Arkivering

Regeringen vill locka nya aktörer att etablera sig på den
avmonopoliserade apoteksmarknaden, som riksdagen röstade igenom den 29
april. Aktörerna har fått regeringen att höja vinsterna i apoteksledet
från ca 16 till 18 procent, eller 450 miljoner kr. Var skall dessa pengar tas
när utförsäljningspriserna inte får höjas?

50-100 miljoner beräknas kunna tas genom hårdare styrning till billigaste generiska läkemedel och ytterligare x miljoner genom obligatorisk övergång från originalläkemedel till billigaste parallellimporterade synonym i de fall motsvarande generiska saknas. Generikareformen, som infördes 2003, har sparat cirka en miljard per år i samhällskostnader. Det är i princip en utmärkt reform. Nackdelen med reformen är att patienterna ofta tvingas byta mellan olika varumärken på generika.

Undersökningar av några vanliga läkemedel visar att patienter med flera utag oftast får en ny generikaförpackning med nytt namn och nytt utseende tre gånger på ett år av den medicin de behöver. Men kunderna har också haft möjlighet att betala mellanskillnaden på några kronor till det för tillfället billigaste och därmed kunnat behålla den ursprungliga invanda förpackningen. Den möjligheten tas i och med avmonopoliseringen bort. De, som inte accepterar det generikum staten pekat ut får betala hela kostnaden för att stå kvar på sitt ursprungliga.

Det är främst äldre, som är de stora konsumenterna av läkemedel och därmed av generika. De lider av tilltagande glömska och står ofta på många olika sorters läkemedel, 8-10 är vanligt. Om de till exempel medicinerar med sex generika kan de under året ha närmare 20 burkar av dessa att hålla reda på. Virrvarret leder till dubbelmedicinering hos ca 8 procent av patienterna. Det innebär för hög dos, den vanligaste orsaken till biverkningar. Den andra följden är att följsamheten till läkarens ordination minskar. Resultatet blir långsammare tillfrisknande och fler läkarbesök.

I betänkandet, som föregick regeringens proposition, stod att minskad utbytesfrekvens var önskvärd. Samma slutsats kom Socialstyrelsen fram till 2004. Hälso- och sjukvårdspersonal liksom patientorganisationer drog nog den slutsatsen att restriktioner för bytesfrekvensen, liknande dem som finns i andra länder, skulle införas. Dessa kan bestå i att patienten behåller sitt generikum hela året, som receptet gäller. Eller så glesar man ut tiden mellan billighetsbesluten eller inför en priskorridor som nyligen gjorts i Finland. Där sker inget byte om prisskillnaden understiger 1,5- 2 euro.

Utländska kedjor jämför med vinstnivåerna i övriga Europa. De är högre därför att de försörjs av 3-4000 kunder mot det tredubbla för svenska apotek. Titta i Europas storstäder. Det finns ett apotek i vartannat centralt belägna kvarter. Är det denna överetablering, som den försämrade patientsäkerheten skall betala?

Det kändes faktiskt lite historiskt utanför riksdagshuset imorse. Eller ja, i alla fall som en skolavslutning.Två minibussar stannade till på Mynttorget och ut vällde vitklädda och gröna-korset-märkta fackföreträdare.

När socialutskottets borgerliga riksdagsledamöter strax därefter dök upp uppstod jubel och blomsterkvastar överlämnades. Tjo och tjim. Samma förbund drog också uppmärksamheten till sig med ett gigantiskt grönt kors på Sergels torg i Stockholm.

Själva debatten erbjöd som väntat varianter på samma tugg som vi fått höra de senaste två åren. Det är ju det som är det lite märkliga med sådana här processer. När väl de formella besluten fattas är oftast dramatiken sedan länge förbi. Men ändå, dagen är faktiskt historisk. Eller som Tobias Krantz från Folkpartiet uttryckte under dagens debatt: Klockan klämtar för monopolet.

