Arkivering

LEDAREN I LÄKEMEDELSVÄRLDEN NUMMER 8 2009.

Det är lätt att tro att vi börjar närma oss slutet på den turbulenta omregleringen av apoteksmarknaden. Men bli inte förvånad om
nästa berg- och dalbana väntar runt hörnet.

Det här tar aldrig slut. De senaste veckorna har jag hört den meningen från många olika personer. Alla är de är matta, 2009 har varit ett maratonlopp för de som vill hänga med in på den nya apoteksmarknaden. Och alla försöker de hitta varandra i det kaos som nu råder. Det som var en kollega idag är en konkurrent imorgon, det som var en konkurrent igår är morgondagens affärspartner.

För trots att köparna av apoteksklustren nu är kända är det fortfarande svårt att överblicka den nya svenska apoteksmarknaden. Men facit är snart här. Redan i början av nästa år kommer vi veta färgen på stolarna som kunderna får sitta i och vänta på sina läkemedel. Kanske är det då som det går upp för oss att den största konsekvensen av omregleringen är en helt annan än den mest synliga.
Under de tre år som gått sedan projekt omreglering påbörjades har den svenska läkemedelsmarknaden varit utsatt för en sällan skådad genomlysning. Omregleringen blev betydligt krångligare än vad regeringen tänkt, men de har också hittat mer än de trott.

Prissättningsmodellen är det mest uppenbara exemplet. Regeringen trodde först att ökad konkurrens i sig självt skulle leda till prispress. När de upptäckte att så inte skulle bli fallet såg de över hela prissättningssystemet istället, och hittade pengar. Det system som gällt sedan 2002 visade sig egentligen vara ineffektivt och under buller och bång bytte regeringen ut ledning och gav TLV nya direktiv för hur de skulle prissätta läkemedel. Den konsekvensen av omregleringen har vi redan sett.

Mindre uppenbara är de förändringar som inom ett par år
kommer att ses på landets sjukhus. Där pågår nu en översyn av hela läkemedelsförsörjningen. Anledningen är att de under de kommande åren måsta upphandla nya avtal när Apoteket AB inte längre är den självklara leverantören. Återigen kommer inte den mest intressanta konsekvensen bli vem som vinner upphandlingen, utan vilka problem i försörjningen som landstingsledningarna hittar, och förhoppningsvis åtgärdar, under upphandlingens gång.

Tidigare i höstas blev det också klart att regeringen har satt ihop en arbetsgrupp för läkemedelsfrågor. Gruppen ska bland annat arbeta vidare med det som en annan grupp, P16-gruppen, i våras konstaterade behöver göras för att förbättra läkemedelsanvändningen. Regeringens nya grupp består av 15 personer med representanter från socialdepartementet, TLV, SKL och ett par olika landsting. Målet: att ta fram en ny läkemedelsstrategi. Den som koordinerar gruppen från socialdepartementets sida är Sofia Wallström, samma person som lett hela apoteksomregleringen. Det är självklart ingen slump. Regeringen har i och med omregleringen fått syn på läkemedelsfrågor i ett vidare perspektiv. Och de har visat att de inte drar sig för att ändra på saker om de anser det vara nödvändigt. 

Bestämmer de sig för att genomföra ens några av de idéer som finns i P16-gruppens rapport kommer konsekvenserna för hela läkemedelsområdet bli påtagliga. Bland annat finns där förslag på att hela finansieringen av läkemedel ska flytta från stat till landsting. Men även tankar på att införa generisk förskrivning och att ge TLV ett utökat ansvar att utvärdera prissättningen av alla läkemedel, inte bara de som ingår i högkostnadsskyddet.

I mitten av februari räknar strategigruppen med att bestämma sig för vilka frågor inom läkemedelsområdet som blir strategiskt viktiga att arbeta med för regering och landsting de kommande åren.
Gruppen träffas samtidigt som skyltarna byts ut på 466 före detta statliga apotek. Det här tar aldrig slut suckar folk i min omgivning. Nej, det är som det brukar. Framtiden börjar nu.

Igår tog vi pulsen på de nya apotekskedjorna. Frågan för kvällen var om
de kommer att bli vårdföretag eller butiker. Svaren visar att de nya
kedjorna vill vara just apotek, men att alla är pressade under
lönsamhetskrav.

