Lysande utsikter

”Man bara knäpper, har ej besvär?så blir det volter i tråden?och utav volter det blir ampere,?det är så svårt att förstå den”

Jag kan inte låta bli att tänka på Tage Danielssons Elektricitetsvisan när jag nås av senaste nytt om vilka underverk lite ström kan göra för mänskligheten (OBS, ej ironi).

Deep Brain Stimulation, DBS, går ut på att man skickar en svag ström ett specifikt område djupt inne i hjärnan. En slags pacemaker skjuts in genom ett hål i skallbenet. På så sätt påverkas nervsignalerna som kopplas om i thalamus och går vidare till hjärnbarken.

El i hjärnan kan vara en alternativ behandling för anorexi hos vuxna, enligt en pilotstudie som publiceras i senaste numret av medicintidskriften Lancet. I alla fall för den tredjedel som haft sjukdomen länge och inte svarar på annan behandling.

DBS är hyfsat säkert, enligt försöket. En av patienterna som deltog i försöken fick ett epileptiskt anfall efter ingreppet.  Andra biverkningar var panikattack under pågående operation, luftemboli, illamående och smärta. Tunga sidoeffekter kan tyckas, men med tanke på att anorexi är en av de psykiatriska diagnoser som har högst dödlighet, är man beredd att köpa en hel del. Det är värt, som det heter nu för tiden. Efter nio månader hade BMI ökat hos tre av sex patienter, fyra var mindre deppiga, hade mindre ångest och tvångsbeteenden. Snacka om bättre livskvalitet.

El i hjärnan har också testats med framgång på Parkinsons sjukdom. Den som sett tv-reportaget där patientens hand slutar skaka under pågående operation, glömmer det aldrig. Så fort kirurgen fått elektroden på plats stillnar de yviga rörelserna som plågat patienten all vaken tid i många, långa år.

El i hjärnan mot svår depression har också hjälpt där antidepressiva och psykoterapi inte fungerat. Den behandlingen verkar tack och lov ha passerat under radarn för dem som ogillar elbehandling utanpå skallen, ECT. Elektrokonvulsiv behandling, eller elchocker som den kallas i folkmun, har räddat tusentals liv men är fortfarande en missförstådd och baktalad metod.

Även för patienter med svår strokesmärta kan en liten elektrod vara skillnaden mellan lidande och liv, mellan mörker och ljus. Tanken på att fler kan bli befriade från den typen av centraliserad smärta i framtiden, gör mig hoppfull och entusiastisk. Som det måste ha känts när den första lampan tändes i byn.

”Allt går ju med elektricitet,?elektriskt, det är nå't konstigt med det.?Elektriskt, det strömmar ju som ni vet, härs och tvärs igenom tråden.”