Och faktum är att det är nu som alla på allvar kan börja kräva besked. Ingen kan längre skylla på att beslutet inte är taget. Den 1 juli har vi en ny lag i Sverige som säger att fler än Apoteket AB får sälja läkemedel. Dags för myndigheter att hitta en annan bortförklaring med andra ord. Ska bli spännande att se vad det blir.

Invändningarna från Farmaciförbundet och oppositionen har självklart också funnits med denna dag. De är bra på att identifiera de trådar som fortfarande hänger lösa. Men deras invändningar till trots: De som pratar om framtidens möjligheter har låtit mer övertygande idag än på mycket länge.

//LmV-redaktionen

Ännu en proposition har kommit. Och ännu en tid av väntan följer på
den. Precis som mycket inför omregleringen är många beslut beroende av
varandra och lagförslagen i sig gör inte mycket för att lösa de låsta
positionerna. När propositionen om handeln med receptfria läkemedel
idag överlämnas, väntar aktörerna fortfarande på besked om vilka
produkter de får sälja.

Det råder något av ett dödläge på apoteksfronten för tillfället. Känslan är lite som när man lägger patiens och inga kort går att flytta någonstans, ingen kan göra något. Något nytt måste hända, ett kort måste vändas eller nya kort fram. Det omväxlande gäspas och görs spastiska utspel. På onsdag den 29 april kommer det första steget närmare lite rörelse och aktivitet. Då klubbas, om agendan hålls, lagen om den omreglerade apoteksmarknaden igenom. Fram till dess är det stumt, till och med de många utspel som kommit från alla håll under våren har mattats. Alla befinner sig i avvaktan, i spänd förväntan på startsignalen. Propositionen om handeln med receptfria läkemedel har idag lämnats till riksdagen. Men ska man ge sig in på marknaden är det avgörande vilka läkemedel det blir. Ingen lista ingen action.

Under den här spända uppladdningen är det inte underligt att det rått en benägenhet att tjuvstarta för att inte helt domna bort. Läkemedelsverket har fått gå ut med en bedjan om att folk inte ska skicka in ansökningar om att få starta apotek eftersom de inte kan ge några tillstånd innan lagen är tagen. Ansökningarna fortsätter dock att komma från intressenter som är oroliga att missa något. Det rekryteras folk till kedjor, men inte till butikerna eftersom ingen vet hur många apotek de kommer att få.

Det för oss osökt in på den dagen som kanske är den mest heta just nu ? den 5 maj. Då kommer Omstruktureringsbolaget äntligen lägga fram sina portföljer och berätta vilka apotek som ska krängas. Också deras vd Eva-Britt Gustavsson tycks fått nog av spänningen och ryter ifrån mot anklagelserna om att OAB skulle tvinga in några småföretagare i ett statligt bolag. De protesterande påminns om att hon faktiskt bara gör det som regeringen bett henne om. 

Frågan är om så mycket kommer att hända just efter den 29, men det som är säkert är att lagförslaget ska hyllas och sågas av riksdagsledamöterna. På nejsidan står Ylva Johansson beredd att kritisera prismodell och förmodat resursslöserier. Göran Hägglund har inte bestämt sig om han ska vara på plats för att säga emot och försvara sin baby. Men där finns andra, som socialutskottets ordförande Kenneth Johansson (C) som står redo att plädera för det nya och fräscha som han menar omregleringen står för. Man kan då tycka att det vore på sin plats att fräscha upp det nu ganska trötta argumentet om att Sverige är de enda förutom Kuba och Nordkorea som har apoteksmonopol. Annars är det nog en och annars som får svårt att hålla sig vaken i bänkarna. 

//LmV-redaktionen

Amerikanska läkemedelsverket FDA ska snart få en ny chef. President
Obama har föreslagit Margaret Hamburg som ny FDA-kommissionär som nu
bara väntar på ett godkännande från senaten. Inför hennes tillträde
kommer många nu med glada tillrop och starka förmaningar om allt vad
hon måste åtgärda.

I en artikel i NEJM från den 2 april gör läkaren Susan Okie en genomgång av FDA:s olika problem och vad som måste till för att lösa dem. Några dagar senare kom Marcia Angell, som är före detta redaktör på NEJM, med sin lista i the Boston Globe.