Farmaci- eller kvalitetschefer från fem av apotekskedjorna på den nya marknaden var på plats här på Läkemedelsvärlden igår kväll för att bli intervjuade på scen om sina planer. Om man gör en positiv tolkning av bilden som målades upp kommer vi få en ny apoteksmarknad där alla är helt fokuserade på patientsäkerhetsarbete och kvalitet. Lyssnar man istället efter orosmoln är det uppenbart att alla företagen är pressade, är mycket medvetna om konkurrensen och funderar över hur lönsamheten ska maximeras. Företagen själva vill inte gärna medge någon målkonflikt mellan lönsamhet och kvalitet, men att de diskussionerna pågår inom företagen är ändå uppenbart.

Ingen tror egentligen att det går att få kunderna att betala extra för rådgivning, kompetens eller läkemedelsgenomgångar. Istället har företagen lite olika sätt att förklara hur de ska ?ha råd? med det kvalitetsarbete som de säger att de tänker fokusera på. Kostnaden för det arbetet måste helt enkelt rymmas inom handelsmarginalen, sa till exempel Leif Nilsson på Medstop. Vi ser det som en del av arbetet med att få lojala kunder, sa Annika Svedberg på Apotek 1. Monica Hagman på Apoteket AB sammanfattade brytpunkten vård/butik på ett mer konkret sätt när hon pratade om egenvården: I mötet med kunden ska personalen först vara yrkesmänniskan som tänker ut vilken substans som är rätt för kundens behov. När väl det beslutet är taget, ska personalen sälja det preparat som Apoteket har bäst marginal på.

Det skulle vara enkelt att säga att allt det här pratet om kvalitet är tillrättalagt säljsnack. Men bilden är nog mer komplex än så. De här kvalitetscheferna vill nog verkligen satsa på just kvalitet och kompetens. Och ännu så länge tror de också att det kommer gå vägen. Kanske har de rätt, och kanske visar deras kalkyler i dagsläget att det finns utrymme för hög kvalitet och kompetens. Men det kommer bygga på att det här är en bransch som på något vis håller ihop. Igår sa de fem som var här att ingen av dem kommer prisdumpa OTC, utan alla ska försöka sälja kvalitet var budskapet.
Men nog verkar det osannolikt att ingen i det långa loppet kör lågprisracet. Om det inte är någon av de fem som var här igår kommer de istället få konkurrens av någon annan.  Vill samhället fortfarande ha kvar avancerade apotekstjänster i det längre perspektivet måste man med andra ord hitta en ersättningsmodell från stat/landsting till apotek.

Oavsett hur det går med det finns det i alla fall i nuläget tankar hos de olika företagen kring vad de ska satsa på och inte. En kort summering:

Kronans Droghandel: Samarbetet med Coop kommer sätta viss prägel, bland annat med Medmera-korten som man får poäng på även när du handlar på apotek. Deras 171 apotek är framförallt små öppenvårdsapotek, och där kommer de sannolikt samarbeta en del med vården berättade kvalitetsdirektör Inger Näsman. Olika yrkeskårer på apoteken kommer ha olika arbetsuppgifter, men framförallt ska personalen ses som en del i ett team där alla ska vara beredda att göra det som behöver göras.

Medstop: På skalan från vårdföretag till butik var det här kedjan som hamnade längst åt butikshållet när företagen placerade ut sig själva. Inte konstigt, förklarade företagets farmacichef Leif Nilsson, eftersom de har köpt stora apotek i kommersiella lägen. De kommer syssla med renodlade farmacevtiska tjänster som läkemedelsgenomgångar och rådgivning, men inte några hälsotjänster som provtagningar eller liknande.

Apoteket AB: Statliga Apoteket har ju redan påbörjat resan från att främst vara en samarbetspartner till sjukvården till att vara mer av ett företag vilket som helst som ska tjäna pengar, konstaterade Monica Hagman, chef för farmaci och hälsa. Och den resan kommer i viss mån fortsätta. Samtidigt ser Monica Hagman framför sig en utveckling liknande den som skett internationellt där apotek  är mycket mer än ett ställe där patienter hämtar ut läkemedel. Hon tror på farmacevter som gör provtagningar och som har en större roll som vårdgivare.

