Arkivering

Vem är egentligen the bad guy? Apoteket som har tagit sig allt för
stora friheter eller Omstruktureringsbolaget som lyssnar för mycket på
konkurrenterna och stryper Apoteket? Klart är att det finns många tolkningar av
helgens och de senaste veckornas händelseutveckling.

Det är inte svårt att förstå de nya aktörernas frustration den här hösten. De räknar och räknar och räknar för att se vad ett apotek är värt. De tänker och tänker och tänker för att förutspå vad som kan påverka värdet av de apotek som de planerar att köpa. Och så är målet rörligt hela tiden. Apoteket AB sitter allt annat än still och vips förklarar de att de planerar ett stort projekt tillsammans med Ica. Stefan Carlsson har aldrig hymlat med att han är en man med expansionsplaner. Inte konstigt att irritationen och frustrationen pyser från de framtida aktörerna.

Det är heller inte särskilt svårt att förstå Apotekets frustration. De fattar att konkurrensen kommer att bli hård, de ser hur aktör efter aktör får profilera sig. Alla är nyfikna på de nya, de flesta är sura på den gamle. Ordern är att sitta still, men hur lätt är det när man samtidigt ska behålla sin personal och visa framåtanda? Pratar man med Per Båtelson är det uppenbart att deras upplevelse är att de redan gjort betydligt mer än vad någon någonsin skulle kunna förvänta sig av ett företag. Irritation och frustration även här. Inte konstigt.

Mitt i frustrationens centrum sitter OAB. Som, för att låna regeringens ordval, har att göra med en ?mycket svår balansgång?. Svår uppgift, javisst. Men kan de stå fria från kritik för det? Knappast.
Signalen från helgens händelser är tydlig, ingen har riktigt koll på läget. Det är uppenbart att OAB känner sig pressade, att de har missbedömt situationen tidigare och att de nu agerar desperat. Kanske var det på tiden att de agerade, men särkilt välskött är det inte.
 
Och regeringen då? Även de försöker slingra sig bort från kritik med förevändningen att det är ett svårt läge nu. Och inte heller de verkar ha koll. Märkligt med tanke på att det finns representanter från socialdepartementet både i den nu avgående styrelsen för Apoteket AB och i OAB:s styrelse. Men det är enligt Joakim Pettersson, politiskt sakkunnig på socialdepartementet, ingen garanti för ett informationsflöde. Som han sa på måndgaskvällen: ?Optimalt kan man ju tänka sig att det sker en informationsöverföring, men det är inte självklart att det är så.? Och på frågan om han själv känt till något om Apotekets planer med Ica svarar han: ?Jag känner inte till någonting.? Förvirrande svar. Antingen vill de inte veta av att de stått bakom Ica-historien. Eller så har de ingen koll på vad Apoteket gör i dessa känsliga tider. Inget av dessa alternativ är särskilt smickrande.

Regeringen har visat en järnvilja när det gäller omregleringen av apoteksmarknaden. Men att resan sker på en mycket gropig och svårmanövrerad väg är tydligt. Avskedandet av Tauberman i vintras var en första signal om att regeringen är beredd att utan reson flytta på alla hinder. Avsättandet av hela Apotekets styrelse visar det ännu tydligare. Handlingskraftighet eller svaghet? Det ligger i betraktarens öga.

Hur som helst blir resan dyr. Och det i flera olika valutor samtidigt. Pengar är bara en. Personalens trygghet, patienternas trygghet och politiska poäng några andra.

Staten har vid utförsäljningen av Apoteket AB behållit ca 40 procent av
apoteken. Den allmänna uppfattningen är att resten av bolaget kommer
att privatiseras efter ca tre år. Att inte allt såldes ut på ett bräde
kan ha såväl säkerhetsmässiga, ekonomiska som opinionsmässiga skäl.

Utförsäljningen av resten stoppas rimligen vid ett regimskifte 2010 med hänsyn till oppositionens redovisade motstånd mot avmonopoliseringen. Om den borgerliga regeringen sitter kvar blir frågan vad restposten kommer att vara värd när de flesta konkurrenter redan etablerats på marknaden.