Båda debattörerna tar fasta på att FDA måste bygga upp sitt förtroende. Intressant nog har myndigheten de senaste åren lyckats sänka förtroendet både från läkemedelsindustrin och allmänheten. Enligt artikeln i NEJM beror detta bland annat på följande knasigheter från de senaste åren: informationshantering och riskhanteringen kring Vioxx, misslyckandet med att hantera det importerade och dödligt förorenade heparinet och slutligen beslutet att inte tillåta att akut-p-piller säljs receptfritt till personer under 18. Ett beslut som en domstol nyligen konstaterade var politiskt styrt (under Bush-administrationen) och inte vetenskapligt. De här händelserna är extrema ytterligheter av en dåligt hanterad organisation.

För att rädda FDA:s anseende har Susan Okie ett par tips till Margaret Hamburg. De två främsta är att hon måste se till att skaffa betydligt större anslag till verksamheten och samtidigt se till att höja statusen för det vetenskapliga arbete myndigheten utför.

Det där sista är intressant. Svenska Läkemedelsverket har sedan i höstas en ny generaldirektör i Christina Åkerman och i det kommande numret av Läkemedelsvärlden förklarar hon sin syn på uppdraget. Och hon för en helt motsatt kamp än den som Margaret Hamburg ska föra. Christina Åkerman menar att Läkemedelsverket har mycket bra renomé när det gäller det vetenskapliga arbetet, och internt är det hög status att jobba med det vetenskapliga. Men den andra biten, som handlar om juridik, ekonomi, kommunikation och arbetsprocesser är desto mer eftersatt. För att verkligen garantera att varje beslut är väl förankrat och genomtänkt måste även de delarna fungera bra menar Christina Åkerman. Annars ökar risken att något beslut blir felaktigt, får kritik och inte går att försvara. Och just det där att inte kunna svara för hur varje beslut jobbats fram skulle allvarligt kunna skada förtroendet enligt Åkerman.

Kanske visar de här två helt motsatta utmaningarna som FDA och Läkemedelsverket står inför just hur märklig uppgift läkemedelsmyndigheterna har. De ska å ena sidan visa att de är en vetenskaplig organisation som förtjänar förtroende för att de kan värdera medicinsk data, å andra sidan ska de tydligt visa att de arbetar för medborgarnas bästa. I sak borde det inte vara något motsatsförhållande. Men när de ska omsättas i praktiken är det nog lätt att konflikter uppstår. Det första, att vara en vetenskaplig organisation, kräver forskarsamhällets integritet, långsiktighet och kanske också lite tjurighet. Det andra, som handlar om att få respekt för sin verksamhet hos allmänheten, kräver istället en politikers känsla för vad allmänheten tycker är viktigt och hur olika budskap tas emot.

Sätter man de två målen bredvid varandra är det kanske inte konstigt att den ena myndigheten får problem med att ha blivit för politisk och den andra för vetenskaplig.

Nu börjar pressmeddelanden med apoteksambitioner dyka upp här på redaktionen. Nu börjar vissa planer bli så konkreta att det går att få en inre bild av hur apotekssverige 2010 kan komma att se ut. Men det är än så länge inte de stora kedjorna som syns.

Det är med säkerhet många konsulter och projektledare som sitter och räknar nu på vad den handelsmarginal som TLV presenterade förra veckan kan tänkas räcka till. De stora kedjorna vill alla bli marknadsledande och ekvationerna ska inte resultera i att det ska gå runt, utan i att det ska bli ordentligt lönsamt. Utifrån det perspektivet knorras det därför fortfarande en del från de stora aktörerna och några besked om huruvida de ska in på den svenska marknaden eller inte dröjer. Från deras horisont förblir därför hela omregleringen något suddig i kanterna, även om det bara är 84 dagar kvar.

