Arkivering

När svenska Läkemedelsverket satsar på det lite udda greppet
låtsasreklam för att informera om falska läkemedel på internet, kör
dess engelska motsvarighet en ren skrämselkampanj. Den döda råttan som
visas på brittiska biografer under vintern spelar helt på äckel. Men
blir man verkligen mindre benägen att köpa läkemedel på internet efter
att ha sett den?

Förfalskade läkemedel på internet är som bekant ett problem som många försöker lösa. De flesta verkar överens om att en viktig pusselbit är att göra allmänheten uppmärksam på dess faror. Men hur det ska gå till finns det så klart en hel del olika åsikter om. Läkemedelsverkets idé, att genom en låtsaskampanj få igång snacket och också visa det absurda i att sälja läkemedel okontrollerat, har under sitt första halvår fått både ris och ros. Själva anser de, som vi skrivit om här i bloggen tidigare, att de lyckats bra.

Om man nu inte tror på Läkemedelsverkets idé kanske man kan hämta inspiration från den kampanj som visas på brittiska biografer för tillfället. Mitt i popcorn-ätandet får biobesökarna ta del av en kort filmsnutt som visar en man som kommer in i sitt kök. Han tar ut en tablett ur en postförsändelse, sväljer den, dricker lite vatten och sen börjar äckelscenen. Under ett rejält hulkande drar han, med svansen först, ut en död råtta ur munnen. Speakerrösten säger ?Råttgift, bara en av många ingredienser som kan finnas i läkemedel köpta från illegala internetsidor.?

För den som vill se filmen (här utfärdas en varning: illamåendet sitter i en bra stund efter) finns den på webbsiten www.realdanger.co.uk.

Där kan man också se en annan filmsnutt där producenterna bakom filmen, bland annat initiativtagaren Pfizer och representanter från engelska läkemedelsverket, förklarar hur de tänkt. Principen verkar vara att visa en film som folk inte glömmer. Eller som Peter Baker, chef för ?Men’s Health Forum? uttrycker det: ?Jag hoppas att de män som köpt läkemedel via internet och som ser den här filmen kommer komma ihåg den nästan gång de tänker köpa läkemedel via internet och att de då tänker till en extra gång.?

Kanske är det smart tänkt. Att koppla hela internetköptet till någon slags Pavlovsk reaktion som gör att du mår illa bara du tänker på läkemedel och internet. Om man istället tror på att det finns en kraft i upplysning, att det bästa är att tala till folks förnuft, så är risken för bakslag överhängande. För hur äcklig råttan än är så är det lätt, för den som vill, att avfärda den som en desperat gimmick från en industri som inte gillar kopior. 

Den enorma outsourcing som sker av läkemedelsproduktion till Indien och
Kina väcker hela tiden nya frågeställningar. Nu senast är det den
amerikanska senatorn Sherrod Brown som har reagerat. Men det är inte
förlusten av jobb eller produktsäkerheten som oroar senatorn mest. Nu
handlar det om att han har upptäckt att USA blivit helt beroende av
Indien och Kina för att få penicillin.

Statistik från amerikanska läkemedelsverket FDA talar sitt tydliga språk. Under år 2007 fick de in 1154 anmälningar om läkemedelsfabriker som ska producera generika. Av dessa låg 13 procent i USA. 43 procent låg i Kina. 39 procent i Indien.

En artikel i New York Times beskriver den oro som börjat gro bland politiker och experter i USA. Outsourcing har länge setts som ett problem i USA. Men tidigare har det mest handlat om förlorade amerikanska arbetstillfällen, och heparinhistorien förra året satte fokus på säkerhetsfrågan. Nu handlar det istället om det faktum att i stort sett alla aktiva substanser till penicillin, metformin och amlodipin produceras i Asien. 

Att vara helt beroende av dessa länder för att förse det amerikanska folket med livsnödvändiga läkemedel är inget som dessa politiker och experter ser med blida ögon på. För att lösa problemet diskuteras nu om det borde regleras i lag hur mycket av produktionen som faktiskt får läggas i länder utanför USA.