Vårdapoteket i Norden AB: Bengt Åstrand, vice vd på företaget och ännu så länge den enda som arbetar där, ville helst placera Vårdapoteket både som en fullfjädrad butik och ett vårdföretag. De ska vara båda förklarade han. Med sina 24 expeditionsapotek på sjukhus ska de samarbeta mycket med vården, både när det gäller att ta hand om patienter och anhöriga som ska lämna sjukhuset, men han vill också att de ska erbjuda tjänster och utbildningar till sjukvårdspersonalen. Några planer på att också ta över sjukhusapoteksverksamheterna ville han inte kännas vid.

Tamro/Apotek 1: Ännu så länge handlar det om 26 apotek som Tamro har planer för. Annika Svedberg som är farmacichef på företaget säger sig vara övertygad om att kvalitet och rådgivning är något som är en förutsättning för att knyta till sig kunder. Här finns planer på personlig farmacevt, de vill lyfta fram enskilda apotekare på enskilda apotek som experter, de vill ha nära samarbeten med vårdcentraler och kan även tänka sig samarbeten med kommunal sjukvård.  

En man i publiken undrade om det skulle dröja ända tills hans barnbarn var vuxna innan man såg någon skillnad på olika apotek. Njae, men säkert ett par år, blev det samlade svaret från företagen. Eller som Leif Nilsson från Medstop sa: det finns rätt mycket att göra bara för att hålla igång den grundläggande apoteksverksamheten.

Socialstyrelsens hälso- och sjukvårdsrapport för 2009 är en tung lunta
på 450 sidor. Det största felet med rapporten är att den inte
tillräckligt diskuterar målkonflikter.

Hälso- och sjukvårdens portalparagraf, som trädde ikraft 1982, med målet om vård på lika villkor innebär motsägelser när den skall förvekligas utanför talarstolarnas retorik. Det står klart efter läsning av kapitlet God vård ? vård på lika villkor ? hur jämlik är vården? Redan begreppet vårdbehov konstateras i rapporten vara svårtolkat, men ingen vidare diskussion förs om detta centrala begrepp.

Ekonomiska skillnader existerar som bekant i befolkningen. Det råder politisk oenighet i hur hög grad dessa (via löner, skatter och bidrag) skall utjämnas. De manifesteras på många plan: boende, matvanor, semester, hälsa, skola med mera. Det finns en grundläggande konflikt mellan att behandla alla lika och att hjälpa dem som har det svårast mest.

Rapporten konstaterar att lågutbildade i högre grad söker för sjukhusvård som skulle kunnat behandlas i primärvården. Jag är inte förvånad över att de med högre utbildning klarar förebyggande och egenvård bättre. Det är just en konsekvens av utbildning.

Det vi däremot aldrig skall acceptera är att vissa befolkningsgrupper får sämre bemötande och vård, med eller utan läkemedel. Hälso- och sjukvårdens personal måste vara observant på att inte gynna personkopior av sig själva. Samtidigt uppstår en konflikt mellan målen om ökat patientinflytande och vård på lika villkor. Patienter har utifrån tid, kunskaper och ekonomi olika förutsättningar att delta och utöva makt.

Om jag begränsar mig till läkemedelsbehandling framstår allt mer ett mål vara att gå från ?one size fit all? till mer individualiserad behandling. Det målet innebär också potentiella konflikter. Utvecklingen kommer att innebära att endast personer med viss genuppsättning och i förlängningen även andra egenskaper får del av en behandling. Det går inte att komma undan den orättvisan med att det är lika villkor för alla som har genuppsättningen. Genom subgruppering kan man i så fall säga att lika villkor även gäller för missgynnade på andra områden.

Rapporten uppmärksammar olika villkor i tillgången på vårdinsatser. Jag saknar en diskussion om målet lika villkor visavi det lokala självbestämmandet i kommuner och landsting. Vissa kommuner satsar på idrottshallar andra på äldreomsorg. Landsting bedömer värdet av nya cancerläkemedel olika och stora lokala variationer förekommer inom många områden, t.ex. taxor, matpriser, undervisning, arbetslöshet. Olikheter är en del i all utveckling och det viktigaste är att de redovisas så att medborgarna kan agera och rösta för alternativ.

