Guldläge för HPV-lobbyister

LEDAREN LÄKEMEDELSVÄRLDEN NR 2/2208

Socialstyrelsen bestämde sig till slut för att HPV-vaccin
ska ingå i det allmänna barnvaccinationsprogrammet. När beslutet nu är fattat
är det på sin plats med någon slags ?eftervalsanalys?. För nog finns det skäl för eftertanke när Nalin Pekgul,
ordförande i Socialdemokratiska kvinnoförbundet, kan sitta i Sveriges radios
P1-morgon och reducera en komplex fråga som egentligen handlar om epidemiologi,
säkerhet och avancerade hälsoekonomiska analyser till att enbart vara en
kvinnofråga.

Det är nämligen könet som ligger bakom att Socialstyrelsen dröjt
med sitt beslut, om du frågar Nalin Pekgul. Hon menar också att den aggressiva
marknadsföringen från företagen inte alls påverkat debatten: ?Det här har
ingenting med industrin att göra, det här är en kvinnofråga?, säger hon.

Nu är det troligtvis ingen slump att Nalin Pekgul
argumenterar som hon gör. Det är nog heller ingen slump att fjorton kvinnliga
riksdagsledamöter, från båda blocken, i höstas skrev motioner som förespråkade
allmän vaccinering mot HPV. Företagens lobbyister vet vad de gör. 

I ett och ett halvt år fick först Sanofi-Pasteur MSD och
sedan GSK arbeta så gott som ostört i sin bearbetning av allmänhet, läkare och
politiker. Medierapporteringen var med rätta positiv, det här är ett stort
vetenskapligt genombrott. Men när det sedan kommer till beslutet om notan ska
betalas med skattepengar höjs komplexiteten i frågan rejält. Men konstigt nog
inte debatten. Ord och fraser som ?kvinnofråga?, ?det här handlar inte om
ekonomi?, ?rättigheter? och ?klassfråga? härjar fritt. Begrepp som ?säkerhet?,
?långtidsuppföljning?, ?prioriteringar? och ?kostnad per räddat liv? har enbart
hörts som tysta viskningar. De experter som på allvar satt sig in i frågan har
en sak gemensamt: de anser att frågan är komplex, till och med svår. Kvinnan på
gatan och många av våra politiker enas istället i en annan slutsats: svaret är
ett självklart ja, och det skyndsamt!

I ett samhälle där vården står inför svåra prioriteringar
måste detta oreflekterade ja till gratis hpv-vaccin ses som problematiskt. Det
handlar trots allt om ett vaccin vars cancerpreventiva effekt inte bevisats
ännu och som kommer att kosta samhället cirka 200 miljoner kronor om året.

Hur kunde debatten bli så onyanserad? Svaret finns i de
strukturer som utgör grunden för svensk läkemedelsdebatt. Socialstyrelsens
prognos visar att läkemedelskostnaderna kommer att öka de kommande åren. Detta
leder till prioriteringar inom vården som i slutändan hamnar på politikernas
bord. Politikers levebröd är röster från väljare. Detta vet läkemedelsföretagen
som nu flyttar fram sina positioner. Marknadsföring gör att medborgare vet
vilka läkemedel de ska kräva att få subventionerade. Samtidigt är Sverige ett
litet land vilket gör att de flesta oberoende läkemedelsexperter, inte minst
hälsoekonomer och epidemiologer, är knutna till våra myndigheter. I Sverige är
det i dag ungefär samma sak som att vara försedd med munkavle.

Tänk lite på det. Förutsättningarna för en sund debatt är
usla. Och lösningen? Det finns ingenting som tyder på att industrin tänker bli
tystare, att läkemedelskostnaderna blir lägre eller att sjukvården kommer
styras av ickepolitiker. Den variabel som återstår är experterna. När
särintressena skriker högre är det ni som måste gå till talpedagogen och lära
er att prata klarspråk! En välfungerande demokrati kräver att en nyanserad
debatt förs publikt, inte enbart i myndigheternas mötesrum.

I HPV-vaccindebatten tog tillslut SBU tillorda och gjorde en
tapper insats som motvikt. Detta efter att industrin i ett och ett halvt år
haft mer eller mindre fritt spelrum.

Beslutet att säga ja må vara rätt och riktigt, debatten som
föregick var det inte.

(Detta blogginlägg är tidigare publicerat som ledaren i Läkemedelsvärlden nummer 2.)