På senatorns egen hemsida förstår man att han varit i kontakt med bland annat Pfizer för att ta reda på varför industrin är så pigga på att flytta sina fabriker. Hur mycket pengar sparar de egentligen?

De industrirepresentanter som uttalar sig i New York Times anger självklart pengar som en viktig anledning, men det är inte allt förklarar de. Det handlar också om att det är kostsamt för företagen med alla de inspektioner som FDA gör på inhemska fabriker, kontrollerna är betydligt färre i Indien och Kina. Som om det skulle lugna senator Brown.

Vad ska man tänka om denna oro? Ja inte är det enbart amerikansk noja i alla fall. Minns ni debatten om den svenska vaccinfabriken för pandemivaccin? I slutändan handlade även den om att se till att ha vaccin innanför Sveriges gränser. Diskussionen gällde inte att det skulle vara brist i världen på vaccin i händelse av en pandemi, utan att de länder som hade fabriker kanske skulle stänga sina gränser.

Sverige, liksom många andra EU-länder, valde tillslut att lita på att EU och de uppgörelser som skrivits mellan länder kring just vaccinleveranser kommer att hålla och att det därmed inte fanns något behov av en alldeles egen fabrik.  Återstår att se vilken väg USA väljer att gå.

ENTREPRENÖR 2009. 160 dagar kvar. Eller?
Leif Andersson, jag själv och några andra har i de här spalterna varit minst sagt negativa på sistone. Det är inte utan att man känner sig som en gnällig olyckskorp ibland, men i dag tänkte jag faktiskt ta kraxandet till nya höjder och måla en rejäl jävel på väggen:

Jag tror att det är kört nu. Det blir ingen omreglering, åtminstone inte innan hösten 2010. Varför?

Jo, så här tänker jag:

Socialdemokraterna har uppenbarligen pratat ihop sig och går ut relativt hårt med att de skall riva upp ett omregleringsbeslut, den svenska modellen skall bevaras. Om (s):arna gör detta till en valfråga, vilket faktiskt ser ganska troligt ut nu, varför gör de då det? Vilken väljargrupp kan man tänka sig skulle kunna attraheras av ett ?Rädda-Monopolet?-budskap? Japp, pensionärerna.

Jag har egentligen inga belägg för det som kommer nu men jag har en stark känsla av att det parti i alliansen som vilar tyngst på 65-plussarna är kristdemokraterna. Och de vilar ju just nu även tungt på gärdsgården. I mätning efter mätning är de under fyra procentsspärren. Som politiken är ordnad i dag så är detta inte längre ett lokalt problem i Jönköpings län, utan om KD rasar ur så minimeras chanserna att sitta kvar vid makten för hela team Reinfeldt. Som dessutom visat att de är beredda att backa när det hettar till för mycket. Avbönen i FRA-frågan är ett bra exempel. Analogt med FRA-frågan kan man tänka sig att ett smidigt sätt att komma runt problemet vore att skjuta upp hela omregleringsprocessen till, ja varför inte oktober 2010? Det känns som ett lämpligt datum. ?Du tänker för långt? sade en kamrat till mig i går när jag presenterade den här teorin, men jag undrar om jag gör det. Ett par faktorer till talar för min teori, den första är att det är smålänningarna som härskar på socialdepartementet, och därmed de som sitter närmast värmen nu när det brinner i apoteksfrågan.

Den andra faktorn är finanskrisen. När Göran Hägglund offentliggjorde att processen skulle skjutas upp (vi skulle faktiskt redan ha avreglerat nu enligt den ordinarie tidsplanen, har ni tänkt på det? Känns det troligt?) så motiverade han detta med att de kommersiella aktörerna på marknaden ännu inte hunnit sätta sig in i frågan. Utan att vara alltför cynisk kan man tycka att detta var att skylla ifrån sig en aning, men sådan är tydligen den politiska verkligheten. Kan man skylla ett problem på någon annan, eller ännu hellre på något diffust fenomen som inte kan säga emot (?marknaden?…) så gör man i allmänhet det.