Istället är det de mindre spelarna som kostar på sig att bli lite konkreta. Familjeapoteket förklarar nu tydligt vad det är de vill, deras affärsplan är att göra det enkelt för barnfamiljer. Bland annat med paketförsäljning, necessärer fyllda med allt vad det första barnet kan behöva till exempel. Det är med sådana lösningar som de räknar med att bli ledande i Norden med ett fullskaligt internetbaserat apotek.
Även Åhléns har bestämt sig för att starta egna apotek i sina varuhus. Där är det inte svårt att se många kreativa lösningar, varför inte specialerbjudande om fotsvampskräm i kombination med extra luftiga skor? Eller kanske huvudvärkstabletter på avdelningen för festblåsor? Säga vad man vill om dessa aktörer, men de har åtminstone en tanke om att vara till nytta för patienter, och på så vis tjäna pengar.

Det är mer än man kan säga om TLV, åtminstone att döma av den rapport som presenterades i förra veckan. Fascinerande läsning på många sätt, och frånvaron av patientperspektiv var uppenbar. Det är en ekonomisk rapport, jo visst. Målet var just att åstadkomma lönsamhet för beställaren regeringen, och samtidigt göra hela läkemedels- och apotekssverige nöjda. Och det verkar de lyckats med. Mottagandet var överväldigande positivt och fraser som ?duktig rapport? ,?förvånansvärt väl genomfört på kort tid? och ?vi välkomnar TLV:s arbete? var de som dominerade. Men regeringen försöker lite då och då påminna om att det tredje målet med omregleringen är en förbättrad patientsäkerhet (de första två är priskontroll och ökad tillgänglighet). Och även TLV påpekar ständigt att de arbetar i patientens tjänst. Intressant då att de lyckats göra en så ordentlig genomgång om bristerna och fördelarna med dagens utbytessystem utan att fundera på hur det egentligen fungerar i praktiken.

Precis innan generisk substitution infördes 2002 publicerades denna artikel  i Läkemedelsvärlden. Kontentan i artikeln var en oro för att patienter skulle få flera olika fabrikat på samma år och att det skulle kunna påverka patientsäkerheten. Efter sju år kan man konstatera att detta snarare är regel än undantag, och att det uppenbart medför en ökad risk för diverse typer av felanvändning. Men det nämns inte över huvudtaget i TLV:s rapport. Märkligt kan man tycka när systemet i övrigt så tydligt genomgått fullständig revision. Det enda i rapporten som kan förbättra patientsäkerheten är att utbytestiden för billigaste generika kan förlängas från dagens en månad upp till ett par månader. Frågan är bara om det blir någon verklig skillnad eftersom de flesta kroniker hämtar sin medicin en gång per kvartal. Och om det blir en effekt så är det snarare en slump. Skälen som anges för att förlänga utbytestiden är nämligen enbart ekonomiska.

Förslaget att priset på originalläkemedel som fått generisk konkurrens ska sänkas med 65 procent låter som ett genidrag ur ett ekonomiskt perspektiv. Av någon anledning visar deras analys enbart att tillgängligheten kommer att öka och att det knappt kommer bli dyrare. Men ur ett patientperspektiv kan även det bli problematiskt. För även om Läkemedelsindustriföreningen ställer sig bakom förslaget så är det ingen garanti att enskilda läkemedelsföretag gör det. Globala läkemedelsföretag kan ha många anledningar till att inte dumpa priset på den rätt obetydliga svenska marknaden, riskerna för dem att prisdumpningen sprider sig till andra länder kan vara mycket större än värdet av att få sålt läkemedlet i Sverige. Och om ett läkemedelsföretag inte går med på att sänka sitt pris med 65 procent kommer de försvinna ut ur högkostnadsskyddet. De patienter som av någon anledning vill ha originalet får då betala det själva. Så är det redan idag med de läkemedel som TLV sagt nej till, men den troliga utvecklingen är att det kommer att bli betydligt fler framöver.

Kanske är det en konsekvens man är beredd att ta för att sätta ?en grimma på prisutvecklingen? som Hägglund uttryckt det. Risken är bara att det man vinner i en budget, slår över i en annan, nämligen den som ska bekosta vård av felbehandlade åldringar.

