Lättsnott, lättsålt och lättköpt!

Häromdagen köpte jag Panodil i kiosken i tunnelbaneuppgången; 30 kronor, nästan en tia billigare än på Apoteket. Förpackningarna låg i en korg vid kassan tillsammans med tamponger och pappersnäsdukar.

? Oj, säljer du Panodil! sa jag
? Ja, sa han.
? Kunderna tycker det är bra.
? Men var har du köpt dom? På Apoteket?
? Nej, av en annan grossist?
Läkemedelsverket får varje år några anmälningar som gäller olaga handel med receptfria läkemedel i handeln. Typfallen är tobakshandlaren som sålt Treo ?under disk? eller hotellet som haft Alvedon i receptionen som en service till gästerna.

Men de få anmälningarna kanske blir än färre nu när portarna slås upp för OTC utanför apotek, spekulerar Kerstin Hjalmarsson på Läkemedelsverket när jag ringer henne och undrar just det.
För samtidigt som möjligheten ökar att köpa ett paket smärtlindring när huvudvärken slår till blir också möjligheten att regelvidrigt sälja dem enklare och kunders misstänksamhet mot billigt Panodil i kvartersbutiken troligen mindre.

Visserligen följer ett antal regler med försäljningen, och visserligen ska alla som anmält till Läkemedelsverket att de säljer OTC publiceras på myndighetens hemsida.

Och visserligen ska partihandlarna försäkra sig om att den man säljer till har anmält sin handel till Läkemedelsverket och visserligen ska handlaren kontrollera att den han/hon köper läkemedlen av är en godkänd partihandlare.

Men ändå. Nog öppnas en ny kanske liten, men dock ny marknad. De, frusna, ofrivilligt avtända och vinddrivna, som återkommande gör sina räder i min Coopbutik för att fylla väskor och fickor med entrecote och oxfilé att sälja vidare kan hoppas på nya lättstulna och lättsålda varor.
Och om ett halvår är det inte säkert att jag höjer på ögonbrynen för korgen med Panodil vid kassan.

(För övrigt var asken helt ok, med svensk bipacksedel och inte uppbruten.)