När patienten själv får välja

Under den knastertorra rubriken ?Regulatory affairs, i går, i
dag, och imorgon? samlades idag en mängd myndighetspersoner och
industrirepresentanter för att diskutera vad framtiden har att erbjuda i form
av regelverk för läkemedelsbranschen. Bilden som målades upp är att
myndigheterna förvisso kommer att få mycket att göra. Men den tuffaste delen av
jobbet, nämligen att fatta besluten, kan i allt större utsträckning komma att
hamna i knät på patienten.

Det var tre vise män med åldersnoja som stod på
Chinateaterns scen idag. Europeiska läkemedelsverkets chef Thomas Lönngren
samsades med Tomas Salmonson, Sveriges representant i EMEA:s kommitté för
humanläkemedel och Richard Bergström, vd för svenska
Läkemedelsindustriföreningen. Alla drog de sin version av de senaste tjugo
årens utveckling av läkemedelsområdet. Tydligen var uppdraget lite stressande
för herrarna eftersom de tvingades inse att de hade ett självupplevt historiskt
perspektiv att komma med.

Historia i all ära, men intressantast blev det förstås när
de ställde in siktet på framtiden. Tomas Salmonson såg framför sig ett antal närliggande
frågeställningar. Bland annat anade han att den gyllene regeln som säger att priset
inte ska påverka om ett läkemedel ska bli godkänt eller inte är på väg att
luckras upp. Det förhållningssättet blir allt svårare att hålla menar
Salomonson i takt med att vården inom EU bli mer integrerad. När godkännandeprocessen
enbart analyserar risk och nytta kan det få konsekvensen att ett läkemedel kan
bli godkänt i hela EU, men bara finnas tillgängligt i hälften av medlemsländerna
för att resten tycker det är för dyrt. Kanske kommer det i längden bli så svårt
att förklara att hälsoekonomiska överväganden letar sig in i
godkännandeprocessen.

Ett alternativt scenario skulle enligt Salomonson vara att myndigheterna
fattade färre beslut och i stället enbart tog fram beslutsunderlag. Själva
beslutet om ett läkemedel ska användas eller inte ska sedan tas av den enskilda
läkaren, patienten eller den som håller i plånboken.

Om ett sådant scenario skulle bli verklighet står
myndigheter och industri inför en enorm pedagogisk uppgift. Så sent som i förra
veckan sa en bekant till mig, en vanlig icke läkemedelsskolad medborgare, apropå ett visst läkemedels säkerhet: ?men om ett
läkemedel är godkänt så är det väl säkert, eller??.

Jo. Det är ju den trygga skuldra man som patient vill kunna
luta sig mot. Men skuldran verkar fundera på att ta ett steg tillbaka.

Samtidigt sa EMEA:s chef Thomas Lönngren att han nog tror
att lagen om att läkemedelsföretagen inte får lämna någon information om
receptbelagda läkemedel direkt till patienten måste luckras upp. Detta eftersom
hälso- och sjukvården inte kommer att kunna klara informationsbördan. Om både Salmonson och Lönngren framtidsscenarior faller in, då finns det en hel del att fundera över. 

En positiv nyhet i det perspektivet är i sådana fall Thomas
Lönngrens löfte om att de ska bygga om EMEA:s hemsida. Äntligen! är väl ett
passande ord så här i Nobeltider.   

Förövrigt har jag under den senaste tidens olika konferenser och
möten blivit allt mer förskräckt över den totala dominansen av äldre
herrar. Idag har jag hittat kvinnorna. De arbetar tydligen med regulatory affairs.