Kopparnätet i repris

Apoteksmonopolet skall avvecklas. Det är ett politiskt
beslut av den riksdagsmajoritet, som röstades fram 2006. Apoteket, som
väsentligen är skattefinansierat via läkemedelssubventionen, har att följa
regeringens intentioner. Men Apoteket försöker på flera sätt att försvåra för
framtida konkurrenter, vilka ju är en förutsättning för monopolets upphörande.
De snabbt tillskapade shopparna, långa avtal med landstingen och
förberedelserna för en riksomfattande receptdatabas är åtgärder, som hindrar
nya aktörer.

I pressmeddelandet efter styrelsemötet den 9 oktober står
att ?Tjänsterna (från receptdatabasen) kommer att göras tillgängliga för alla
aktörer på den framtida omreglerade marknaden?. Konkurrenter skall alltså kunna
köpa tjänsterna. Tillvägagångssättet påminner om det som telegrafverket en gång
tillämpade. Det skaffade sig monopol på interurbanledningar, alltså
telefonledningar mellan städer. Detta gjorde att man kunde diktera villkoren
för anslutning av lokala nät till det egna rikstäckandet nätet. Bland annat
krävde man att dubbeltråd skulle användas. När en lokal telefonförening inte
klarade den nyinvestering som detta medförde, erbjöd sig telegrafverket
generöst att överta det lokala nätet (Wikipedia). Idag säljer monopolets
arvtagare, Telia, tillgång till det sk kopparnätet till sina konkurrenter. Ännu
drygt 10 år efter avmonopoliseringen behåller Telia detta övertag.

Hur kan det bli så här? Har departementet tappat greppet om
Apotekets styrelse? Beror det på att styrelsen består av många ledamöter vars
främsta merit är att ha fått företag de varit verksamma i att ta
marknadsandelar från konkurrenter? Eller beror det på att Socialdepartementet
trots allt vill behålla den statliga dominansen över läkemedelsdistributionen?
Var det den sprickan i regeringen, som Ylva Johansson sett inför sitt utspel i
monopolfrågan?

Anders Cronlund är utbildningschef på Läkemedelsakademin och gästbloggare på Läkemedelsvärlden.