Vi håller på att rensa pärmar på apoteket. Apoteket ska flytta till nya lokaler till hösten och vår tanke är att försöka skicka så mycket papper det bara går till arkivering eller i papperskorgen innan dess.
Jag har jobbat på apoteket i många år nu och det blir lite av en nostalgisk resa att se gamla namn och signaturer fladdra förbi. Trots att man tycker att mycket är sig likt från dag till dag inser man hur många människor som faktiskt passerat under tiden.
Några har man fortfarande en relation till, andra har man tappat kontakten med, trots att man då pratade varenda dag, och någon finns inte kvar i livet. Likadant är det med arbetskamrater på tidigare arbetsplatser, människor som man en gång delade de mest personliga saker, och en stor del av sin vakna tid, med ser man nu bara i Facebookflödet.
Det sägs att bra relationer mellan arbetskamrater är viktigare för att kunna lösa komplexa uppgifter än hur stor kompetens de inblandade har. Det känns troligt, har man ett gott samarbete kan man utnyttja varandras styrkor och kompetenser allra bäst, och de allra tråkigaste uppgifter blir enklare att ta tag i när man åtminstone kan ha trevligt under tiden.
Omvänt kan dålig stämning hämma en, otrevliga ord eller tonfall kan bita sig kvar i timmar efteråt och distrahera en från jobbet och det är farligt när man har ett jobb som kräver ständigt fokus av patientsäkerhetsskäl.
Det är viktigt med stödet från varandra eftersom vi som apotekspersonal ibland kan vara utsatta; smärta, sjukdom och missbruk får människor att visa sina sämre sidor. Bara kollegorna kan fullt ut förstå jobbet på apotek och de utmaningarna som finns där ibland.
Jag kan inte påstå att jag alltid har trivts med alla kollegor jag har haft, men ofta har jag fått med mig viktiga lärdomar om mig själv på vägen. Om jag retar mig på någon annan inser jag vad i arbetet och samarbetet jag tycker är så viktigt att jag har svårt att ha överseende. Likadant har jag insett att det inte är så lätt för andra människor att se vilka fantastiska intentioner jag haft, om resultatet inte blir bra i deras ögon.
Ett exempel är schemaläggning. Jag tänkte att det var självklart att man vill ha en ledig fredagskväll om man ska jobba under helgen, men många tycker tydligen precis tvärtom.
Reflektera över vad du retar dig på, vad som är viktigt för dig, respektive vad som är viktigt för dina kollegor. Om kollegorna eller chefen inte verkar förstå vad som är viktigt för dig, i schemaläggning eller annat, tala om det och vänta inte på att de ska förstå. Och omvänt, om en kollega verkar missnöjd, fråga varför så att du förstår vad som är viktigt för dem. Schemaläggning kan tyckas vara en detalj, men sådana detaljer kan göra stor skillnad för trivseln.
Tack till alla mina gamla och nya apotekskollegor. Tack för allt kul varje dag! Och förlåt för alla gånger jag tänkt att ni borde kunna läsa mina tankar och för alla gånger jag har haft svårt att läsa era. Ta hand om varandra därute i apoteksvardagen.
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här