Det är mot ovanstående meningsfullt att diskutera vad staten vill med bolaget under mellantiden. Det finns två huvudspår. Endera följs spåret för SVT och Systembolaget och Apoteket AB åläggs fortsatt visst samhällsuppdrag eller så väljer man Vattenfallspåret och kramar ur så mycket vinst man kan. Ombyggnaden av shoppar och samarbetsavtal med ICA antyder det senare valet.

I det nya verksamhetsavtalet, som gäller från 1 juli, finns inget samhällsansvar redovisat. Det handlar främst om bolagets ansvar för vissa verksamheter till den 1 juli 2010, då nya aktörer väntas ha etablerat sig samt om avgifter till Apotekens Service AB. Borta från tidigare avtal är kravet att Apoteket AB skall samråda med vården, kommunerna och handikapporganisationerna inför nyetableringar. Borta är också kravet att priserna på produkter utanför läkemedelsförmånen skall vara skäliga med hänsyn till syftet med försäljningen och bolagets kostnader. Till skillnad från sina konkurrenter kan Apoteket AB i praktiken inte gå i konkurs. Denna livlina borde motivera några särskilda uppgifter på läkemedels-/folkhälsoområdet.

En vink om bolagets inriktning ges i årsredovisningen för 2008, som godkänts av styrelsen och därmed av statens representant. Fyra värderingar skall vara vägledande: Trovärdighet, Omtänksamhet, Nytänkande och Handlingskraft. En avgörande fråga är trovärdigheten. I företagets annonser under senare tid tycks försäljning av kosttillskott och naturmedel vara den stora uppgiften med bl.a. återkommande reklam för Rosenrot (traditionellt växtbaserat läkemedel). Produktens brist på effekt redovisades i en debattartikel i DN den 6 juni. Försäljningen tär därför på trovärdigheten. Texten ?används mot? är oansvarig och undviker frågan om produkten hjälper eller ej, vilket Apoteket AB borde svara på. Att tumma på trovärdigheten fjärmar Apoteket AB från Hälso- och sjukvården med sitt credo ?vetenskap och beprövad erfarenhet?

Hösten är nu officiellt här då tipskupongen återigen innehåller
engelska topplag. Den annalkande kylan har gjort att sommarslumrande
aktörer på apoteksmarknaden bryskt vaknat till liv de senaste
veckorna och laddar för slutspurten.

Från läktaren noterar jag att:

?    Den svenska apoteksmarknaden verkar bli mycket mer fragmenterad än vad många trodde, långt från den ?norska modellen?. Apoteket AB står till synes som kortsiktig vinnare med flera små och medelstora spelare jämte sig. Sen får vi inte glömma alla de modiga få som startar eget.

?    Det gnälls mycket från en del aktörer som anser att Apoteket AB får ojusta fördelar på den nya marknaden. Kanske gnälls det enbart som en del i ett totalt förhandlingsspel men om man inte tror på att ens egen förmåga klarar detta, under omständigheterna ganska givna förhållande, så bör man omvärdera satsningen.

?    1 oktober ändras vardagen för många farmacevter och patienter då bestämmelserna för generisk substitution ändras så att valmöjligheterna blir färre och en ?månadens vara? införs. Återstår att se hur det kommer att fungera.

?    Statens ?småföretagarsatsning?, nu under benämningen Apoteksgruppen, verkar inte vara något annat än en ren franchisingvariant av Apoteket AB. Alla som har romantiska idéer om att öppna sitt eget lilla apotek med chans att styra marknadsföring, profilering och inköp själva bör se sig om efter andra möjligheter.

?    Big Pharma genomgår den svåraste strukturkrisen sedan apoteken slutade tillverka läkemedel själva. Övertro på fusioner i stället för innovationer kommer att inom 15 år förvandla dem till rena marknadsföringsorganisationer där produkterna köps färdiga från riskkapitalsdrivna forskningsbolag.

?    Apotekarprofessionen behöver en omstart. Helst ser jag att den just nu sömniga Apotekarsocieteten tar tag i detta. De är de enda som har historiken och resurserna men saknar just nu visioner och engagemang.

?    Dagen-efter-piller gripbart i butik inte låter som en speciellt bra idé.

?    Modo kan skrälla i årets Elitserie!