//LmV-redaktionen

Idag offentliggör regeringen lagrådsremissen om hur det ska gå till när den vanliga handeln ska få sälja vissa receptfria läkemedel. I princip har allt varit känt sedan tidigare, men dokumentet visar att regeringen jobbar vidare enligt sin plan.

Datumet för genomförandet är också detsamma, från och med den 1 november ska vanliga butiker kunna sälja vissa läkemedel. När förslaget tagits fram har det varit tre frågor som stötts och blötts lite extra. Det första är åldersgränsen. Många remissinstanser var kritiska till den föreslagna åldersgränsen på 18 år för att få köpa läkemedel utanför apotek, men regeringen ignorerar kritiken. I praktiken kan det innebära att tonåringar i vissa delar av landet kommer få sämre tillgänglighet till exempelvis huvudvärkstabletter eftersom ombuden på sikt kommer att försvinna, och det inte är säkert att någon känner för att öppna ett nytt apotek i närheten. Självklart är det säkerhetsaspekten som får regeringen att ändå föreslå en åldersgräns. Men gör de det för att de för att skydda ungdomarna? Kanske kommer den mest till i teorin för att skydda regeringen mot kritik under debattens gång. I praktiken blir den sannolikt svårare att hålla.

Den andra frågan har handlat om vilka läkemedel som ska väljas ut. Läkemedelsverket håller på för fullt att ta fram en lista, ett inte helt oproblematiskt arbetet. Men precis som det sagts tidigare är det de läkemedel som idag får säljas av ombuden som blir vägledande för vilka läkemedel det ska bli.

Den tredje frågan handlar om tillsynen. Enligt förslaget krävs inget tillstånd, men man måste anmäla till Läkemedelsverket om man tänker sälja, och man måste sköta sig för det kommer att komma inspektioner. Men här har vi en ny runda av svarte petter som pågår. För vem ska egentligen kontrollera alla butikerna? Ingen vill. Men kommunerna får ansvaret, säger regeringen. Precis som med nikotinläkemedlen alltså. Men vad vi förstår innebär det mest att det nog blir lite si och så med kontrollen.

När det gäller den största delen av omregleringen väntar väl alla på nästa vecka när det magiska datumet 1 april dyker upp. Vilket är lika med TLV:s deadline för handelsmarginalerna. Svårt att veta vad man kan ta på allvar den dagen.

Det har visat sig att intresset för att starta apotek är stort. Över
800 personer har anmält sig till Omstruktureringsbolaget. 80 procent av
dessa är idag anställda av Apoteket AB. Samtidigt levererar
oppositionen sin motion till riksdagen där de återigen hårt dissar hela
omregleringen.

Vad ska Apoteket göra för att hålla kvar sin mest drivna personal? Att över 600 av deras anställda överväger att bli sina egna måste väl ändå kännas lite på personalavdelningen?
Eller så är det bara ett uttryck för den fribrytarstämning som råder. Det är nog en rimlig reaktion från många anställda att åtminstone smaka på möjligheten att bli fri när erbjudandet nu finns där för första gången. Nästa fråga är så klart hur många som faktiskt tänker fullfölja planen. Och vad de tänker göra med sina apotek.

Inga idéer har i alla fall övertygat oppositionen ännu. I den motion till riksdagen som svarar på propositionen om omregleringen argumenterar de återigen för varför det hela är en dålig idé. Argumenten känn välbekanta vid det här laget: Sveriges läkemedelsförsörjning är en framgångssaga, regeringens förslag är ideologiskt buren och har ingen grund i verkligheten, samhällets kostnader för receptbelagda läkemedel kommer att öka, frågan är dåligt och odemokratiskt skött från början till slut och den svenska läkemedelsindustrin kommer att bli lidande. Slutsatsen i oppositionens motion: avslå propositionen om omregleringen av apoteksmarknaden.

På torsdag har regeringen möjlighet att svara för sig i Socialutskottets utfrågning. Återstår att se om debatten kan ta några steg framåt och om obesvarade frågor kan få svar.

På kort tid har tre nyheter inom läkemedelsområdet fått mig att
verkligen fundera på hur framtiden för svensk hälso- och sjukvård
kommer att gestalta sig. De tre går helt enkelt inte att kombinera på
något sätt i längden utan att det får svåra konsekvenser.

