Regional segregering gynnar ingen

Under hösten har temat innovation legat som ständig bakgrund i diskussionen om svensk life science. Den återkommande frågan har varit hur det ska gå för branschen? Med domedagsklingande stämmor har det mässats att det barkar käpprätt till skogs och att den tidigare så stolta innovationsnationen Sverige dräneras på kompetens och idéer som alla försvinner utomlands. Hela branschen framställs som en blek, orkeslös novembersjäl i desperat behov av solljus för att vakna till liv.

Under en debatt härom veckan, arrangerad av bland annat Apotekarsocieteten, diskuterades just life sciences framtid i Sverige. Med representanter från bland annat Medivir och Göteborgsbaserade GU Holding i panelen diskuterades hur vi kan behålla hela kedjan inom rikets gränser, från idé till produkt.

Under kvällen stod det klart att det kan vi inte. Och kanske inte ens bör. Läkemedel är en global fråga och pratar vi marknader så är det mer rimligt att resonera kring en skandinavisk, europeisk eller världsomfattande sådan. Ibland är en utlicensiering eller ett samarbete precis den injektion som behövs för att ett projekt ska hållas vid liv. Uppmaningen till forskare och innovativa bolag löd att inte vara rädda för att ta hjälp, för att komma vidare i en process är ofta ett samarbete eller ett tjänsteköp det som behövs.

Det grus som nu verkar gäcka branschen är att den går mot en ökad regionalisering. Det är en variant av allt eller inget där forskare och företag antingen håller sig inom sin egen region eller söker partners utomlands. Det är lätt att se hur det går till – forskare från ett universitet bildar företag i en närliggande inkubator med en styrelse från samma stad och med samarbete med egna landstinget.  Av ren bekvämlighet blir det samarbete med det lokala CRO-företaget eller kliniken trots att det inte nödvändigtvis är det bäst lämpade.

Många skulle tjäna på att vidga vyn och bara vara mer öppna för vad som finns i Lund, Umeå, Göteborg, Stockholm eller Uppsala, utanför den krets man själv verkar i. Då kan åtminstone delar av kedjan stanna kvar här och kanske till och med lyckas locka hit andra.

Jag har under hösten fått höra flera oroade röster om vad denna uppdelning kommer att leda till. Här har regeringen en grannlaga och viktig uppgift att se till att de satsningar som görs på till exempel Science for Life Laboratory och vid Astrazenecas forskningsanläggning i Södertälje faktiskt kommer alla till gagn, inte bara de som råkar sitta nästgårds. Annars finns risken för en ökad regional segregering som inte gynnar någon med revirtänkande och gränsdragningar som resultat.

I det mer segmenterade landskapet vi har där forskningen sker i en miljö, tidig utveckling i en och marknadsföring i en annan behöver bolagen varandra. Ibland finns samarbetspartnern i grannhuset och ibland 20 mil bort. Med det är inte hållbart att det anses vara en synd att utlicensiera eller förlägga delar av innovationsprocessen utomlands. Behöver man en musmodell för koloncancer och den bästa modellen finns i Polen, ja då är det till Polen man får åka.

Som att ta flyget till solen i november.