Sommaren har varit bra. Soliga dagar med nakenbad i Hedenlundasjön,
Djulösjön eller Båven och regniga på Flens bibliotek: För vilken gång i
ordningen går jag med huvudet på sned över bokryggarna med memoarer och
biografier?

Jag lånade journalisten Hans ? Honkong ?Grankvists memoarer ? så där. Bättre var Nancy Erikssons. Hon var minister i Erlanders och Palmes regeringar och satte stopp för utbyggnaden av Vindelälven till Palmes förtret. Född under enkla förhållanden utbildade hon sig till sjuksköterska. Hon hade velat bli apotekare, men skriver att det yrket var för besuttna. På den punkten har hon fel. Apotekarutbildningen var attraktiv för mindre bemedlade eftersom den innehöll mycket betald praktik. Om detta vittnar många i den antologi över apotekarliv under 1900-talet, som jag arbetar på. Hur som helst var hennes memoarer flerfaldigt bättre än Göran Perssons och Per Nuderts. Det enda nya var att Nudert tydligen är gift med journalisten Ingrid Carlberg, författare till succéboken Pillret.

Mitt stora kap under sommaren var Erik Hulténs ?Men roligt har det varit ? en forskares memoarer? utgiven 1973. Hultén var botanist och kan kanske betecknas som den siste Linnélärjungen, som under stora strapatser reste ut i världen. Han kartlade Sydkamtjatkas, Aleuternas (ett öband sydost om Berings Hav) och Alaskas flora. Till Kamtjatka reste han tillsammans med bl.a. Sten Bergman 1920. Resan tid tog 120 dagar! Han stannade i tre och ett halvt år med Petropavlovsk som bas. Posten tog lång tid och efter fyra månader fick han reda på att hans far avlidit. Man levde på lax och björnkött. Det bästa på björnen ? han såg108 och sköt många? var labbarna, bringan, levern och tungan. På hemresan över Japan besökte han dess urbefolkning, som använde extrakt från Aconitum maximum, en släkting till vår Stormhatt, som pilgift. För mig, som själv forskat på ett pilgift, var detta en nyhet. Pilgifter har jag främst förknippat med Afrika och Sydamerika.

Hultén, vars son Pontus blev känd som Moderna museets ryktbare chef på 60- och 70-talet, träffade många kända personer: vigd av ärkebiskopen Nathan Söderblom, lyssnat på föredrag av Albert Einstein i Göteborg, talat med den som balsamerade Lenin och dansat med Maria Romanov på Stenhammars slott, tsarsläktingen som gifte sig med prins Wilhelm mm.

Särskilt intressant i boken var notiser om sjukdom och läkemedel. Hulténs yngre syster dog vid ett års ålder sedan behandling med blodiglar inte hjälpt. Hans mor blev blind av en tumör på synnerven. Behandling med kvicksilversalva hjälpte inte. Själv fick han kikhosta 1905 och behandlades med hästmjölk, som smakade urk. En bekant läkare hade ett recept för simulanter i det militära: Dyvelsträck, Gummi arabicum, bikarbonat och ricinolja. Det smakar äckligt, fastnar i tänderna, man rapar och blir lös i röret. Vid ett besök runt 1900 i Valdemarsvik besökte Hultén apoteket i vilket fanns en papegoja som sa: ?Vill du ha kaffe, vill du ha kaffe? och ett ögonblick efteråt ?ska du gå nu, ska du gå nu? Vackra Klara, Vackra Klara?. Kanske papegojor är något att överväga nu när alla nya apoteksaktörer skall profilera sig?

Under Almedalsveckan medverkade jag i ett seminarium som Läkemedelsverket anordnade under rubriken ?Det finns inga säkra läkemedel?. Min roll var att försöka förklara varför det skrivs så mycket i medier om risker och så lite om fördelar med läkemedel.

I ärlighetens namn vet jag inte om det där med att journalister är överdrivet förtjusta i risker stämmer. Jag skulle snarare beskriva det som att både fördelar och nackdelar överdrivs i så fall. Jag ser kvällstidningarnas rubrik om Acomplia framför mig ?smal rökfri och nykter med ny tablett?. För bra för att vara sant visade det sig ju. Men visst finns det andra löpsedlar som etsat sig fast ? så farligt är ditt läkemedel och liknande. Men en stor del av problemet tror jag är att ämnet läkemedel är svårt.

