”Både metylfenidat och atomoxetin lindrar adhd-symtom vid korttidsbehandling (3 veckor till 6 månader) av barn, ungdomar och vuxna med adhd. Men det går inte att bedöma nyttan vid längre tids behandling. För detta behövs studier med långtidsuppföljning.”
Detta läser jag i SBUs nya litteraturöversikt om behandling av adhd och tänker – för vilken gång i ordningen?
Alltså jag har skrivit om adhd på längden och tvären i bra många år, korta notiser, liksom längre reportage. Och så länge jag kan minnas har man konstaterat att det saknas långtidsstudier. Vilket är lite läskigt men också märkligt tycker jag.
Bättre effekt än placebo vid korttidsbehandling ja, men inga studier som visar om behandlingen gör mer nytta än skada på kanske två eller tre års sikt.
Varför inte undrar jag faktiskt. Läkemedelsbehandlingen av både barn och ungdomar har nu pågått i 30 år i Sverige.Hur svårt kan det vara?
Om nu företagen är ointresserade tycker jag faktiskt att någon annan borde ta tag i frågan.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Vad gäller PLoS-studien dras inte slutsatsen att ”detta kan leda till förvärrade koncentrationsproblem” – utan förvärrade symtom vid avbruten behandling (may decrease treatment efficacy and exacerbate symptoms while not under the effects of the medication). Resultatet kan ju också ställas i perspektiv till studien som hänvisas till i PLoS ”post publication review” (Feron et al., Pediatr. Neurol. 33(2005)179) som redovisar en normalisering av ”hjärnförändringarna” vid utsättande av metylfenidat.
Anledningen till ”avsaknad” av långtidsstudier (vad det nu innebär) tror jag ligger i att man saknar objektiva mätvärden eller snabba tester. Effektiviteten av ADHD-medicinering bedöms oftast genom enkäter och/eller ”funktionalitetstester”. Dessa tar lång tid att genomföra för patienterna, och ännu längre tid att utvärdera för forskarna. I enkätfallet blir det också en stor osäkerhet i resultatet på grund av ”minnesbias” och ”förväntningsbias” vid långtidsstudier. Vi kommer inte ihåg rätt och vi förväntas/vill prestera bra i testsituationer. Jag tror vi kommer få vänta på långtidsstudier av effekten… Det finns ju dock en del registerstudier för långtidsresultat vad gäller exv. missbruksrisker och anställningshistorier – men dessa vet ju naturligtvis inte i vilken utsträckning populationen faktiskt har använt sina läkemedel…
Miklos – var har du fått uppgiften att SBU har krav på ”placebo-korrelat” eller ”placebo-krav”?
Det är ju självklart att en utvärderingsstudie kräver en kontrollgrupp, men att det innebär en kontrollgrupp på placebo måste du ha fått om bakfoten…
Intressant att få höra att det inte skulle märkas efter ca ett halvår om barnet medicinerade eller inte…
Tre av mina barn är ADHD-diagnostiserade och medicinerar med olika typer av Centralstimulantia.
Alla tre motsäger de resultaten av de undersökningar du nämner Lars Lundström. Skulle just mina barn vara så speciella?
Skulle älska att få delta i någon av dess undersökningar med mina barn, för trots att de inte ens har grav ADHD skulle ingen av dem klara skol-/arbets-dagarna utan medicin!
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här