sista receptexpedition 2002 har jag förundrats över Apotekets chefsorganisation
ur flera olika aspekter. Det finns säkert anledning att återkomma till detta
framöver. Den mest underliga processen måste vara cirkusen kring vem som har
ansvar för enskilda apotek.
Först beslutades att
apotekscheferna skulle avskaffas och ersättas med chefsfarmacevter (ett
fantastiskt begrepp för övrigt). Motiven bakom var bland annat att man ville
inrätta större apoteksgrupper och håva in besparingar i form av minskad
administration. Resultatet blev att ledarskapet på lokala apotek försvagades
när chefsfarmacevterna lämnades med allt ansvar för kvalitet och säkerhet men
med begränsade befogenheter.
Det räckte dock inte med
detta. Några år senare fick ledningen för sig att chefsfarmacevter inte längre
skulle få vara just chefsfarmacevter och de avlövades till så kallade ?kvalitets-
och säkerhetsansvariga farmacevter? (ett annat fantastiskt begrepp). En person
med allt ansvar och inga befogenheter alltså, dessutom med en titel som ingen
förstod betydelsen av utanför Apotekets väggar.
Utvecklingen som
beskrivits ovan är knappast förvånande om man tänker på hur Apoteket AB
utvecklats under tiden. Med en stark landstingsprägel har man skapat en
organisation med en massa mellanchefer i syfte att skapa den perfekta
receptexpedieringsapparaten. Det lokala ledarskapet och entrepenörsandan får
stå tillbaka. Det skall sägas att Apoteket har lyckats bra med att öka
produktiviteten och går nu med vinst. Frågan är vad man har förlorat?
Åter till
apotekscheferna. Nu börjar framtida konkurrenter till Apoteket att positionera
sig i Sverige. Av de som jag stött på har samtliga betonat apotekschefens roll
som den viktigaste inom organisationen. Med fullt ansvar men även med fulla
beforgenheter inom apotekskedjans koncept har flera unga, drivande apotekare
tagit chansen att i vårt grannland utveckla sina ledaregenskaper på ett sätt
som idag är mycket främmande inom Apoteket AB.
Nu hör jag att
apotekschefen ska återinrättas igen inom Bolaget. Frågan är om det enbart beror
på en trött anpassning till framtida lagstiftning eller om man insett behovet
av ett starkt lokalt ledarskap som en framgångsfaktor på den framtida marknaden.
Jag hoppas på det senare.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Bra skrivet Leif!
En nyckelpunkt i Apotekets nya tänk är att chefen inte behöver vara farmacevt. Om jag tar av mig apotekarhatten så kan jag tycka att detta är mycket bra, det finns personer som är duktiga på allt vad det innebär att vara chef, och sådana behövs i alla organisationer. Om jag tar på mig hatten igen så blir jag glad att jag inte valt apoteksvägen, det blir allt mer klart att apotekaren kommer att ha en väldigt liten roll på de svenska expeditionsapoteken i framtiden.
Duktiga ledare (som kan vara farmacevter men det är inte huvudsaken) tillsammans med duktiga receptarier och tekniker är den kombination som kommer att ge bra apoteksdrift i det framtida Sverige.
/J
Verkligheten talar ett annat språk än den typiskt svenska myten att ju mindre sakkompetens desto bättre chef. I apotekssammanhang är Sverige landet annorlunda. Här kan du finna att dina ambitioner krossas av nedskärningsmoguler som tjänar mer än du själv och som i stort sett saknar den högskoleutbildning du själv vinnlade dig om att skaffa dig…
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här