Det känns att det börjar dra ihop sig till dagen D. Det känns i både luften och kroppen, ja i hela mig. Projektet som jag jobbat med sedan i början av september går av stapeln om bara några veckor. Projektet är Pharmada 2013 och jag låter slogan tala för sig själv: ”Sveriges största arbetsmarknadsdag för farmaceuter”.
När telefonen ringt konstant i en vecka, papprena hopar sig i högar på skrivbordet och almanackan är full av gulmarkerade tider och möten frågar jag mig själv hur jag hamnade här. Vad hände liksom? Låt oss gå ett år tillbaka i tiden.
För ett år sedan var jag en apotekarstudent som läste termin fem, tränade för ett cykellopp och hade åtagande som kursrepresentant. En fredagseftermiddag skickade jag in en spontanansökan om att bli företagsvärd på Pharmada 2012. Jag blev det, var det och blev sedan nominerad till projektledare för hela kalaset. Livet är fullt av tillfälligheter.
Så. Det har gått ett år och cirkeln är snart sluten. Den här cirkeln har varit kantad av både fram- och motgångar. Framgångar som i att jobba med en underbar Pharmadakommitté och genomföra en lyckad minimässa, motgångar som i att halva kårens sponsorintäkter hotas.
Men den största framgången för mig personligen är den som varken kan mätas i pengar eller antal besökare på en mässa. Den största framgången för mig handlar om lärdomar om mig själv. Visst är det häftigt att man kan lära sig så mycket om sig själv under bara ett år? Jag har lärt mig att jag är ganska cool och envis som en get. För hur nervig, pirrig och orolig jag än är inför dagen D känner jag mig ändå stencool. Jag lever med övertygelsen om att det här ordnar sig, på ett eller annat sätt.
Och gör det inte det, aja, då har jag drabbats av en motgång, vilket också är också en lärdom. Det där sista lärde jag mig i mitten av mörkaste december, när jag uttröttad efter en lång arbetsvecka hamnade framför ett reportage om nobelpristagaren i kemi 2012, Robert Lefkowitz. Hans ord om att motgångar är en lärdom gick rakt in i hjärtat på mig. Stärkt av det känner jag mig säker på att dagen D blir bra, hur den än blir
Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läs mer
Heja Helena! Jag och resten av styrelsen hejar på dig! HEJA HEJA!!
Jag kan inte hjälpa att kommentera det du skriver om sponsoravtalen. Vad vill våra arbetsgivare i apoteksbranchen sända ut för signaler till oss apotekarstudenter?
Ni pratar stolt om era nya sminkmärken och prydliga senapspyramider. Och om hur bra det är att klumpa ihop apotekare och receptarier till “läkemedelsexperter” eftersom att urvalet ökar. Lek med tanken att läkare och sjuksköterskor klumpas ihop till vårdpersonal, hur skulle rösterna från läkarkåren låta då?
Vilken roll har apotekaren på apoteken? Vad ska jag säga när gymnasieelever som vill jobba på apotek frågar mig vad de tjänar på att läsa två år extra? Apotekarstudenterna saknar yrkesstolthet, man kan fråga sig varför.
Hej frågande apotekarstudent, tack för din kommentar och för att du tar upp ämnet. Min plan är att spinna vidare på precis det du är inne på. Håll utkik i april!
Regler för kommentarer på Läkemedelsvärlden.se
Kommentarerna förhandsgranskas inte. Skribenten är själv ansvarig för det hen skriver i kommentatorsfälten på www.lakemedelsvarlden.se. Läkemedelsvärldens redaktion förbehåller sig rätten att stryka hela eller delar av inlägg som inte uppfyller våra regler. Läs mer här