Om tillgången på läkemedel

15 aug 2013, kl 10:30
0

Annons
Anders Cronlund
Fd vice vd på Apotekarsocieteten.

Om bloggen

Här skriver våra gästbloggare regelbundet om ämnen som de funderat på och har tankar om. De åsikter som framförs är skribenternas egna.

På tröskeln till rötmånaden skrev två hen en artikel i SvD om två kroniker, som förlorat tillgång till det nedlagda apoteket i Lima och nu tillsammans med 1553 andra fått tre mil till närmaste apotek. Ett apoteksombud fanns dock kvar – oftast tillräckligt för kroniker. Vad journalisterna inte nämnde i artikeln var skälet till nedläggningen, nämligen att ortens vårdcentral tidigare lagts ned. Den vänsteremotionella larmjournalistiken är sällan heltäckande och dess utövare ovilliga att svara på mejl när den ifrågasätts. Det är min erfarenhet.

I en rapport från Myndigheten för tillväxtpolitisk utvärdering och analys (tidigare Glesbygdsverket) framgår att 127 000 personer i landet har mer än 20 minuter till närmaste apotek. Men andelen människor med låg eller mycket låg tillgänglighet till tätortsservice, inklusive apotek, har minskat som en följd av flykten från landsbygden. Genom att receptfria läkemedel efter avmonopoliseringen kan säljas i dagligvaruhandeln har kvarvarande glesbygdsbors tillgång till OTC-läkemedel förbättrats. Sammantaget inget alarmerande, anser jag.

TLV har nyligen utarbetat ett förslag till bidrag om maximalt 20 miljoner till 35 nedläggningshotade glesbygdsapotek, vilkas nedläggning skulle innebära mer än två mil till närmaste apotek för boende i området. Förslaget tar inte upp den framtida läkemedelsförsörjningen i ett större perspektiv.

Av den nämnda rapporten framgår att apoteksombuden sedan 1999 minskat med 226 stycken – hälften före och hälften efter avmonopoliseringen. Trots att många butiksägare anser att ersättningen till ombudsverksamheten är för låg förbigår TLV problemet i sitt förslag. Ombudsverksamheten har tillsammans med annan service som post, ATG och systemleveranser stor betydelse för lanthandelns överlevnad. Dess död är allvarligare än glesbygdsapotekens.

Inte heller behandlar förslaget hur nyetableringar i mindre lönsamma områden kan främjas eller hur den idag marginella distanshandeln med läkemedel kan fås att växa. Många läkemedel lämpar sig för sådan distribution. Vad bör apoteken göra för att denna handel skall växa och vad kan den offentliga sektorn bidra med?
 

Kommentera

Please enter your comment!
Please enter your name here

Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se

Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här