig under utveckling. Jag tycker att det är tillräckligt för ett land som Sverige. Läkemedelsutveckling handlar mycket om tur. Big Pharma har också hög grad av misslyckade preparat 95 %. Det verkar som kunskap och erfarenhet har inte så stor betydelse för utfallet. Dessutom köper de stora drakarna ofta in sig i lovande preparat från forskningsföretag. Tror det är svårt att göra något åt detta. Pengar brukar vara en drivkraft, så att ge de som vill starta ett nytt läkemedelsprojekt rådet att tidigt sälja ut andelar i projektet för att få vinst innan fiaskot kommer. Att tjäna pengar fastän det misslyckas kan vara en drivkraft för att fler projekt skall starta. Att satsa mer offentliga medel på forskning på targets för läkemedelsutveckling kan vara värt. Själv har jag aldrig satsat egna pengar i forskningsföretag utom i ett fall Q-Med, eftersom jag kände till ägaren från BMC och företaget var lönsamt med lågrisk produkter. Kanske är det mer lönsamt att utveckla apotekskedjor, äldrevård och sjukhusvård med nya koncept än att utveckla nya läkemedel. Sälja tjänster istället för läkemedel.
Vill tillägga att läkemedel utgör en mycket liten del av vårdkostnaden kanske max några procent och då har man inte räknat på annan kommunal vård, som sjukhem, gruppboende, hemtjänst mm. Att satsa på tjänster har mycket större ekonomisk potential.Kanske 50 gånger större än läkemedel. Sedan finns ju det klassiska apotekarfiaskot från 1500-talet när apotekaren och siaren Nostredamus komponerade egna läkemedel, som han gav sina patienter, när han studerade till läkare. Patienterna klagade och han fick sluta som läkare. Man fick som läkare redan då inte testa nya läkemedel på sina patienter. Konstigt att han senare blev hyllad profet trots att han inte förutsåg sitt eget fiasko som läkare.
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här