Om sjukvården, liksom länge skolan, sätter jämlikheten i centrum kommer andra mål att bli lidande. I skolan gick det ut över kunskaperna, i sjukvården går det ut över behandlingsresultaten. Sjukvårdens primära uppgift måste vara att de som söker sig dit blir botade eller lindrade så fort som möjligt. Endast för diabetesvården anges i rapporten uppnådda resultat relaterade till behandlingsmål. Är nedgången i klinisk forskning orsakad av att andra mål inom hälso- och sjukvården blivit centrala?

Att alla medborgare skall ha rätt till vård på lika villkor är ett mål, som lätt kringgås. En alternativ formulering är att alla skall få ändamålsenlig vård, dvs tillfriskna så fort som möjligt efter egna förutsättningar. Är det hälso- och sjukvårdens eller den enskildes ansvar att rökare oftare dör i lunginflammation och feta i hjärt-kärlsjukdomar, trots omfattande informationsinsatser?

Inom barnläkemedelsområdet har det
sedan länge pågått ett arbete med att försöka få till bättre
tillgänglighet för läkemedel till barn. EU har uppmuntrat
läkemedelsföretagen till att utveckla fler läkemedel med barnindikation
genom ett stimuleringsprogram som startade förra året.

Tyvärr kommer det dock att ta tid innan vi är framme vid ett mål med kommersiella barnberedningar för alla behov. Till dess förlitar vi oss på användning av vuxenanpassade läkemedel, extempore och licensförskrivning.

Efter att nyligen ha spenderat ett år i USA och jobbat med deras barnläkemedelsinformation kan jag inte annat än att säga att Svensk barnsjukvård har ett stort behov av en samlad information om läkemedel till barn. I stora drag handlar det om att samordna för att kunna ifrågasätta och anpassa doseringstraditioner för våra svenska preparat. Förutom behovet av denna utveckling har ordinationerna i dag ett elektroniskt format. Det elektroniska formatet kräver en systematisering som grundar sig på konsensus och befintlig information, vilket idag är en cirkelreferens.

American Academy of Pediatrics säger att ett minimum för elektroniska förskrivarstöd är ?pediatric-specific decision support such as weight-based dose calculations and alerts and pediatric drug information and formulation options?. Barndivisionen kommer nu efter lång tids önskan utveckla barnanpassade funktioner och kan med hjälp av en tidigare uppbyggd databas över barnläkemedel, börja hjälpa till med den information som behövs för systemet.

Idag är det 20 års jubileum för barnkonventionen. Visst finns det då långt viktigarare saker att prata om än läkemedelsinformation. Men för ett bloginlägg på läkemedelsvärlden smalnar jag in på rättigheten för barn att få tillgång till internationellt tillgänglig information och barnanpassad teknik på alla sjukhus, vårdcentraler, apotek och förhoppningsvis framtida barnsjukhusapotek i Sverige.  

Det har hela tiden hetat att omregleringen ska släppa lös alla
entreprenörer i landet som dessutom råkar vara farmacevter. Fokus har
då legat på att öppna eller driva apotek, men att döma av de
pressmeddelanden som trillar in här till redaktionen är det helt andra
typer av bolag och idéer som bubblar upp i den nya marknadens första
skälvande minuter.

Ok, exemplen är inte jättemånga ännu. Men ändå. Det är företaget Heal-it som utvecklat en it-baserad modul som mataffärer kan använda sig av när de säljer receptfria läkemedel. Kunderna väljer varan på en pekskärm, får där information om produkten och hämtar sen ut varan i kassan.

Så har vi det nystartade företaget Läkemedelstjänster vars affärsidé är att sälja kundtjänst och andra informationstjänster till nya apoteksföretag. Tanken är bland annat att de mindre apoteksaktörerna inte ska behöva utveckla egna kundtjänster utan ansluta sig till Läkemedelstjänster.

Och igår meddelade Pharmtech att de lanserar en ny tjänst med läkemedelsgenomgångar direkt till allmänheten. Deras satsnigen beror säkert inte på omregleringen i sig, men deras expansion märks i dessa tider. Det puttrar och rör på sig nu inom branschen. Det som under ett par år varit mest snack håller nu på att bli verklighet.

