HIV/AIDS är en medicinsk historia utan like

Aids uppmärksammades nyligen med en dags konferens på Norra Latin i Stockholm under temat ”30 years of AIDS”. Det kändes som tiden har stått stilla  –  samma engagerade entusiaster jag träffade på 80-talet var på plats, fast vi nu alla var gråare, klokare (?) och lite mindre mobila. Åldern tar ut sin rätt.

Sverige är exemplariskt i historien om Aids. Totalantalet döda bland hivinfekterade i Sverige var 1995 ungefär 180 personer innan kombinationsbehandlingen var etablerad. Sedan 1996 har antalet döda bland hivinfekterade successivt minskat till cirka 30 personer 2011, detta trots att antalet infekterade har fördubblats sedan 1995. Smitta från mor till barn som i ligger på cirka 25 procent i vissa delar av världen har nästa helt eliminerats i Sverige.

Vad är det som gör Sverige unik i sammanhanget?

Jag tror att en bidragande orsak är att hiv/aids lyder under smittskyddslagen och att man har rätt till fri diagnos, vård, behandling och uppföljning. Detta bidrar bland annat till bättre följsamhet till behandlingen och förhållningsreglerna, vilket i sin tur har resulterat i låg smittsamhet och smittspridning.

Jag tror att ett ytterligare bidrag till framgången är att under epidemins gång har de svenska patienterna fått den bästa tillgängliga behandlingen tack vare att vården har anammat de fortlöpande uppdaterade rekommendationer som utarbetats av RAV (referensgruppen för antiviral behandling) och Läkemedelsverket.

Patient-läkarrelationen inom hivområdet är utmärkt. Svenska patienter har varit mycket aktiva genom återrapportering av behandlingsresultaten till förskrivarna, vilket underlättat optimering av behandlingen. Jag kan påstå att fenomenet patientföreningar som ”superlobbyister” började med hiv och aids. Detta har höjt kvaliteten i behandlingsstudierna genom att patienterna har mobiliserats till frivilligt deltagande i olika studier och projekt.

Sist men inte minst har läkemedelsindustrin bidragit med framtagande och förenkling av behandlingen, vilket resulterat i patientvänligare kombinationer som underlättat följsamheten, som måste vara extremt hög för att undvika antiretroviral resistens. Från ca 15 tabletter fördelat på minst 3 tillfällen per dag 1996 till 1 eller 2 kombinationstabletter 1 eller 2 gånger per dag 2011. Från extremt biverkningsbelastade preparat till läkemedel med betydligt färre biverkningar.

Visst är hiv/aids en medicinsk historia utan like. I början dog de flesta som fick diagnosen medan de flesta idag är friska, tack vare effektiv medicinering. Det som har hänt under de gångna 30 åren kan sammanfattas som gränsöverskridande samverkan som aldrig någonsin skådats inom medicinen. Läkemedelsutvecklingen för behandling av hiv/aids har bland annat bidragit till att vi idag bättre kan behandla även andra sjukdomar (så kallade opportunister) och flera patientkategorier, till exempel transplanterade och cancerpatienter.

Jag vill passa på och dela ut en eloge till alla som bidragit till att hiv/aids i Sverige är under kontroll. Mycket återstår dock att göra ute i världen och jag hoppas att vi kan exportera våra lärdomar och erfarenheter så att de blir till nytta även på annat håll.