Sommarlektyr

Sommaren har varit bra. Soliga dagar med nakenbad i Hedenlundasjön,
Djulösjön eller Båven och regniga på Flens bibliotek: För vilken gång i
ordningen går jag med huvudet på sned över bokryggarna med memoarer och
biografier?

Jag lånade journalisten Hans ? Honkong ?Grankvists memoarer ? så där. Bättre var Nancy Erikssons. Hon var minister i Erlanders och Palmes regeringar och satte stopp för utbyggnaden av Vindelälven till Palmes förtret. Född under enkla förhållanden utbildade hon sig till sjuksköterska. Hon hade velat bli apotekare, men skriver att det yrket var för besuttna. På den punkten har hon fel. Apotekarutbildningen var attraktiv för mindre bemedlade eftersom den innehöll mycket betald praktik. Om detta vittnar många i den antologi över apotekarliv under 1900-talet, som jag arbetar på. Hur som helst var hennes memoarer flerfaldigt bättre än Göran Perssons och Per Nuderts. Det enda nya var att Nudert tydligen är gift med journalisten Ingrid Carlberg, författare till succéboken Pillret.

Mitt stora kap under sommaren var Erik Hulténs ?Men roligt har det varit ? en forskares memoarer? utgiven 1973. Hultén var botanist och kan kanske betecknas som den siste Linnélärjungen, som under stora strapatser reste ut i världen. Han kartlade Sydkamtjatkas, Aleuternas (ett öband sydost om Berings Hav) och Alaskas flora. Till Kamtjatka reste han tillsammans med bl.a. Sten Bergman 1920. Resan tid tog 120 dagar! Han stannade i tre och ett halvt år med Petropavlovsk som bas. Posten tog lång tid och efter fyra månader fick han reda på att hans far avlidit. Man levde på lax och björnkött. Det bästa på björnen ? han såg108 och sköt många? var labbarna, bringan, levern och tungan. På hemresan över Japan besökte han dess urbefolkning, som använde extrakt från Aconitum maximum, en släkting till vår Stormhatt, som pilgift. För mig, som själv forskat på ett pilgift, var detta en nyhet. Pilgifter har jag främst förknippat med Afrika och Sydamerika.

Hultén, vars son Pontus blev känd som Moderna museets ryktbare chef på 60- och 70-talet, träffade många kända personer: vigd av ärkebiskopen Nathan Söderblom, lyssnat på föredrag av Albert Einstein i Göteborg, talat med den som balsamerade Lenin och dansat med Maria Romanov på Stenhammars slott, tsarsläktingen som gifte sig med prins Wilhelm mm.

Särskilt intressant i boken var notiser om sjukdom och läkemedel. Hulténs yngre syster dog vid ett års ålder sedan behandling med blodiglar inte hjälpt. Hans mor blev blind av en tumör på synnerven. Behandling med kvicksilversalva hjälpte inte. Själv fick han kikhosta 1905 och behandlades med hästmjölk, som smakade urk. En bekant läkare hade ett recept för simulanter i det militära: Dyvelsträck, Gummi arabicum, bikarbonat och ricinolja. Det smakar äckligt, fastnar i tänderna, man rapar och blir lös i röret. Vid ett besök runt 1900 i Valdemarsvik besökte Hultén apoteket i vilket fanns en papegoja som sa: ?Vill du ha kaffe, vill du ha kaffe? och ett ögonblick efteråt ?ska du gå nu, ska du gå nu? Vackra Klara, Vackra Klara?. Kanske papegojor är något att överväga nu när alla nya apoteksaktörer skall profilera sig?