Och vad leder allt detta till? Jo att vi inom 5-6 veckor kommer att få höra Göran Hägglund säga något i stil med:

?Regeringen är fortfarande övertygad om att det är rätt att omreglera den svenska apoteksmarknaden, exemplet Norge visar på att detta ger ökad tillgänglighet och [blablabla]. Politik är dock inte alltid att driva igenom frågor till varje pris, politik kan också vara att våga trycka på bromsen när något oförutsett hänt [lägg in valfri löst kopplad anekdot från Degerfors här, med humoristisk knorr]. Ingen kunde när vi började den här processen förutse de svåra skadeverkningarna som finanskrisen skulle ha på marknaden. Vi har därför i dag beslutat att skjuta datumet för omregleringen framåt, till hösten 2010, då vi bedömer att de kommersiella intressenterna kommer att ha en större möjligheter att gå in på den svenska apoteksmarknaden. God bless Americ…?, nej ooops, det var fel gubbe… Men allt annat tror jag är sant. Vad tror ni?

ENTREPRENÖR 2009. 166 dagar kvar. Torsdagen var en av de mer händelserika sedan omregleringen annonserades.

Farmacevtförbundet har tryckt på PR-knappen och annonserar nu tydligt att de är den spelare som vill driva de 200 apoteken som vi skrev om i förra inlägget . Under gårdagen kunde man läsa om detta såväl i DN  och höra om det i flera längre radioinslag.

LIF har hittat hemliga dokument på socialdepartementet som säger att departementet förbereder en beordrad sänkning av läkemedelsindustrins priser med 10 procent, detta för att marginalerna för apotekskedjorna skall öka. Enligt LIF:s informatörer (börjar låta som en billig spionnovell det här) har nämligen de stora kedjorna flaggat för Göran Hägglund att de inte är intresserade av Sverige med det nuvaranade prisförslaget. Vilket onekligen skulle sätta Hr Hägglund i en jobbig sits, 900 apotek och tunt med köpare. Carlsson ska ha 250 och Axelssons PharmIca 200, 450 to go… Rea, rea, kom och köp! Men frågan är om detta hot verkligen är nog för att departementet skall haka på ett förslag som skulle få oss att ta tillbaka titeln ?den sista sovjetrepubliken? ett nafs?

Och ordet sovjetrepublik för oss osökt in på den tredje aktören i gårdagens mediarece, Ylva Johansson. Som ni läst tidigare här så har vi varit övertygade om att (s) driver en medveten kampanj för att skapa oro bland oss som skulle vilja pröva våra vingar på apoteksmarknaden. Fraser som ?Signalen är att det är osäkert att köpa apotek på regeringens villkor? har dykt upp tidigare, och på torsdagen var det i stort sett ordagrant samma budskap, men nu ännu klarare. Sålda apotek kan komma att krävas in igen. Metoden vill man inte yttra sig om men som entrepenreuriell farmacevt skall man ha jävligt klart för sig var (s)kåpet står. För att uttrycka det aningen tydligare än vad de rödgrönröda gör.

Positionerna är alltså avsevärt mer markerade nu än vad de var för 24 timmar sedan. Några sådana här dagar till så har vi nog tillräckligt med information för att köra. Eller för att inte göra det…

Just nu sitter jag inte sa långt från Mountain View, hjärtat i Silicon
Valley och hemort för Google. För ett tag sedan läste jag att deras
FluTrend lyckades med att förutspå nästa influensaepidemi före Center
for Disease Control genom att monitorera antalet sökningar på söktermer
som influensa, termometer och feber i olika områden.

I våras kom Google också ut med sin personliga hälsomodul och i studiesyfte har jag lagt upp ett konto på Google Health. Än sa länge är det en betaversion och naturligtvis är det kontroversiellt och diskuterat. De flesta stora försäkringsbolagen och apotekskedjorna i USA är med och uppgifter från deras register kan laddas över i den personliga profilen och ett flertal tilläggstjänster (add-ons) finns att koppla till modulen för att kunna låta de hälsotjänster som du önskar få ta del av din information, erbjuda second opinions och läkemedelsutvärderingstjänster etc.

