Hoppfullt med krav på hårdare reglering av homeopatika

I dagarna har det europeiska samfundet EASAC (European Academies Sciences Advisory Council) där Kungliga Vetenskapsakademin, KVA har det svenska medlemskapet, publicerat ett uttalande med rekommendationer och ställningstagande kring hur EU bör reglera homeopatiska läkemedel.

Uttalandet kan ses som en milstolpe där man enats kring ett tydligt uttalande trots att de homeopatiska traditionerna i länderna varierar stort. Analyserna och slutsatserna är kristallklara och kan inte misstolkas – påståendena om homeopati är lika orimliga och ovetenskapliga som de alltid har varit och inte heller dessa utvärderingar kan ändra på detta.

Alla som står upp för vetenskapen och faktabaserad kunskap har ett ansvar att informera om vad homeopatin egentligen är och vad det går ut på. Som till exempel att flertalet produkter är så utspädda att det inte finns någon endaste molekyl kvar av den aktiva substansen i det man köper.

I Sverige måste råvaror spädas ut minst tiotusen gånger (D4) enligt ett ”speciellt” spädningsförfarande som kallas ”potensering”. Jag har på senare tid undrat vad ”potensering” egentligen betyder, för det är inget jag hörde talas om under mitt labbande som forskare.

Nu vet jag bättre, det är enligt homeopaterna ”en metod som på ett regelmässigt sätt förtunnar ett ämne som sedan kan användas som läkemedel”. Simsalabim – här behövs inget prekliniskt toxprogram eller kliniska studier!

I samma text går att läsa att detta system använts inom homeopatin sedan den kom till på 1800-talet, det vill säga har ingen ny kunskap de senaste tvåhundra åren kunnat ändra på detta.

De vanligaste potenserna i Sverige baserar sig på det så kallade decimala systemet D4, D6, D12, D30, D200, M, LM och CM. D1 är utspätt 1/10, D2 1/100 och så vidare. Det innebär att D12 är utspädning till en billiondel (1/1 000 000 000 000) och det stoppar inte vid detta, det finns ytterligare steg.

Inte ens de mest avancerade masspektrometrarna som ständigt utvecklas till att kunna analysera mycket låga nivåer och följa olika metaboliter i traditionella läkemedelsbehandlingar kan analysera koncentrationerna aktiv substans i dessa lösningar. Helt enkelt för att inte finns några molekyler kvar. Det som finns är oftast vatten eller sockerlösning – som är ganska dyra.

Placeboeffekten och den normala läkningsprocessen fungerar ju ibland, men låt inte konsumenter och patienter ledas in i andra villfarelser såsom att dessa produkter har en klinisk effekt.

Företagen bakom homeopatiska produkter vill ofta påskina både det ena och andra i sina annonser. Man kan undra vad som hänt om den traditionella läkemedelsindustrin skulle använda sig av samma formuleringar på sina hemsidor.

Ett exempel står det att läsa ”Det finns ett angeläget behov av bättre lagstiftning för homeopatika och antroposofiska läkemedel för att värna om denna viktiga europeiska industri och främja dess utveckling”. Vidare står att läsa på samma hemsida att homeopatiska läkemedel ”är relativt billiga och kan bidra till kostnadsbesparingar inom hälso-och sjukvården genom minskad ordinering av läkemedel och behov av andra tjänster”.

Vi kommer så klart aldrig att se något som ens är i närheten av detta från de företag som investerar miljarder i forskning för att utveckla nya säkra och effektiva läkemedel.

Att homeopatiska produkter regleras inom ramen för läkemedelslagstiftningen kan ge sken av att de har en effekt utöver placebo, men så är inte fallet. Att det nu råder konsensus inom vetenskapsakademierna i EU att stärka de regulatoriska kraven för dessa produkter och därigenom konsumentskyddet är hoppfullt. Det kan bli förändringar snabbare än man tror och kan utvecklas till ytterligare en seger för kunskap och vetenskap som gagnar oss EU medborgare.