Det var just detta som låg som en klangbotten under hela seminariet ? finns det något vettigt sätt att förmedla information om läkemedel så att allmänheten förstår att all bedömning av läkemedel är en avvägning av risk mot nytta? Och dessutom göra det på ett sätt som inte skrämmer upp patienter och anhöriga? En gammaldags approach är ju annars att inte berätta för tant Asta om det hon inte behöver bekymra sig om. Lita på farbror doktorn. Så länge inte Asta googlar, kollar i Fass, eller för den delen fördjupar sig i den lilla prassliga lappen som medföljde läkemedelskartongen kanske det funkar. Tills något händer som bekräftar Astas fördomar att läkemedel i själva verket är gift, det visste hon ju egentligen hela tiden. Nästa gång tar hon bara en halv dos eller i värsta fall ingen alls.

Jag är övertygad om att de allra flesta patienter uppskattar ärlighet. Och om man får en bra information om vissa biverkningar blir de lättare att uthärda. Då kanske man också kan få tips om de biverkningar som ofta går över, eller om det finns strategier som minskar dem.

EMEA:s chef Thomas Lönngren var också med på seminariet, och han tog upp det aktuella dilemmat med pandemivaccinerna som ligger på EMEAs bord. Ska man godkänna dem trots bristfälliga data om eventuell påverkan på gravida och barn och så vidare? Är H1N1-pandemin så pass allvarlig att ett skyndsamt beslut krävs? Hans öppenhjärtlighet var befriande, och banar vägen för en ärlig dialog om läkemedel i samhället. Han slog ut med händerna och sa att det här är skitsvårt, kanske ett av de svåraste besluten man kan tvingas fatta. Säg att de avvaktar mer data, och pandemin snabbt muterar och blir livshotande och det blir för sent att vaccinera. Eller omvänt att massvaccinering påbörjas, och någon allvarlig biverkan uppdagas samtidigt som pandemin avstannar. Frågan har också debatterats öppet i medier under sommaren, och det skapar givetvis både frågor och osäkerhet. Vi har redan fått frågor till redaktionen om man ska våga vaccinera sina barnbarn och så vidare.

Jag tror ändå att den här typen av öppenhet är nödvändig för att skapa ett långsiktigt förtroende mellan professionen och patienterna. Och jag tror att patienter kan hantera den komplexa verkligheten. Men det ställer höga krav på alla som sitter inne med kunskap. En avgörande faktor blir att alla som är experter på läkemedel, alla duktiga läkare, farmacevter, forskare, myndighetspersoner och andra sakkunniga vågar uttala sig. Det är inte alltid bekvämt att bli citerad i medier eller lätt att ta sig tid att förklara enkelt för patienter. Men det är enda sättet att få en nyanserad bild av läkemedel i samhället.

Detta är Ewa Lundborgs sista blogg som chefredaktör för Läkemedelsvärlden. Läs mer här.

Hörde du att?. Såg du att? Det verkar som om? Ja, jag hörde att?    Nej, jag pratar inte om dagen efter någon fest. Jag pratar om halvåret innan apoteksmonopolet avskaffas. 

Rykten och spekulationer. Finns det några ord som bättre beskriver den vår vi har bakom oss?
I takt med att datumet den 1 juli närmat sig har intensiteten i spekulationerna ökat. Vilka ska in på den nya marknaden? Vem har bäst möjlighet att vinna budgivningen? Vem ska jobba var? Vilka har mest pengar?

Det var en period där i mitten på våren när vi tillslut fick sätta oss över en kaffekopp här på redaktionen och fundera över vad vi skulle göra med alla rykten. Skriva om minsta hörsägen eller skriva om det som faktiskt ledde storyn om apoteksmonopolet ett steg framåt? Vi valde det senare. Resultatet är en gedigen lista med artiklar som summerar hela den stundtals vingliga väg som varit från det att utredaren Lars Reje presenterade sitt betänkande i januari 2008 till att budgivningen på statens apotek nu pågår för fullt.