När jag först började testa modulen kändes det som en Internetbank men jag insåg senare att den liknelsen passade bättre på informationen från ett separat sjukhus eller apotek. Det är istället din sammanhållna slutliga användning som Google Health kan hjälpa till med. Men jag undrar om det inte blir jobbigt att upprätthålla sin modul i ansträngda tider samt om en användare tycker att den medicinska och farmaceutiska terminologin känns obekväm? Så visst vill jag argumentera för att det ska finnas en samordnad hjälp att få. Googles tanke är nog att vi ska använda oss av modulens add-ons för detta. En annan tanke är att fylla behovet med hjälp av den föreslagna gemensamma vård- och läkemedelslistan från vårdgivarna.

Något som skiljer mellan de två förslagen är att Google Health inte verkar lyda under de amerikanska hälsoinformationslagarna som HIPAA då det är du själv som bestämmer med vem du vill dela din personliga information. Hur de tredjepartsaktörer som via add-ons tar del av sjukvårdsinformationen från Google ska agera verkar dock oroväckande oklart. Detta till skillnad från en gemensam läkemedelslista som delas mellan vårdaktörer. Denna tjänst kommer troligtvis att bli vårt nästa läkemedelsmonopol med oanade möjlighet att erbjuda information till dess användare.

Så nu har servern nästgårds fått min avidentifierade hälsoinformation och kan se att jag har fått årets influensavaccin som är obligatorisk för amerikansk sjukvårdspersonal. Snart är kanske underlaget tillräckligt stort för att börja analysera om sökningarna på influensarelaterade söktermer i mitt område blivit färre?

När Läkemedelsverket lanserade sin kampanj mot den illegala näthandeln
med läkemedel i höstas kom kritiken omgående. Oseriöst, vilseledande
och otydligt var bara några av orden som hördes om kampanjen.
Läkemedelverket har hela tiden stått på sig och sagt att reaktionerna
är väntade och av godo. I dagarna presenterade de också en medieanalys
som enligt myndigheten visar att de ha lyckats.

Enligt analysen (som är gjord av Nordisk medieanalys och baseras på intervjuer med 300 svenskar) så anser 61 procent att budskapet i kampanjen är tydligt. En siffra som Läkemedelsverket gärna fokuserar på. Att en fjärdedel tycker att budskapet är otydligt står enbart i en bisats i myndighetens pressmeddelande.

Analysen säger också att det är betydligt fler som gillar kampanjen än det är som ogillar den. Och 42 procent av tittarna vill prata vidare med andra om vad de sett i kampanjen, vilket enligt analysföretaget är betydligt fler än normalt. Medelvärdet är 10 procent för liknande kampanjer.

Läkemedelsverket är som sagt mycket nöjda med resultaten. Och om det huvudsakliga syftet med kampanjen är att få folk att prata om läkemedel och internet så har de vad det verkar all rätt att vara nöjda. Snacket verkar vara igång.

En läkare berättade till exempel för mig i julas hur hon fått samtal från kompisar som undrat om det verkligen är ok att sälja läkemedel på nätet så som reklamen de sett visat. Läkaren hade själv blivit lite förvånad av reklamen och kunde först inte svara på frågan. Men hon kollade in på crimemedicine.org, blev först rätt förvirrad men när hon förstod hela upplägget så köpte hon det helt. Enligt henne är kampanjen superbra och har lett till just en diskussion om problemet.

Men nog är det en vansklig väg Läkemedelsverket valt att gå. När det blir som i fallet ovan, att otydligheten och förvirringen leder till ett driv att ta reda på mer, så är det svårt att ha några invändningar. Men visst vill man veta vad de där 26 procenten som tycker budskapet är otydligt berättar vidare till sina bekanta?

WHO beräknar att den illegala handeln med läkemedel kommer att omsätta 75 miljarder dollar globalt år 2010. Det är en ökning med 90 procent sedan 2005. Den största delen av den här handeln sker på nätet (läs en längre artikel om detta i Läkemedelsvärlden nummer 5 2008).

Läkemedelsverket får nu frågor om deras kampanj kommer att minska den illegala näthandeln. Med tanke på hur explosionsartat marknaden växer är det sannolikt ett orimligt mål att nå. Då är kanske deras strategi, att helt enkelt få folk att snacka om läkemedel och internet, ett mål väl värt sina 25 miljoner kronor.     

