Läkemedel är vetenskapligt utvärderade och kvalitetssäkrade produkter och de utgör sjukvårdens vanligaste och viktigaste behandlingssätt. Läkemedelslagen är till för patienternas och allmänhetens säkerhet. Jag vill därför se att apoteken hålls rena från produkter som äventyrar detta. Dessa är läkemedel:
1. Som inte omfattas av läkemedelsförsäkringen, eftersom patienter som skadas kan ha svårt att få ersättning. Frågan aktualiseras nu i media, men det är inget nytt. Redan 2010 exkluderade jag dessa produkter från lagret på Åhléns Apotek. Detta trots att TLV ibland valde dem som ”periodens vara”. Jag försåg då samtidigt apoteksfarmacevterna med information för att underlätta samtal vid apoteksdisken.
2. Där företagsnamnet dominerar på förpackningen vilket kan orsaka förväxlingsrisk och läkemedelsrelaterade problem. Apotekspersonal har rapporterat om patienter som kommer in för att hämta till exempel sina ”Blue Fish”.
3. Med ökad risk för miljöbelastning på grund av långa transporter, men också på grund av substansernas miljötoxicitet, förutsatt att lämpligt alternativ finns att tillgå.
4. Som är parallellimporterade, för att minimera risken att få in förfalskade läkemedel på apotek. I Sverige ökar försäljning av dessa produkter som ofta har passerat minst tio mellanhänder innan de når konsument. Förfalskade läkemedels väg till konsumenter kan ske till exempel via oseriösa internetapotek, men det kan också ske genom den legala distributionskedjan. Det senare är ovanligt men har förekommit i bland annat Storbritannien. Läkemedelsvärlden rapporterade 2011-04-11 om en brittisk man som bland annat sålde prostatacancermedlet Casodex, trombocythämmaren Plavix och schizofrenimedlet Zyprexa till apotek, sjukhus och vårdhem. Det beräknas att omkring 25 000 förpackningar hann nå patienter.
Alla i läkemedelskedjan kan dra sitt strå till stacken och hålla apoteken rena från produkter som äventyrar patienternas och allmänhetens säkerhet
· Läkemedelsverket och TLV genom att inte godkänna, alternativt inte subventionera produktgrupperna som äventyrar patienternas och allmänhetens säkerhet.
· Förskrivaren genom att blockera produkterna i sin förskrivningsmodul.
· Apotekstillståndsinnehavare genom att sortera bort produkterna och inte välja dessa i sitt lager, även då de är billigare eller valda av TLV som periodens vara.
· Farmacevter, som då de tillhör en legitimerad yrkeskår är autonoma, och alltid har möjlighet, och även skyldighet, att hindra försäljning av produkter som äventyrar patienters hälsa. Detta bör ske proaktivt.
· Konsumenter genom att kräva sin rätt att få produkter som inte äventyrar deras hälsa. Representanter från till exempel Handikappförbundet är fullt medvetna om riskerna med produkter som inte omfattas av läkemedelsförsäkringen och efter uppmärksammandet av problemet i media lär fler och fler efterfråga denna typ av information.
Den svenska Läkemedelslagstiftningen är till för att värna om den enskilde patientens intressen och säkerställa att läkemedlen är säkra, effektiva och av god kvalitet. Det behövs ingen ytterligare utredning. Apoteken ska hållas rena från produkter som äventyrar patienternas och allmänhetens säkerhet. Detta skall ske genom samverkan och tillämpande av befintliga lagar och regelverk.
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Jag förstår verkligen inte argumentationen i den här bloggen. Hur definierar du egentligen patientsäkerhet här? Ingen av de fyra punkterna avser ju i sig läkemedlens risker som just medicinska behandlingar.
För “periodens vara” är ju risken att få en läkemedelsskada den samma oavsett om preparatet ingår i läkemedelsförsäkringen eller inte. Om så inte är fallet finns det väl tydliga brister i det regulatoriska arbetet kring utbytbarhet, och apotekens lagerhållning falerar som argument för patientsäkerhet i alla fall…
Den andra punkten har en viss bäring då oförståelse om preparatekvivalens i innehåll är ett problem. Men är problemet verkligen större för parallellimport än för Panodil kontra Alvedon? Nog ser väl farmaceuten till att minimera riskerna här med god information oavsett fallet?
Den tredje punkten blir också konstig om vi ser på läkemedlet som en medicinsk behandling. Hur ska jag kunna ta hänsyn till “substansernas miljötoxicitet” i min lagerhållning och expediering, och vilket är sambandet med patientsäkerheten? Principen för minimering av användingen av “miljötoxiska substanser” ligger väl ändå i rationell läkemedelsanvändning – rätt läkemedel till rätt patient i rätt dos?
Den fjärde punkten är den enda som direkt utgör argument för patientsäkerheten – men var ligger ansvaret för parallellimporterade läkemedel? Hos mig som farmaceut eller hos importörer, distributörer och godkännande myndigheter? Egenkontroller för kvalitet är väl inte enbart apotekens skyldigheter?
Som sagt – jag förstår inte argumentationen i bloggen som för mig signalerar en misstro mot svensk läkemedelshantering fram till apoteksväsendet jag undrar om det finns fog för. Om vi ska tala om vad som finns på apotekens hyllor är väl funderingar kring kosttillskott och kosmetika betydligt större grupper med risker för patientsäkerheten där de flesta av oss inte ens kan formulera funderingar kring potentiella problem! Grundåsikten håller jag definitivt med om Amadou – apoteken ska hållas rena från produkter som äventyrar patienternas och allmänhetens säkerhet – men dina exempel och din argumentering väcker bara förvåning och frågor hos mig… Vad är det du egentligen menar?
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här