Regeringens innovationsråd – en besvikelse för life science

Inför och under valrörelsen fanns ett yrvaket intresse för life science. Den dåvarande oppositionen, nuvarande regeringen, skulle satsa på life science och innovation. Den nya regeringen förkunnade att ett rådgivande innovationsråd skulle bildas som skulle ligga direkt under statsministern. Enligt dialog med näringsministern Mikael Damberg precis innan jul skulle man ”fokusera på life science och klimatfrågan”. Syftet med att placera innovationsrådet på högsta politiska nivå är att ge prioritet till arbetet med att stärka Sveriges innovationsförmåga och konkurrenskraft. Så långt allting gott…

På Dagens industris debattsida den 24 februari 2015 presenterade Stefan Löfven innovationsrådet under rubriken ”Här är mina rådgivare”. Innovationsrådet består av tio ledamöter samt statsministern som ordförande. Ledamöterna kommer från IF Metall, en entreprenör med erfarenhet från Spotify, en professor i innovation och en professor i miljövetenskap, rektor vid Göteborgs universitet, en från en digitalbyrå, en affärsängel, en projektledare från Innovationsfabriken i Gislaved samt två vd:ar från storbolagen Stora Enso och Ericson. Det första mötet ägde rum 24 februari då den statliga riskkapitalförsörjningen togs upp. Kommande frågor som man ”kommer att ta sig an i närtid är innovationsupphandling, life science och hur vi tar tillvara de möjligheter som klimatomställningen för med sig”.

Till rådet knyts finansministern, närings- och innovationsministern, ministern för högre utbildning och forskning samt vice statsministern/miljöministern. Däremot ingår inte folkhälso- och sjukvårdsministern Gabriel Wikström, vilket är märkligt då så mycket av innovation inom life science är knutet till vår sjuk- och hälsovård.

Att life science är en viktig fråga ser vi inom branschen som en självklarhet. Däremot är det problematiskt om man endast ser hela life science som en fråga av många ”att ta sig an i närtid”. Sverige har varit starkt inom läkemedelsforskning och innovation inom life science och har förutsättningar för att ta en ledande position även framgent. Det vi behöver är en tydlig långsiktig nationell strategi för Life science. Då går det inte bara att se frågan som en av många, utan som en förutsättning för såväl hälsa och välstånd.

Det är också märkligt att life science har en så svag representation i innovationsrådet. Här finns det ju flera personer som starkt skulle kunnat bidra. Anna Nilsson Vindefjärd (Forska Sverige), Jenni Norberg (chef för enheten för bioentreprenörskap inom Vinnova), Karin Meyer (Apotekarsocieteten) och Jonas Ekstrand (Sweden Bio) är exempel på personer som såväl kunnat ge tyngd och trovärdighet åt life science strategin samtidigt som de allmänt kunnat bidra inom innovation med deras erfarenhet och kompetens.

Att ta initiativ inom innovation är nödvändigt. Att införa ett innovationsråd är modernt och ger trovärdighet till viljan hos regeringen. Det jag saknar är tydliga mätbara målsättningar och framförallt fanns förhoppningen att mer skulle fokuseras kring life science. Life science området har redan utretts på längden och bredden, så det som nu behövs är den tydliga nationella strategin för att skapa aktivitet mot ett framgångsrikt hållbart life science i Sverige. Det som behövs är mindre snack och mer action!