Det är många som försökt och försöker förutspå hur den nya marknaden kommer att se ut. För oss som följer det hela lite från sidan kan det lätt bli en spännande gissningslek. Men för de företag som nu befinner sig i en budgivningsprocess för att köpa statens apotek är det på blodigaste allvar. För det är en sak att räkna ut värdet på ett givet apotek utifrån hur det är idag. Det är en helt annan att tänka ut om någon konkurrent kommer att öppna ett apotek i porten bredvid och hur det i så fall kommer att påverka utfallet.

Faktum är att det finns en del som tyder på att det inte alls är de apotek som finns i idag som kommer att utgöra stommen i framtidens apoteksmarknad. När Kronans Droghandel slår sig ihop med KF så är det för att på sikt etablera fullsortimentsapotek i sina storköp. Där finns det inga apotek idag. När Åhlénsgruppen rekryterar Amadou Jallow som läkemedelsansvarig sänder de en tydlig signal om att de är helt seriösa i sin satsning på apotek i sina varuhus. Där finns det inte heller några apotek idag. Det är så klart inte säkert att de här nya apoteken konkurrerar ut befintliga. Men visst är det ett minst lika sannolikt scenario att det är de nya apoteken som får lönsamheten att gå ihop och att somliga av dagens apotek ryker?

Om det här scenariot blir verklighet så kommer snart diskussionen om vem som lyckades köpa vilket kluster av apotek vara helt överspelad. Det är inte det som avgör hur apoteksmarknaden i Sverige ser ut om tre år.

Återigen, spekulationer och gissningar. Och om våren har varit ryktenas säsong så väntar nu beskedens. Budgivningar och rekryteringar till nyckelposter går in i slutfasen och efter sommaren bör startfältet inför den nya marknaden vara klara. Efter sommaren, den 10 augusti, drar vi också igång vår rapportering här på webben igen efter ett sommaruppehåll som börjar vid midsommar.
 
Fram till dess, trevlig sommar!

När mina barnbarn kommer att fråga mig 40 år framåt om det fanns något
i dagens samhälle som jag skämdes över senare i livet finns det flera
heta kandidater.

Å ena sidan varför vi inte byggde en rejäl ishockeyarena i huvudstaden istället för att låta hockeyn reduceras till en sport knappt mer populär än bandyn och älskad endast i län med mindre innevånare än kvadratkilometer.

Å den andra, och mer allvarliga, sidan finns vår enastående oförmåga som ett välutvecklat land att dra full nytta av informationsteknologin inom sjukvården. Något som inte bara förhindrar effektiviseringar utan även direkt skadar människor genom förseningar, sammanblandningar, osynkade system och allt annat som kan och har gått fel. När jag skriver detta övergår framtidens skam i ett nutida ursinne. Hur länge ska IT-konsulter i kombination med uråldrig lagstiftning få fortsätta sätta människors liv på spel?

Jag har full förståelse för komplexiteten i den verksamhet som skall supportas. Olika typer av data, regionala och lokala skillnader i rutiner och organisation blandas med flera olika användartyper som har olika önskemål. Överallt svävar dessutom en svår juridisk miljö på grund av personuppgiftslagen. Detta till trots finns inget försvar för den utveckling vi sett det senaste decenniet. De största galenskaperna utan inbördes ordning:

?    För många kockar i soppan. Ett land med 9 miljoner innevånare är alldeles lagom för ett enda journal- och förskrivningssystem, nationellt upphandlat.
?    Leverantörernas ?lösningar? styr utvecklingen. Användarvänliga system borde i stället utvecklas och definieras av användarna och de processer de verkar inom.
?    Beställarna har för låg kompetens. Kravspecifikationen blir lidande när viktiga parametrar utelämnas.
?    Slutna system. En modern IT-lösning är flexibel samt öppen för både import och export av digitala media i standardformat och får inte bygga fast användaren.
?    Ointresse från politikerna. Min personliga ?favorit? då det samtidigt satsas miljarder på att förverkliga nollvisionen i trafiken medan medborgarnas hälsa i motsvarande (större?) omfattning drabbas negativt av elektroniska frontalkrockar istället.

Som min gamle kapten i lumpen sa: Gör om, gör rätt!