?Monopolet är inte givet av Gud? var rubriken på ett ledarstick i SvD
för ett par veckor sedan i vilket den senaste kundindexmätningen
kommenterades. Omreglering kanske inte heller är givet av samma
övermakt.

72 % av befolkningen (mot 68% för två år sedan) är nämligen så odisciplinerad att den vågar vara tillfredsställd med nuvarande ordning, på samma sätt som under en lång rad av år. Det måste vara en missräkning för författaren som tyckte att regeringen måste skynda på med omregleringen så att inte ändå större andel blir nöjda. Författaren ondgör sig över att regeringen värnar om glesbygdsservicen och ömmar i stället för de företagare som regeringen vill tvinga att driva apotek utan tillräckligt kundunderlag. Genom att minska glesbygdsservicen kan man ju få ner nöjdhetssiffrorna och få fler att vara för en omreglering. En egendomlig syn på förbättrad tillgänglighet!

Möjligen är det så att författaren inte kan skilja på försäljning av läkemedel på recept och den utan recept. Ett urval av receptfria läkemedel skulle med en ganska liten omregleringsinsats kunna lösa resterande tillgänglighetsproblem som 57% uppger sig känna. Den synnerligen komplicerade och dyra totala omställningsprocedur (någonstans mellan 100 och 200 mkr), som nu pågår och planeras, skulle vara nästan helt överflödig, och befolkningen, utom några skrivbordsideologer, skulle vara nöjd. Vilka politiker ställer upp för det?

ENTREPRENÖR 2009. 200 dagar kvar och så har då lagrådsremissen äntligen kommit. Mina kamrater på
kontoret undrar fortfarande vart allt skrivarpapper tagit vägen men
trots flitigt printande har jag inte tagit mig igenom hela ännu.

Dock har jag läst de eminenta artiklarna som Läkemedelsvärlden skrivit och jag har diskuterat en hel del med kollegor och andra överallt i branschen. Se därför detta som tidiga funderingar kring vad som komma skall. Djupare analys kommer framöver.

Precis som alla andra är jag fundersam över prismodellen, det känns som att man från Finansen fått igenom allt man velat, bäddat för att kunna sälja ut till kedjorna, men för att få det (det vill säga för att blidka Maud) har man varit tvungen att ta med entrepenörsmodellen. Den del som Finansen stått för känns avsevärt mer genomtänkt än diskussionerna kring de 200 apoteken som skall öronmärkas för ?entrepenörer?. Någa frågor kring den modellen som jag hoppas att ni där ute kan besvara.

–    Är de 200 apoteken som skall fasas över till entrepenörer samma sak som Farmacevtförbundets ?Ica-modell??
–    Oavsett om det är så, hur skall man garantera en konkurrensneutralitet gentemot dem som väljer att starta från scratch, som inte vill ansluta sig till någon modell?
–    Återigen oavsett hur de 200 förvaltas, hur skall man hindra att de blir något annat än ?wealthbuilders? för de ägare som skall lotsas fram till entrepenörskap? Är inte det naturliga, speciellt med den prismodellen som ligger, att dessa 200 kommer att sälja till högstbjudande så snart de får en chans?
–    Och det som jag antar att de flesta av oss som är intresserade av den här cirkusen undrar, kan man egentligen tjäna pengar på apotek i den här modellen, om man inte har en grossist i ryggen?

Förutom det har jag mer filosofiska funderingar kring hur lagstiftarna och beslutsfattarna i Sverige egentligen ser på entrepenörskap. Tydligen behöver vi ledas fram, tanken går till min dotters dagis när de är ute och går ?med rep? på staden, alla vet var de skall hålla och dras med fram mot målet. Det är helt ok i tre-årsåldern tycker jag men när det handlar om att starta företag och ta ansvar för sin och sina anställdas försörjning så håller det inte. Entrepenörskap innehåller risktagande. Är man inte beredd att ta risker så skapar man inga bra företag, vare sig inom apoteksvärlden eller någon annanstans. Frågan är om de som skall gå ?med rep? och driva de 200 apoteken verkligen kommer att vara rätt personer på rätt plats?