Snabba lösningar inte alltid bäst

Härom veckan visades ett underhållande program om Viagra som
samhällsfenomen på Sveriges Television. En hel halvtimma ägnades åt det
blå pillret och vad det betytt för vår syn på normal sexualitet. Liksom
kritiken mot den omfattande användningen av statiner väcker den
intressanta tankar om vad som är normalt.

För folk i branschen är det ingen nyhet att nya läkemedel emellanåt går hand i hand med helt nya eller utvidgade diagnoser. När SSRI-preparaten lanserades ägnades en hel del kraft åt att sprida de sjukdomar som läkemedlen hjälpte mot bland förskrivande läkare och patienter. När potensmedlet Viagra nådde marknaden började man tala om männens sexuella dysfunktion snarare än ren och skär impotens. Ju fler som går in i diagnosluckan desto fler kan få medicin.

Men för allmänheten, de som inte läst Ingrid Carlbergs ?Pillret? eller har ett specialintresse, är det inte alltid solklart. Jag tycker därför att det är uppfriskande att kulturprogrammet Kobra i SVT nyligen ägnade ett avsnitt åt att, som de säger ta ett ståndaktigt grepp på det lilla blå pillret. På sitt speciella vis lyckad de få in samhällsfenomen, kultur, marknadsföringsstrategier och en del medicin i samma paket. Och även om det fanns saker att ställa sig frågande till, som varför det mest var kvinnor som uttalade sig om männen och deras sexualitet, så förmedlade de på ett begripligt sätt ett fenomen.

Ett par dagar efter att programmet sänts träffade jag en tjej i 25-årsåldern som var väldigt uppfylld av programmet. Hon hade aldrig hört talas om websidor om sjukdomar som drivs av läkemedelsföretag eller tänkt tanken att prat om sjukdomar kan vara ett sätt att rikta blickarna mot en behandling. Men som kulturarbetare brukar hon titta på Kobra och hade fått sig en tankeställare. Det mest intressanta var att hon, förutom bilden av idealmannen och ett så kallat normalt sexliv, hade börjat fundera på sitt eget och sin omgivnings läkemedelsbruk. Eller snarare missbruk.

Hon uttryckte det som att hennes generation och hennes umgängeskrets utvecklat en slags nolltolerans mot smärta och problem. Inget ont eller jobbigt som inte har ett piller till lösning, som hon uttryckte det. ?Är man ledsen får man antidepressiva, har man ont i huvudet får man värktabletter, vi orkar helt enkelt inte vänta på att bli bättre ?.

Resonemanget känns igen från studier och medierapportering och inte minst min egen omgivning. Får vi inte antibiotika när vi har ont i öronen blir vi sura på läkaren, måste ju bli frisk nu. Nu senast protesterar ett antal läkare och forskare på DN debatt mot vad de anser vara en överdriven förskrivning av kolesterolsänkande statiner. De hänvisar bland annat till en omfattande Cochraneanalys. Den visar att hjärtfriska individer knappt har nytta av statinbehandling. Studier visar att de som blir hjälpta av statinerna är män som redan haft en hjärtinfarkt och även där är nyttan i ringaste laget. Ändå förskrivs det som aldrig förr, i en jakt på att nå de ?normala? kolesterolvärdena.

Industrin vill – och ska – sälja sina produkter och även om de har ett stort ansvar för hur deras läkemedel marknadsförs så finns det fler ansvariga. Vården, de som förskriver, har en väldigt viktig uppgift när det kommer till att erbjuda andra lösningar än en snabb kur på burk.

Även om diskussionen om den överdrivna tron på snabba lösningar på allehanda helt naturliga fenomen i vissa kretsar är en välkänd, så är min bekant 25-åringens reaktion ett tecken på att den behöver lyftas ytterligare. Läkemedel vid rätt tid och i rätt mängd är ovärderligt. Men livet innebär att man ibland blir ledsen, förkyld eller får potensproblem. Och piller är inte alltid den bästa lösningen.