Men det är inte den lokala apotekaren på hörnet som just nu personifierar entreprenörskap, den idén är just nu mest märkt av problem med ekonomi, it-system, regelverk och dragkamper mellan den statligt ägda Apoteksgruppen och fackets projekt Farmacevtföretagarna. Nej, istället verkar nyskapandet dyka upp i periferin.

Klyschan think outside the box kommer väl till pass.

Under fyra år har jag deltagit i Apotekarsocietetens jury för att utse Årets bipacksedel inom olika terapiområden. Slutsatsen är att det finns stor förbättringspotential.

Varje omgång har vi läst och bedömt cirka 15 bipacksedlar var mot en given skattningsskala. Sedlarnas innehåll är strukturerat efter Läkemedelsverkets föreskrifter, men företagen formulerar texten själva. En inledande rubrik är “Innan du använder detta läkemedel”. Genomgående inleds stycket med att man inte skall ta läkemedlet om man är allergisk mot detta. Detta är omöjligt att avgöra när man skall ta ett nytt läkemedel. Frågan borde klarats ut vid förskrivningen men för visst receptfritt kan varningen behövas.

En annan rubrik är “Körförmåga och användning av maskiner”. Det finns tre lägen: påverkar, påverkar inte eller ej/bristfälligt undersökt. Uppgifter om att jag själv är ansvarig och att jag skall diskutera frågan med min läkare eller apotekspersonal utan att ange läget, är klokheter som inte är till hjälp när tabletten skall tas.

Apropå råden att kontakta läkare eller apotekspersonalen. Sjukhusläkare når man aldrig, vårdcentralen och apoteken på telefon- eller öppettider. Sjukvårdsupplysningen, som aldrig nämns, når man dygnet runt. Inte heller nämns läkemedelsföretaget som en resurs trots att de väl bättre än de flesta borde kunna svara på frågor om sina preparat.

Genomgående förekommer facktermer, som få utanför hälso- sjukvården förstår: MAO-hämmare, tricykliska antidepressiva, barbitursyror, kinoloner, kortikosteroider, angioödem, blodplättar, genombrottssmärta och så vidare. De går att undvika. Istället för att ange läkemedelsgrupper (t.ex. SSRI), som kan påverka eller påverkas av det aktuella läkemedlet, är det begripligare att ange motsvarande indikationsområde, t.ex. läkemedel mot depression, eventuellt med läkemedelsgruppen därefter inom parentes.

Svårast att förstå är avsnittet om biverkningar. Till och med specialister har stora problem. I ett examensarbete från 2008 bedömde bara drygt varannan farmacevt en verbalt uttryckt risk rätt och 70% den numeriska presentationen rätt. Många biverkningar kan man själv konstatera som t.ex. svettningar, men andra som leverskada är svårare. Istället för att ange alla tänkbara biverkningar bör mera krut läggas på att lära patienten att kunna avgöra om en biverkan är för handen. Är inte vit avföring ett tidigt tecken på leverpåverkan?

Slutligen några råd om bipacksedlarnas fysiska utformning: större text, tjockare papper vid dubbelsidigttryck så att texten inte lyser igenom samt färre vikningar som skrynklar pappret.

Idealet för receptbelagt är givetvis att patienten får en aktuell bipacksedel i samband med förskrivningen. Landstingens oförmåga inom IT-området gör nog att detta ligger en bit fram i tiden. Kanske kan någon apotekskedja bli först med att erbjuda utskrivna sedlar och kommenterar till texterna. Apoteket AB behövde aldrig.

Förhoppningsvis kan omregleringen strax bli verklighet i praktiken.
Dock, för småföretagare är det fortfarande många frågetecken som
kvarstår.

I förra veckan publicerade de moderata riksdagsledamöterna Hans Rothenberg, Helena Bouveng samt Bengt-Anders Johansson artikeln ?Rätt recept för Apoteket? på www.finnveden.nu.

En apotekare och förhoppningsvis blivande småföretagare som jag pratat mycket med blev irriterad över inlägget och skrev ner sina synpunkter. Jag har fått läsa hans text, och vill ge er läsare samma möjlighet.