Den första rör statens åter skenande läkemedelskostnader. Nu är ökningstakten snart uppe i 5 % årligen och 30-miljardersvallen är på väg att spräckas. 40 % av ökningen förklaras av moderna, biologiska läkemedel som revolutionerar behandlingen av vissa svåra sjukdomar. Min vän hälsoekonomen skulle upplysa mig om att de är samhällsekonomiskt lönsamma och borde användas mer. Vad beror resten på? Övermedikalisering av populära modediagnoser? Slöa överläkare på äldreboenden? Onödigt dyra terapitraditioner? En sjukare befolkning? Förmodligen lite av allt.

Den andra bulletinen som fick mig att haja till var samtidigt att statsbidraget för läkemedel endast räknas upp med 0,4 %. Detta ter sig fullständigt obegripligt i ljuset av nyhet nr 1 om det inte är regeringens strategi att låta läkemedel bli en gökunge i landstingens budgetar.

Nyhet nr 3 är att det just godkänts ett läkemedel för att behandla prematur ejakulation. Detta leder till en mer filosofisk frågeställning om vad som egentligen är sjukdom och vad som är friskhet? I flera år har trenden varit att allt fler tillstånd upphöjs till indikationer och vips har vi ett läkemedel! Vi får se i just detta fall huruvida ?Riksförbundet för prematura ejakulektiker? kommer att delta i den framtida samhällsdebatten.

Fram tonar en bild av svensk hälso- och sjukvård saknandes en hållbar strategi för att finansiera framtidens läkemedelsbehandling. Det går helt enkelt inte att förena otillräckliga anslag med fri förskrivningsrätt med fler behandlingsbara sjukdomar. Ekvationen går inte ihop! Fortsätter man på inslagen väg är alternativen höjda skatter i landstingen, mindre pengar till annan sjukvård eller begränsad/hårt kontrollerad förskrivningsrätt. Valet av metod blir mer en fråga om politik än om hänsyn till medicinsk vetenskap och samhällsekonomisk analys.

Det pågår ett intensivt dribblande om vem som ska göra vad denna röriga vår. Fakta: Det finns ett visst antal myndigheter och ett begränsat antal tjänstemän. Dessa ska ro i land den enorma arbetsuppgiften att skrota apoteksmonopolet med en mycket tuff deadline. Fråga: Vem ska göra vad?

Just nu leder Läkemedelsverket spelet om att inte hamna med Svarte Petter på hand. De har lyckats med konststycket att delegera vidare ett flertal arbetsuppgifter till andra.
De tycker inte att de är rätt instans för att kontrollera apotekssymbolen, det kan kommunerna göra. De tycker inte att de ska ta över ansvaret för landets läkemedelsinformation, nej, det passar bättre för sjukvårdsrådgivningen. De var också snabba med att delegera uppdraget att kontrollera lämpligheten hos potentiella apoteksköpare till omstruktureringsbolaget.
Än så länge har Läkemedelsverket valt att inte kommentera förslaget att de ska ta hand om Giftinformationscentralen. Undrar vem man kan skicka vidare det kortet till?

En helt annan strategi är att redan på förhand utgå från att Svarte Petter är på ingång. Det kanske var det som hände Socialstyrelsen, som först utlyste en tjänst som utredare för tillsyn av apoteksverksamheter. Något prematurt kan man tycka, eftersom de ännu har något egentligt tillsynsansvar. Mycket riktigt kom sen förklaringen att det inte nödvändigtvis handlade om tillsyn, utan snarare ?en tjänst som ska utvecklas beroende på hur arbetssituationen ser ut?. Men några dagar senare drogs tjänsten istället in.

//LmV-redaktionen

Framtidens läkemedelsmarknad är betydligt mer specialiserad och fylld med
kräsna och kunniga kunder. Den som ska marknadsföra läkemedel på den
marknaden måste vara listig och ha bra produkter, konstaterar
PricewaterhouseCoopers i en konsultrapport.

