Miljöutsläpp generikareformens baksida?

Generikareformen brukar presenteras som en framgångssaga. De
svenska landstingen har sparat miljarder och i en tid där läkemedelskostnader
finns på var politikers läppar kan systemet inte ses som något annat än en briljant
idé. Men efter att ha läst ett reportage från Pantancheru i Indien, där mycket
av världens generika produceras, anar jag att reformen har en mycket besk
eftersmak.

När Joakim Larsson vid Göteborgs universitet i somras
publicerade sin artikel om de stora antibiotikautsläppen från läkemedelsindustrin
i Indien gick startskottet för en ny problemställning inom läkemedelsindustrin
(läs mer här). En gammal sanning, som
sa att industrin aldrig släpper ut aktiva substanser i miljön eftersom de är
för dyrbara, fick sig en rejäl törn. I vattnet utanför ett reningsverk i
industriområdet Pantancheru, Hyderabad, mätte Joakim Larsson och hans kollegor upp
mycket höga halter av bland annat antiobiotikumet ciprofloxacin.

Den spontana
reaktionen på ett fynd som detta blir naturligtvis att skrika högt på
industrin. Och självklart är det i slutändan de som sitter med makten över sina
avlopp. Men för en tid sen skickade Joakim Larsson en annan artikel till mig,
ett reportage från miljötidskriften Down to earth. Journalisterna där hade
dragit frågan ett par varv vidare och intervjuat både ansvariga och forskare på
plats i Indien. Reportaget är mycket fylligt, och jag rekommenderar alla att
läsa det, du hittar artikeln här. Men det som fastnar mest efter läsningen är
ett citat från den indiska forskaren Kishan Rao. Han säger till tidningen: ? I
den industrialiserade världen måste industrier investera i dyr utrustning som
renar bort giftiga partiklar. Det är därför som det är dyrt att producera
läkemedel i den industrialiserade världen. Där har människor råd att betala
antibiotikan, men de har inte råd att betala för utsläppskontrollen.?

Det är ett välkänt faktum att en stor del av generikaproduktionen
i världen kommer från Indien. Och siffror som refereras i artikeln i Down to
earth säger att femtio procent av generikaproducenterna i Indien är aktiva i
området kring Hyderabad. Sambanden och ansvarsfrågan i den här typen av frågor är
alltid komplexa, men ändå, finns det inte något i den här ekvationen som smakar
lite beskt? Generikareformen innebär att vi alltid köper det billigaste oavsett
producent. Det i sin tur betyder att vi mest troligt inte betalar ett öre extra
för att minska utsläppen av antibiotika i det indiska dricksvattnet.