Orden som står här nedanför är alltså inte mina men jag hoppas att kommentaren kan bidra till en nyanserad diskussion om de verkliga förutsättningar som idag finns för småföretagare som vill starta eget apotek.

Kommentar av apotekare med ambitioner om att kunna bli småföretagare:

Helt i motsats till budskapet i artikeln är det idag i princip helt omöjligt för småföretagare att själva starta apotek med de förutsättningar som gäller. Apotekens Service AB (ASAB) har ingen plattform klar som nya expeditionsstödsleverantörer kan testa mot. Detta krävs för att säkerställa kvalitet och robusthet då systemen ska integreras med IT-infrastruktur som omfattar olika register med personuppgifter, elektroniska recept osv. Eftersom ASAB:s uppdrag kommit för sent och arbetet drar ut på tiden har en irritation uppstått. ASAB har valt att hålla en ?vi har allt under kontrollattityd? och skyller inte på uppdragsgivaren, utan istället på leverantörerna vilket kan tyckas magstarkt då de själva inte erbjuder vad som ålagts dem. Man ska även vara medveten om att de expeditionslösningarna som till slut presenteras är anpassade för klustren och inte egenföretagare. Ingen har tagit ansvar för att skapa en konkurrenssituation där även egen-uppstartare ska kunna finnas med från startläget. Lösningarna för dem kommer istället i bästa fall att påbörjas när allt annat är klart och övriga aktörer ute på marknaden. Detta är inte konkurrensneutralt!

Ett expeditionsstöd måste alltså finnas på plats och vara kvalitetssäkrat för att Läkemedelsverket (LV) ska godkänna en apoteksansökan. LV uttryckte häromdagen att man var förvånad och bekymrad över att de flesta inkomna ansökningarna saknade uppgifter och tidsplaner för kvalitetssäkrade IT-stöd. Hur skulle man kunna presentera något då ASAB inte givit oss förutsättningar?

Naturligtvis har LV och säkert politikerna ett svar även på detta. Det kan sammanfattas med ett långt ord, ?Övergångslösningen?! Denna ATS-baserade lösning kostar minst 820 000 kr för en egenuppstartare, men är något mer prismässigt rimlig för de stora kedjorna. Kostnaden förefaller helt orimlig för ett nytt litet entreprenörsapotek, vilket alla politiker säger att de vurmar för, om det beräknas omsätta under exempelvis 10 miljoner kronor. Dagens icke konkurrensutsatta apotek gör i bästa fall en vinst på 2-5% när motsvarande lösning kostar en bråkdel (ca ¼) av förslaget pris. Det är enkel matematik att komma fram till att verksamheten nu hamnar på minus redan från start och inte kommer att gå runt. Ett skalanpassat pris hade varit mycket rimligare.

Tyvärr har varje omregleringsinstans tydligen inte erhållit ett övergripande uppdrag att hjälpa till att skapa en bred och fungerande konkurrensutsatt marknad, vilket leder till att de bara ?sköter sitt?, ofta på detaljnivå. Naturligtvis borde någon ta ansvar för att det finns en röd tråd mellan alla de uppdrag, ansvarsområden och uttalade mål som framförs. Så är inte fallet. En avsaknad på integration mellan instanserna är uppenbar och har genererat en brist på förståelse för de apoteksaktörer, exempelvis småföretagare, som möter de spretiga förutsättningar instanserna bidrar med att skapa. Jag får uppfattningen att resonemanget är att ?Så länge vi sköter vårt detaljuppdrag kan vi i alla fall vara nöjda, och i värsta fall skylla en misslyckad omreglering på alla andra?.  

Att marknaden riskerar att bli överetablerad samtidigt som nästan all OTC lyfts ut i detaljhandeln utgör för småföretagarna ytterligare försvårande förutsättningar. En stor del av dagens apoteksinkomst kommer just från dessa produkter och förändringen kommer även att ge följdeffekter på handelsvaruförsäljningen.

