Nu väntar den stora ödeskvällen

Det slogs både historiska och framåtblickande vingslag när Apoteket
AB höll årsstämma. För allra sista gången gjordes det med företaget som
ensamstående monopolföretag på svenska marknaden och trots en
utåtriktad entusiasm sipprade en viss osäkerhet inför kommande
samboskap igenom.

När Apoteket bjöd in till årsstämma med tillhörande seminarium om framtiden i fredags, andades tillställningen framåtblickande och beröm. Det har gått bra för företaget både ekonomiskt och förtroendemässigt om man får tro de kundundersökningar som ständigt placerar dem i topp. Samtidigt blir de snart av med en stor del av sin verksamhet och organisationen måste förändras om den ska passa i den nya kostymen. Från ensam och nöjd singel till en samrelation med många partner.

Stämman, liksom mycket av det som hörts från Apoteket den senaste tiden, präglades av en rejäl dos egenberöm kombinerat med kommentarer om hur spännande man tycker att de ska bli med den närstående förändringen.

En av de tydligaste signalerna till åhörarna, som må ha varit slump, var att vice vd och direktör för verksamhetsområdet Egendrivna apotek, Marianne Dicander Axlesson, var den som representerade ledningen. Stefan Carlsson, som inte var på plats på grund av en höftoperation, må vara ett starkt varumärke men med Dicander Axelsson framme vid podiet fick det moderna bildspelet i bakgrunden och prat om framtidsvisioner en annan klang. Det kändes nytt och fräscht helt enkelt.

Men hur det än är väntar en osäker och omtumlande period för Apoteket och för anställda på alla nivåer. För många av medarbetarna är datumet den 4 maj avgörande. Det är då, vid 18-tiden, som alla apotekschefer ska samla sina medarbetare och informera dem om vilka apotek som kommer att säljas och vilka som ska behållas i Apotekets regi. Många anställda kommer att få veta att de får en helt ny arbetsgivare. Vem denna blir kan dröja ända till årsskiftet innan det står klart.

Att just den 4 maj är en avgörande dag stod klart på årsstämman ?Dagen då det smäller? sa Marianne Dicander Axelsson. ?En oförglömlig kväll? sa ordförande Per Båtelsson. Mest oväntad var hon som styr det hela, Eva-Britt Gustavsson, vd för Omstruktureringsbolaget som kallade det för ?den förskräckliga kvällen?. Kärt barn må ha många namn men något som är kärt kallas väl sällan för förskräckligt? Men Eva-Britt Gustavsson är inte heller känd för att vara av den mjuka sorten, förmodligen nödvändigt i den roll hon har. Hon lät själv meddela att hon kallas för överführern av de anställda.

En annan central fråga var hur man från Apotekets sida kan vara så entusiastiska mot omregleringen när det nu gå så bra för företaget. Närmast sanningen kanske Per Båtelsson var i sitt svar att det är med skräckblandad förtjusning som företaget ser på framtiden. ?Det kommer att ta tid innan ser resultatet. Vi tror nu att vi är bland de bästa men har egentligen ingen aning om hur vi står oss internationellt?, sade han. Och det är väl där

Inte vet jag om det var Apoteket själva eller Clarion Hotels konferenspersonal som låg bakom valet, men lite lustigt var det när balladen som ljöd ur högtalarna när stämmans deltagare var på väg ut från den mörka lokalen hade texten ?it´s never to late to do something, it´s never to late to change?.