Bekymmersrynkan måste vara nära om man jobbar med marknadsföring av läkemedel och läser rapporten ?Pharma 2020: Marketing the future? . Det är den tredje delen i konsultfirmans rapportserie om läkemedelsmarknaden 2020 och den här gången ligger fokus på framtidens marknadsföring.

I princip har vi hört allt förut. Trenden de senaste åren är tydlig och framtiden går i dess rikting. Borta är tiden när läkemedelsföretagen kunde anställa en armé av välpolerade säljare som utrustade med bil och en snygg powepoint-presentation träffade läkarna på löpande band och sen kunde se resultatet i  försäljningssiffrorna. Framtiden tillhör istället strategerna och de listiga rävarna. I takt med att läkarnas frihetsgrader i förskrivningen minskar måste företagen identifiera var i hela vårdkedjan besluten egentligen fattas och med finess övertyga några få nyckelpersoner om förträffligheten med just deras läkemedel.   

För att lyckas med detta erbjuder konsultrapporten några intressanta tips. Till exempel att det är smart att engagera patienterna. Och det gör man bäst genom att erbjuda extratjänster till sina läkemedel. Har du ett läkemedel mot diabetes typ -2 bör du också ha ett program kopplat till det som hjälper patienten att lägga om kost och livsstil. Då får du engagemang från patienten och kan också visa värdet för de beslutsfattare som bestämmer vilka läkemedel som får subvention till exempel.

Mycket av tipsen handlar i slutändan om just detta, att kunna visa värdet av ditt läkemedel för de som beslutar över hur samhällets pengar ska användas. Mindre säljtjat och mer hårda fakta helt enkelt. Det finns en och annan kritik mot att samhället sitter och räknar på vilka läkemedel de tycker de vill ha. Kritik som pekar på att många utvärderingssystem är omogna.

Men läser man rapporten från PricewaterhouseCoopers kan man inte annat än att konstatera att om deras framtidsprofetia blir sann har samhället vunnit mycket. Både samhälle och patient framstår i rapporten som lite petiga och svårflirtade. Äntligen kan man väl säga om det. Att vara petig och svårflirtad är ett bra vaccin mot dåliga köp.

Men industrin håller på för fullt att strukturera om i sina lag, exemplen är många i rapporten, och det är uppenbart vad syftet med rapporten är. Den kartlägger kunden för att läkemedelsföretagen ska kunna lägga upp nya försäljningsstrategier. Syftet är alltså att göra industrin smartare inför debatter med samhället. Återstår för samhället att hålla jämna steg.

Apoteksfrågan är het ute i landet. Ett och annat inlägg går i regeringens fotspår, men kritikerna är definitivt mest högljudda.

Känns lite surrealistiskt att med några timmars mellanrum se samma formuleringar i både Sydsvenskan och Västerbottens Folkblad. ?Läkemedel är en del av sjukvården?. Huvudbudskapet är att proppen är lagd, och att regeringen nu är på väg att förstöra ett av världens mest välfungerande apotekssystem. Slutklämmen i båda inläggen är att vid ett maktskifte kommer oppositionen att riva upp ett beslut om privatisering av den här marknaden.

Lite oväntat stöd har Ylva Johansson och kompani fått från Affärsvärlden som hävdar att omregleringen är ogenomtänkt och kan sluta i ett fiasko. De hänvisar till den gamla klyschan ?if it ain?t broken, don?t fix it?. Med besvikelse konstaterar de att regeringen i den här frågan tappat sin pragmatiska syn och blivit förblindande av ideologi. ?Regeringen borde bita huvudet av den ideologiska stoltheten och begrava förslaget medans tid är? står det bland annat.

Och i flera olika tidningar(bland annat Höglandsnytt, Folkbladet och Kristianstadbladet) har Daniel Persson fått in sitt inlägg under rubriken ?Rädda apoteket?. Samma Daniel som startat nätupproret  Räddaapoteket.nu.  Han är rätt välformulerad den där 24-åringen. Ett starkt kort för oppositionen. Idag har han till exempel 3066 påskrifter på sitt upprop.

//LmV-redaktionen