Det är förvånande att politiker och LV anser att kunder utan farmacevtisk kompetens, och utan möjlighet till rådgivning, ska ges ansvaret att kunna bedöma läkemedelsvalets lämplighet för i princip alla otc-läkemedel. Läkemedel på dagens otc-lista för dagligvaruhandeln kan vara direkt olämpliga för vissa personer och utgöra högriskläkemedel i andra fall. Naturligtvis fungerar de oftast väl när de används rätt och förstärker då hälsa och livskvalitet. Det är för att uppnå just rätt användning som tillgången på farmacevtisk kompetens är så viktig. Vi kan därför tyvärr förvänta oss att allt fler magsårspatienter som ska egenbehandla ett smärt-tillstånd och väljer ett NSAID (Icke steroidbaserat anti-inflammatoriskt läkemedel) utan att reflektera över ökade blödningsrisker. De kommer heller oftast inte snappa upp att ett samtidigt födointag kan dämpa de slemhinneirriterande egenskaperna något. Artikelförfattarna ger en känga till de ?monopolkramare? som velat hålla nässprayer utanför daglig varuhandeln. Med ordlekar väver de humoristiskt (eller inte..) in orden nässpray, näsvishet och envishet, men är dessa produkter verkligen så självklara? Nässprayer med oximetazolin och xylometazolin utgör några av våra mest felanvända läkemedel som i sådana fall tills slut kan ge upphov till kronisk nästäppa via tillståndet Rhinitis medicamentosa. Det är därför lätt hänt att framtida köp i dagligvaruhandel lätt fortsätter, utan intervention, tills det är för sent att råda bukt på det verkliga problemet. Jag nämner detta triviala exempel för att belysa att för nästan alla dessa OTC-produkter är tillgänglighetsbeslutet inte alls så självklart som det kan verka, även om man kan ha olika åsikter om det är tillgänglighet eller säkerhet som bör prioriteras.

Pricken över i:et de sista veckorna var beslutsfattarnas ståndpunkt att personal i dagligvaru-handeln skulle ges behörighet att ge råd om OTC-läkemedel efter en kort utbildning. Reflektion: Vi har faktiskt en felaktig läkemedelsanvändning som kostar samhället mångmiljardbelopp och lidande varje år. Det finns en anledning till att receptarier har en treårig utbildning och apotekare en femårig. En eloge därför till Svensk Handel som tog sitt ansvar med beslutet att endast hänvisa kunderna till patientinformationen i kvalitetssäkrade Patient-Fass samt bistå med farmacevtisk rådgivning, exempelvis via telefon.
 
Apoteksgruppen har sedan länge indikerat stand still för avyttringar, potentiella expansions-begränsningar, ej fullt ägande, och har ej gått ut med offentliga garantier för möjlighet till parallell uppstart utanför klustret. Problemet är att politikerna inte verkar vilja möjliggöra för något annat alternativ. Entreprenörerna måste nu sannolikt köpa överprisade apotek med övertalig och ej självvald personal, eftersom det annars inte går att starta en verksamhet alls. Småföretagare har aldrig varit en prioriterad grupp i någon av processerna (annat än i politikers tal). Olika instanser i omregleringsprocessen (Socialdepartementet, TLV, ASAB, LV och OAB) har alltså inte heller integrerats tillräckligt i varandras uppdrag. Stopp-klossarna ligger därför nu utspridda överallt.
 
Vi småföretagare kan skapa allt det som ni efterfrågar med ökad tillgänglighet, nytänkande och bred konkurrens, men då krävs det att ni börjar lyssna på oss när ni fastställer fundamenten. Idag står vårt hopp till att Farmacevtföretagarna ska finna finansiering för ett klusterköp eftersom deras lösning verkar ha rätt intentioner. Annars blir det nog få små-företagare på den omreglerade marknaden och troligtvis svårt att sälja ut de befintliga apoteken. Risken att vi slutar med ett oligopol är uppenbar!
 
Idag har ingenting i praktiken anpassats för att egenstartade apotek ska kunna existera. Dvs. varken upphandlingsfunktioner, stödfunktioner, IT, expeditionsstöd, ansökningar till LV, processens transparens, tidsperspektivet, Apotekets stand still längd mm. I alla dessa fall finns ingen entreprenörsanpassning.
 
Det är därför provocerande att hela tiden mötas av uttalanden, särskilt av riksdagsledmöter, som det egentligen inte finns någon grund i.

