Ju förr desto bättre lyder trenden

Jag har alltid tänkt på läkemedel som ett sätt att behandla en sjukdom. Något som jag tar till när jag redan mår dåligt, redan har ont eller fått besök av bakterier i kroppen. De flesta av våra behandlingar fungerar ju så, tänkta att användas när ohälsan är konstaterad.
 

Visst, jag har bekanta som tar smärtstillande i förebyggande syfte, för att de ”känner på sig” att de är på väg blir sjuka, kommer att få träningsvärk, mensvärk eller vad det nu kan vara. Alla, patienter och förskrivare, gör sina egna risk-nyttabedömningar och även om vi placerar oss olika på skalan så är många medvetna om att läkemedel kan innebära negativa biverkningar.  Man vill helst inte behandla i onödan. 

 

Vid vissa sjukdomar är det bäst att vänta in i det sista med läkemedel, kanske prova andra icke-farmakologiska behandlingar först. I andra fall gäller det att vara snabb, till och med snabbare än symptomen. Ett sådant område där forskarna nu testar tidigare behandling är reumatologi. Ett exempel som beskrivs i ett reportage här på sajten, är en nyligen publicerad studie där patienter med reumatoid artrit fick TNF-hämmare tidigt i sjukdomsförloppet. Standard vid RA är att TNF-hämmare ges först när standardbehandling inte fungerar.  
 

Behandlingen hade god effekt och det fascinerande var att behandlingseffekten kvarstod, trots att slutade med behandlingen efter sex månader. Forskarna är försiktiga i sina uttalanden men det väcker hopp om att riktigt tidig behandling kan hålla sjukdomen i schack och fler studier är på gång. 
 

Ett annat område där en riktigt tidig läkemedelsbehandling tycks vara ett vinnande koncept är demenssjukdomar. Inom framförallt Alzheimer är många forskare överens om att vissa av de preparat som finns under utveckling behöver sättas in tidigt, innan de kognitiva symptomen ens visat sig. Problemet är självklart att som med huvudvärken så är det först vid symptomen som sjukdomen blir påtaglig. Ett faktum, något att undersöka och behandla. Vilka är de mest pålitliga indikatorerna för att förutsäga en ökad risk? Det talas om förekomst i familjen och biomarkörer som faktorer som skulle kunna ge startskotten för läkemedelsbehandling. När hjärnan börjat förändras är det många gånger för sent.

 

Även inom hiv har trenden svängt vad gäller när behandling med antivirala ska sättas in. Vänta så länge det går för att slippa biverkningar var länge devisen men nu lutar en del åt att behandling kort efter smittotillfället kan vara ett vinnande koncept.
 

Ju förr desto bättre tycks trenden lyda. Men som med all preventiv behandling kommer ett gäng frågor som patienter, behandlare och betalare måste svara på – vilka markörer ska man gå på, ska vi införa allmän screening, hur värderar vi nyttan mot risken att behandla människor i onödan? Men om det skulle visa sig att personer med reumatoid artit, tack vare tidig behandling, skulle slippa symptom och läkemedel, kan jag inte se det som annat än ett riktigt stort framsteg.