Kvalitetsstämpelns betydelse kan variera

Min pappa är en av dem. Han är helt övertygad om att den miljömärka, naturvänliga målarfärgen tvättmedlet eller biltvättslösningen bara inte kan vara bra. Han rotar hellre bland halvtomma burkar och lacknaftaflaskor i garaget tills han hittar någon kvarleva från 80-talet som får näsan att riktigt dra ihop sig och huvudet att snurra. Så att det blir ”rent på riktigt”.

Att vår uppfattning om kvalitet på en produkt är tätt förknippad med priset är djupt rotad hos oss och bekräftas gång på gång i studier. En dyr middag måste ju bara vara godare än budgetvarianten och märkeskläder hålla bättre än fynden från Ullared. Men det finns flera faktorer som spelar in när vi konsumenter ska göra våra val och värderingar. En sådan är just miljöstämpeln.

Att frågan om miljö och läkemedel nu hamnat högre på agendan är tydligt. Senast idag, onsdag, när Ekot rapporterar om miljövidriga utsläpp i Indien. Vid ett seminarium om läkemedel och miljö som anordnades av Svenskt Vatten tidigare i år väcktes en del intressanta tankar. Det framfördes en hel del argument för miljömärkning av läkemedel och konsumenternas rätt att kunna välja. Per Baumman från branschorganisationen Svensk Dagligvaruhandel tog där upp erfarenheter från handel där man arbetat med miljömärkning i många år. Han pekade på att läkemedel var ett nytt område men med samma frågor som för andra typer av varor. Ett faktum var just att när svanar började synas på rengörings- och tvättmedelspaketen spred sig en uppfattning om att de var betydligt sämre.

När miljömärkning kommer på tal är det inte ovanligt att producenterna själva protesterar eftersom att de produkter som inte certifieras riskerar uppfattas som överdrivet skadliga. En annan fråga Per Bauman lyfte är om det ens är rimligt att miljömärka varor som av naturen har en negativ inverkan på miljön, som bilar eller läkemedel? Och vad händer om konsumenterna vägrar låta sig expedieras en miljömärkt statin i övertygelsen om att den är sämre än den omärkta? Vi vet ju alla hur det kan vara med utbyte och generika.

Per Baumman själv menade att det förmodligen vore enklare att införa ett generellt minimikrav för den miljöpåverkan ett läkemedel får ha för att bli godkänt än att särskilja enskilda produkter.
Självklart vill jag inte måla fan på väggen, men konstaterar ändå att det är intressanta tankar så här i tider då frågan om miljö och läkemedel faktiskt seglat upp på agendan, senast i . Det är lätt att tro att konsumenten bara vill naturens bästa.

Och även om miljömärkta varor nog upplevs som ett bra alternativ för de allra flesta så gäller det att tänka till innan vi går från idé till praktik. Annars kan vi nog räkna med att någon pappa, eller mamma, rotar fram en Panodil á la 1950 ur farfars badrumsskåp. ”Det var ju riktiga grejer det”.

Läs några av våra tidigare artiklar om miljöfrågan:
TLV öppnar för miljöaspekter vid subventionsbeslut
Ordförande vill se skärpta miljökrav
Inga enkla lösningar på miljötragedi (endast tillgänglig för prenumeranter)
Charlotte Unger om att stoppa miljöfarliga läkemedelsfabriker  (endast tillgänglig för prenumeranter)
Miljökrav bör in i GMP
Miljövidriga läkemedel säljs i Sverige
Ignorerad miljökris