Grattis till Apoteket AB, Boots, Celesio, ICA, KD, TAMRO etcetera som i alla fall ges förutsättningar att existera på en omreglerad marknad. Själv får jag söka mig till Storbritannien där en konkurrensutsatt bred marknad verkligen existerar. Ta det lugnt Hans, Helena och Bengt, snart slipper ni mig och många andra driftiga apotekare.

/Apotekarentreprenör (ej likställt med franchise-kedje-medlem!)

Jag tycker att det nu är hög tid (om inte tidigare) för politiker att agera kraftfullt för att småföretagare verkligen ska få en möjlighet att komma in på apoteksmarknaden. Som ?Apotekarentreprenör? pekar ut finns det fortsatt många barriärer för en entreprenör som vill starta eget apotek utanför småföretagarlösningen. Kom också ihåg att Apoteksgruppen inte givit något OK att man kan ansluta sig till deras tjänsteutbud.

Politiskt har det tidigare varit den uttalade intentionen att skapa möjligheter för apoteksentreprenörer, det var bland annat därför initiativet till småföretagarlösningen togs. Under resans gång så har dock småföretagarna ?glömts bort? och nedprioriterats till förmån för stora multinationella kedjor.

Jag och ?Apotekarentreprenören? och många med oss hoppas nu att politikerna går från populistiska uttalanden (vilka antagligen kommer att bli fler desto närmare valet vi kommer) till mer ?action? (Att göra lista finns att läsa i texten ovan).  Det är det som småföretagare verkligen behöver. Annars är risken överhängande för att driftiga entreprenörer tvingas flytta utomlands och politikernas uttalanden kommer då låta än mer ihåligt. Låt oss slippa det, men tiden är knapp.

I Norge har de apoteksoligopol. Vad vill politikerna i Sverige ha för marknad?

På Norska Apotekforeningen:s hemsida kan man läsa att utav landets 646 apotek, så är endast 23 entreprenörsdrivna. Anledningen till detta är naturligtvis många. Men en sak står klar, det krävs samarbete för små aktörer kring vissa funktioner för att kunna klara av tuff konkurrens ifrån stora multinationella kedjor och för att uppnå skalfördelar. En av de viktigaste apoteksfunktionerna att samarbeta kring är otvetydigt inköp.

Det var emot denna bakgrund som det politiska initiativet sent togs att skapa en småföretagarlösning genom OAB:s försorg. I OAB:s verksamhetsavtal kan man läsa om dess målsättning: ?att skapa förutsättningar för en väl fungerande konkurrens på en omreglerad apoteksmarknad med beaktande av konkurrenssituationen på apoteks- och läkemedelsmarknaden i dess helhet??

Den möjlighet som nu bjuds småföretagare är att köpa apotek i den 150 apotek starka småföretagarlösningen. De blivande småföretagarna får dock vänta till dess att de stora kedjorna har fått genomföra sin process. Som småföretagare har man sedan möjligheten att få äga en majoritet av ?sitt? apotek. En minoritet blir kvar i statlig ägo med allt vad det innebär av risk för politiska turer (oppositionen har tidigare uttryckt en vilja att riva upp omregleringen).  

Om Statens avsikt är den tidigare aviserade att skapa en dynamisk marknad, bör rimligtvis alla entreprenörer få möjlighet att köpa in sig i delar av OAB:s stödstruktur. Detta bör alltså inte endast vara förfördelat de 150 stycken apoteksägarna inom lösningen (mer korrekt apoteksdelägare), utan för alla blivande entreprenörer!

För en tid sedan adresserade jag OAB med frågeställningen ovan (om entreprenörer kan köpa in sig inköpsfunktionen). Svaret jag fick var:

?De frågor som du tar upp ligger en bit fram i tiden att ta ställning till i detalj, så att vi ber dig att återkomma när Apoteksgruppens organisation har satt sig och är up and running.?

Utan tydlighet och klara förutsättningar så tror jag att få entreprenörer vågar ta klivet att satsa sitt sparkapital på ett apotek med en osäker framtid. Risken är då att vi får ett oligopol, vilket jag inte tror att någon vill ha bortsett ifrån de redan nämnda multinationella kedjorna?